Gå och gör människor till lärjungar

1–6. Berätta en erfarenhet om vittnen som förkunnat de goda nyheterna under olika omständigheter.

REBECCA, ett ungt Jehovas vittne i Ghana, såg sin skola som sitt distrikt. Hon hade alltid biblisk litteratur med sig i skolväskan. Under rasterna sökte hon efter möjligheter att vittna för de andra eleverna. Hon satte i gång bibelstudier med flera av sina klasskamrater.

² På ön Madagaskar, utanför Afrikas östkust, gick två pionjärer regelbundet två och en halv mil i tropisk hetta för att besöka en avlägsen by. Där ledde de flera bibelstudier med intresserade bybor.

³ Några Jehovas vittnen i Paraguay byggde tillsammans med vittnen från 15 olika länder en flodbåt för att kunna besöka människor som bodde utmed floderna Paraguay och Paraná. Båten, som hade en volym på omkring 130 kubikmeter, kunde rymma 12 personer. Med hjälp av den här båten förde ivriga förkunnare ut de goda nyheterna om Guds rike till områden som inte kunde nås på annat sätt.

⁴ Jehovas vittnen i det nordliga Alaska tog vara på en alldeles särskild möjlighet att förkunna under sommarens turistsäsong. När det varmare vädret lockade till sig kryssningsfartyg med passagerare från många olika länder gick vittnena ner till hamnen och erbjöd biblisk litteratur på en mängd språk. I samma område hade man stor nytta av ett flygplan. Med hjälp av det kunde man besöka isolerade byar och få tillfälle att sprida de goda nyheterna till aleuter, athapasker, tlingiter och tsimshianfolket.

⁵ Larry i Texas i USA hade ett speciellt distrikt, nämligen det vårdhem där han bodde. Larry satt i rullstol efter en olycka, men han fortsatte ändå predika. Han berättade för andra om Guds rike och Bibelns hopp om att han en dag skulle kunna gå igen. (Jes. 35:5, 6)

⁶ En grupp Jehovas vittnen gick på en båt i Mandalay i Burma och färdades i tre dagar för att kunna vara med vid en sammankomst i den norra delen av landet. Eftersom de här förkunnarna så gärna ville predika de goda nyheterna hade de med sig biblisk litteratur som de erbjöd till de andra passagerarna. Varje gång båten stannade till vid en stad eller by gick de i land för att snabbt gå runt och erbjuda litteratur. Under tiden gick nya passagerare ombord på båten, så när förkunnarna kom tillbaka hade de ett ”nytt distrikt” att bearbeta.

7. På vilka sätt vittnar Jehovas vittnen om Guds rike, och vad är deras mål?

⁷ Precis som de ivriga bröderna och systrarna i de här exemplen vittnar Jehovas vittnen runt om på jorden ”grundligt om Guds rike”. (Apg. 28:23) De går från hus till hus, tar kontakt med människor på gatan, skriver brev och förkunnar via telefon. Oavsett om de åker buss, promenerar i en park eller har rast på sin arbetsplats söker de ivrigt efter möjligheter att vittna om Guds rike. Metoderna varierar, men målet är detsamma – att predika de goda nyheterna överallt där det finns människor. (Matt. 10:11)

8, 9. a) Varför kan vi säga att predikoarbetet är ett underverk? b) Vilken intressant fråga väcks, och vad behöver vi göra för att hitta svaret?

⁸ Är du en av alla de förkunnare som nu är verksamma i mer än 235 länder och områden? Tänk vad spännande att du i så fall får vara med och sprida de goda nyheterna till ännu fler! Det som har uträttats på det världsvida fältet är verkligen ett underverk. Trots väldiga hinder och svårigheter – till och med förbud och öppen förföljelse – vittnar Jehovas vittnen grundligt om Guds rike för människor av alla nationer.

⁹ En intressant fråga i det här sammanhanget är: Varför har ingenting, inte ens motstånd från Satan, kunnat hindra predikoarbetet? För att besvara den frågan behöver vi gå tillbaka till det första århundradet v.t., för det arbete vi utför i dag sattes i gång då.

Ett omfattande uppdrag

10. Vilket arbete var Jesus fullt upptagen med, och vad visste han om det arbetet?

¹⁰ Grundaren av den kristna församlingen, Jesus Kristus, var fullt upptagen med att förkunna de goda nyheterna om Guds rike. Det var hans livsuppgift. Han sa vid ett tillfälle: ”Jag måste förkunna de goda nyheterna om Guds rike i andra städer också, det är ju därför jag har sänts ut.” (Luk. 4:43) Jesus visste att han påbörjade ett arbete som han inte kunde slutföra på egen hand. En kort tid före sin död förutsade han att budskapet om riket skulle förkunnas ”i alla nationerna”. (Mark. 13:10) Men hur skulle det här arbetet bli utfört, och vilka skulle utföra det?

11. Vilket viktigt uppdrag gav Jesus sina lärjungar, och vilken hjälp skulle de få?

¹¹ Efter sin död och uppståndelse visade sig Jesus för sina lärjungar och gav dem det här viktiga uppdraget: ”Gå därför och gör människor från alla nationer till mina lärjungar, döp dem i Faderns och Sonens och den heliga andens namn och lär dem att hålla allt som jag har befallt er. Och kom ihåg att jag är med er alla dagar ända till slutet för världsordningen.” (Matt. 28:19, 20) Orden ”jag är med er” visade att lärjungarna skulle ha hans stöd i arbetet med att predika och göra lärjungar. De skulle behöva det här stödet, för Jesus hade förutsagt att de skulle ”bli hatade av alla nationer”. (Matt. 24:9) Lärjungarna skulle också få ytterligare hjälp. Strax innan Jesus for upp till himlen berättade han för dem att den heliga anden skulle ge dem kraft att vara hans vittnen ”till jordens yttersta ände”. (Apg. 1:8)

12. Vilka viktiga frågor uppstår, och varför behöver vi känna till svaren?

¹² Nu uppstår några viktiga frågor: Tog Jesus apostlar och de andra lärjungarna i det första århundradet uppdraget på allvar? Vittnade den här relativt lilla gruppen kristna män och kvinnor grundligt om Guds rike även när de utsattes för brutal förföljelse? Gav Jehova och Jesus dem stöd? Fick de hjälp av den heliga anden i arbetet med att göra lärjungar? Svaren på dessa och andra frågor finns i bibelboken Apostlagärningarna. Det är viktigt att vi känner till svaren. Varför det? Jesus sa att det arbete han gav befallning om skulle fortsätta ”ända till slutet för världsordningen”. Det här uppdraget gäller alltså alla sanna kristna, även oss som lever i de sista dagarna. Vi är därför mycket intresserade av den historiska skildringen i Apostlagärningarna.

Överblick över Apostlagärningarna

13, 14. a) Vem skrev Apostlagärningarna, och varifrån fick skribenten sina upplysningar? b) Vad handlar Apostlagärningarna om?

¹³ Vem skrev Apostlagärningarna? Skribenten namnges inte i boken, men de inledande orden visar tydligt att Apostlagärningarna skrevs av samma person som skrev Lukasevangeliet. (Luk. 1:1–4; Apg. 1:1, 2) Därför har Lukas, som var läkare och en noggrann historiker, sedan länge ansetts vara den som skrev Apostlagärningarna. (Kol. 4:14) Boken spänner över en period på omkring 28 år, från Jesus himmelsfärd år 33 till aposteln Paulus fångenskap i Rom omkring år 61. Att Lukas skiftar mellan ”de” och ”vi” i berättelsen tyder på att han själv var med vid många av de tillfällen han beskriver. (Apg. 16:8–10; 20:5; 27:1) Lukas, som var noggrann med att göra efterforskningar, fick säkert många upplysningar direkt från Paulus, Barnabas, Filippus och andra som nämns i skildringen.

¹⁴ Vad handlar Apostlagärningarna om? Tidigare, i sitt evangelium, skrev Lukas om det som Jesus sa och gjorde. Men i Apostlagärningarna berättar han om det som Jesus efterföljare sa och gjorde. Apostlagärningarna handlar alltså om män och kvinnor som lyckades utföra ett fantastiskt arbete, trots att många av dem betraktades som ”outbildade och helt vanliga människor”. (Apg. 4:13) Kort sagt berättar den här inspirerade skildringen hur den kristna församlingen bildades och hur den växte. Den visar hur de första kristna förkunnade – deras metoder och deras inställning. (Apg. 4:31; 5:42) Skildringen framhåller den heliga andens roll i arbetet med att sprida de goda nyheterna. (Apg. 8:29, 39, 40; 13:1–3; 16:6; 18:24, 25) Den tar upp Bibelns tema, som handlar om att Guds namn ska bli upphöjt genom hans rike med Jesus som kung, och visar hur budskapet om riket förkunnades trots våldsamt motstånd. (Apg. 8:12; 19:8; 28:30, 31)

15. På vilka sätt har vi nytta av att undersöka Apostlagärningarna?

¹⁵ Det är verkligen spännande och trosstärkande att undersöka Apostlagärningarna. När vi läser om hur modiga de första kristna var och hur de brann för tjänsten berörs vi på djupet. Vi blir motiverade att efterlikna deras tro. Och det i sin tur hjälper oss att fullgöra uppdraget att göra människor till lärjungar. Syftet med den här boken är att hjälpa dig att studera Apostlagärningarna på djupet.

Ett bibelstudiehjälpmedel

16. Vad är syftet med den här boken?

¹⁶ Varför har den här boken getts ut? Syftet med boken är 1) att stärka vår övertygelse om att Jehova använder sin heliga ande för att hjälpa oss i arbetet med att predika och göra lärjungar, 2) att vi ska bli inspirerade av de första kristna och bli ännu mer entusiastiska för tjänsten och 3) att fördjupa vår respekt för Jehovas organisation och för dem som har ledningen i predikoarbetet och tillsynen över församlingarna.

17, 18. Hur är boken upplagd, och vad innehåller den som du har nytta av när du studerar?

¹⁷ Hur är boken upplagd? Som du ser är den indelad i åtta delar, som var och en behandlar ett avsnitt ur Apostlagärningarna. Tanken med boken är inte att vi ska få en genomgång av Apostlagärningarna vers för vers, utan att lyfta fram vad vi kan lära av de händelser som skildras i den här bibelboken och hur vi personligen kan tillämpa lärdomarna. I början av varje kapitel finns en mening som förklarar vad kapitlet handlar om och en hänvisning till det avsnitt i Apostlagärningarna som behandlas.

¹⁸ Det finns mer i den här boken som du har nytta av när du studerar. Vackra bilder av spännande händelser i Apostlagärningarna hjälper dig att leva dig in i det som Bibeln berättar om. Till många kapitel hör rutor med ytterligare information. I vissa rutor porträtteras bibliska personer som hade en tro som är värd att efterlikna. En del rutor innehåller upplysningar om platser, händelser, seder eller vissa personer som nämns i Apostlagärningarna.

19. Vad är det bra att vi funderar på emellanåt?

¹⁹ Den här boken kan hjälpa dig att göra en ärlig granskning av dig själv. Oavsett hur länge du har varit förkunnare har du nytta av att stanna upp ibland och tänka över dina prioriteringar i livet och din inställning till tjänsten. (2 Kor. 13:5) Fråga dig själv: Tycker jag att tjänsten är lika viktig nu som när jag blev döpt? (1 Kor. 7:29–31) Brinner jag för tjänsten? Predikar jag med övertygelse? (1 Thess. 1:5, 6) Tar jag del i arbetet med att predika och göra lärjungar så mycket jag kan? (Kol. 3:23)

20, 21. Varför är vårt uppdrag så viktigt, och vad bör vi vara beslutna att göra?

²⁰ Vi vill aldrig glömma att vi har fått ett otroligt viktigt uppdrag – att predika och göra lärjungar. Och för varje dag som går blir det här uppdraget ännu viktigare. Slutet för den här världsordningen närmar sig snabbt. Aldrig tidigare har så många liv stått på spel. Vi vet inte hur många fler med rätt inställning som kommer att ta emot budskapet. (Apg. 13:48) Men det är vårt ansvar att hjälpa dem innan det är för sent. (1 Tim. 4:16)

²¹ Det är därför mycket viktigt att vi efterliknar de ivriga förkunnarna i det första århundradet. När du studerar den här boken, fundera på hur du kan bli ännu mer entusiastisk och frimodig i tjänsten. Det kommer att göra dig ännu mer besluten att fortsätta vittna ”grundligt om Guds rike”. (Apg. 28:23)