Hur man når hjärtan genom konsten att tala övertygande

MÅNGA betraktar orden ”övertyga” och ”övertala” med misstänksamhet. Man tänker sig kanske en påflugen försäljare eller en annons gjord i syfte att lura eller manipulera. Till och med i Bibeln har begreppet ”övertala” ibland en negativ betydelse, nämligen att fördärva eller vilseleda. Den kristne aposteln Paulus skrev till exempel till galaterna: ”Ni löpte så bra. Vem har hindrat er från att fortsätta att lyda sanningen? Detta slags övertalning kommer inte från den som kallar er.” (Galaterna 5:7, 8) Paulus varnade också kolosserna för att låta sig vilseledas ”med övertalande argument”. (Kolosserna 2:4) Ett sådant slag av övertalning beror på smarta argument byggda på falska grunder.

I sitt andra brev till Timoteus använde dock aposteln Paulus begreppet övertyga i en annan betydelse. Han skrev: ”Förbli du i de ting som du har lärt och har övertygats att tro på, då du vet vilka personer du har lärt dem av.” (2 Timoteus 3:14) Att Timoteus hade ”övertygats att tro” innebar inte att hans mor och mormor hade manipulerat honom, när de lärde honom bibliska sanningar. — 2 Timoteus 1:5.a

Medan Paulus satt i husarrest i Rom, vittnade han grundligt för många ”genom att tala övertygande med dem om Jesus från både Moses lag och Profeterna, från morgon till kväll”. (Apostlagärningarna 28:23) Kan man säga att Paulus vilseledde sina åhörare? Inte alls! Det är således uppenbart att ”övertyga” inte alltid behöver vara någonting dåligt.

I positiv bemärkelse betyder det grekiska rotord som översatts med ”övertyga” eller ”övertala” att åstadkomma sinnesändring med hjälp av ett sunt och logiskt resonemang. En undervisare kan alltså bygga på en skriftenlig grund genom att tala övertygande och därigenom ingjuta i andra en stark tro på Bibelns sanning. (2 Timoteus 2:15) Det här var verkligen något som kännetecknade Paulus’ tjänst. Till och med Demetrios, silversmeden som ansåg att de kristna lärorna var falska, sade att ”den här Paulus inte bara i Efesos, utan i nästan hela provinsen Asia, har övertygat en ansenlig skara och fått dem att ändra åsikt, i det han säger att de gudar som är gjorda med händer inte är gudar”. — Apostlagärningarna 19:26.

Tala övertygande i förkunnartjänsten

Jesus Kristus gav sina efterföljare befallningen: ”Gå därför och gör lärjungar av människor av alla nationerna, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och se! jag är med er alla dagar intill avslutningen på tingens ordning.” (Matteus 28:19, 20) I över 230 länder lyder Jehovas vittnen denna befallning. Under tjänsteåret 1997 ledde de varje månad i genomsnitt 4.552.589 bibelstudier i hem världen över.

Om du har privilegiet att få leda ett bibelstudium, är du kanske i stånd att förutse utmaningar som kräver att du gör bruk av konsten att övertyga. Anta till exempel att det vid nästa studietillfälle uppstår en fråga om treenigheten. Hur skall du göra om den du studerar med tror på treenighetsläran? Du kan naturligtvis ge honom en publikation som behandlar just det ämnet. Genom att läsa den kanske han blir övertygad om att Gud och Jesus inte är samma person. Men om det ändå kvarstår några frågor, hur går du då till väga?

Lyssna noga. Detta kommer att hjälpa dig att avgöra vad den du studerar Bibeln med tror i en viss fråga. Så om han till exempel säger: ”Jag tror på treenigheten”, skulle du snabbt, med hjälp av Bibeln, kunna försöka motbevisa den läran. Det finns dock olika uppfattningar bland dem som tror på treenigheten om vad den egentligen är. Den du studerar med kanske tror på något helt annat än vad du skulle definiera som treenighetsläran. På samma sätt är det med andra trosuppfattningar, till exempel reinkarnationen, själens odödlighet och läran om räddning eller frälsning. Så lyssna noga innan du själv säger något. Gör inga antaganden om vad den du studerar med tror på. — Ordspråken 18:13.

Ställ frågor. Det kan vara sådana frågor som: ”Har du alltid trott på treenigheten?”, ”Har du någon gång undersökt vad Bibeln säger om det här ämnet?” eller ”Om Gud vore en del av en treenighet, borde väl Bibeln, Guds ord, klart och tydligt visa det?” När du studerar med någon, stanna då ibland upp och ställ sådana frågor som: ”Tycker du att det vi hittills gått igenom låter rimligt?” och ”Håller du med om den här förklaringen?” Genom att du skickligt ställer frågor till den du studerar med uppmuntrar du honom att lära sig mer. Ett studium inbegriper mer än att det bara är du som talar över ett ämne.

För ett sunt och logiskt resonemang. I ett samtal om treenighetsläran kan du till exempel säga: ”När Jesus blev döpt, sade en röst från himlen: ’Du är min Son, den älskade’. Om Gud verkligen var här på jorden och blev döpt, måste han, fastän han själv befann sig på jorden, ha låtit sin röst komma från himlen. Vore inte det vilseledande? Skulle Gud, ’som inte kan ljuga’, verkligen kunna handla så bedrägligt?” — Lukas 3:21, 22; Titus 1:1, 2.

Att resonera på ett taktfullt och logiskt sätt är ofta mycket effektivt. Ta till exempel en kvinna, som vi kan kalla Barbara. Hon hade i hela sitt liv trott att Jesus var Gud och en del av en treenighet och att den heliga anden också ingick i denna treenighet. Men ett Jehovas vittne berättade då för Barbara att Gud och Jesus är två olika personer, och förkunnaren visade också från Bibeln skriftställen som stöder denna tanke.b Barbara kunde inte motbevisa det som står i Bibeln, men hon kände sig ändå frustrerad. Treenighetsläran var trots allt något kärt för henne.

Tålmodigt resonerade förkunnaren med Barbara. Han frågade: ”Om du skulle försöka få mig att förstå att två personer är jämlika, vilket familjeförhållande skulle du då illustrera detta med?” Hon tänkte efter en stund och svarade: ”Med två bröder, kanske.” ”Ja, just det, kanske till och med enäggstvillingar”, tillade förkunnaren. ”Men när Jesus lärde oss att betrakta Gud som Fadern och honom som Sonen, vad försökte han då få oss att förstå?” ”Nu förstår jag”, svarade Barbara med stora ögon. ”Jesus beskriver alltså någon som är äldre och som har större myndighet.”

”Just det”, svarade förkunnaren, ”och eftersom Jesu judiska åhörare levde i ett patriarkaliskt samhälle, skulle naturligtvis de också ha dragit den slutsatsen.” Avslutningsvis, för att understryka lärdomen, sade förkunnaren: ”Om vi kunde hitta på en sådan passande illustration för att visa att två personer är jämlika — dvs. som två bröder eller två enäggstvillingar — så borde naturligtvis Jesus, den store läraren, också ha kunnat göra det. Men i stället använde han uttrycken ’fader’ och ’son’ för att beskriva förhållandet mellan Gud och honom.”

Nu förstod Barbara poängen, och hon godtog den. Förkunnaren hade nått hennes hjärta genom att tala övertygande.

Hur man handskas med känslor

Djupt rotade religiösa uppfattningar är ofta förbundna med starka känslor. Tänk till exempel på Edna, en hängiven katolik. Hennes tonåriga dottersöner gav henne klara och tydliga bevis från Bibeln för att Gud och Jesus inte är samma person. Edna förstod det hon fick höra. Hon förklarade dock vänligt, men bestämt: ”Jag tror på den heliga treenigheten.”

Kanske har du mött liknande reaktioner. Många betraktar lärorna i sin religion som om dessa vore en del av deras identitet. För att kunna övertyga sådana om att deras uppfattning är felaktig räcker det inte med en logisk framställning och ett antal skriftställen. En sådan situation kräver att man både behärskar konsten att övertyga och förmår visa medkänsla. (Jämför Romarna 12:15; Kolosserna 3:12.) Naturligtvis bör en effektiv undervisare själv ha en stark övertygelse. Så till exempel använde Paulus uttryck som: ”Jag är övertygad” och: ”Jag vet och är i Herren Jesus övertygad.” (Romarna 8:38; 14:14) Men när vi uttrycker vår övertygelse, är det viktigt att vi inte låter dogmatiska och egenrättfärdiga. Vi får inte heller vara sarkastiska eller nedlåtande när vi framlägger Bibelns sanningar. Vi vill absolut inte såra eller förolämpa den vi studerar med. — Ordspråken 12:18.

Det blir mycket bättre resultat om man respekterar den trosuppfattning som den man studerar med har och erkänner dennes rätt att äga en sådan trosuppfattning. Det är också viktigt att vi har en ödmjuk inställning. En undervisare som är anspråkslös i sinnet tycker inte att han är överlägsen den han studerar med. (Lukas 18:9–14; Filipperna 2:3, 4) En gudaktig förmåga att övertyga inbegriper också ödmjukhet. Genom att visa ödmjukhet säger vi i själva verket: ”Det är Jehova som i sin barmhärtighet har gett mig den här kunskapen. Får jag hjälpa dig att också få sådan kunskap?”

Till sina medkristna i Korinth skrev Paulus: ”Vår krigförings vapen är ... inte köttsliga, utan mäktiga genom Gud till att riva ner starka förskansningar. Vi river nämligen ner tankebyggnader och allt högtsträvande som häver sig upp mot kunskapen om Gud; och vi tar varje tanke till fånga för att göra den lydig mot Kristus.” (2 Korinthierna 10:4, 5) Också i våra dagar använder Jehovas vittnen Guds ord för att avlägsna såväl starkt förskansade falska läror som djupt rotade sedvänjor och egenskaper som misshagar Gud. (1 Korinthierna 6:9–11) Men samtidigt kommer de ihåg vilken kärlek och vilket tålamod som Jehova har visat mot dem. De är verkligen glada över att de har tillgång till hans ord, Bibeln, och att de får använda detta mäktiga redskap till att avslöja falska läror och nå hjärtan med hjälp av konsten att tala övertygande!

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 23]

Att nå hjärtat hos den du studerar med

◻ Be Jehova om vägledning för att kunna nå hjärtat hos den du studerar Bibeln med. — Nehemja 2:4, 5; Jesaja 50:4.

◻ Försök urskilja vilken trosuppfattning den som du studerar med har och varför han finner en viss falsk lära tilltalande. — Apostlagärningarna 17:22, 23.

◻ Ge, vänligt och med tålamod, logiska och skriftenliga argument, samtidigt som du bevarar den gemensamma grunden för dig och den du studerar med. — Apostlagärningarna 17:24–34.

◻ Om möjligt, använd effektiva illustrationer för att inskärpa bibliska sanningar. — Markus 4:33, 34.

◻ Visa vilken nytta man har av att skaffa sig exakt kunskap från Bibeln. — 1 Timoteus 2:3, 4; 2 Timoteus 3:14, 15.