Frågor från läsekretsen

Visade aposteln Paulus etniska fördomar, när han instämde i en generell kritik mot folket på Kreta?

Nej, Paulus gav inte efter för vanan att fälla alltomfattande nedsättande anmärkningar mot människor av en annan etnisk eller nationell bakgrund.

Den här frågan uppstår av vad Paulus säger i sitt brev till lärjungen Titus. Paulus hade lämnat honom på den stora ön Kreta i Medelhavet för att ”rätta till de ting som var bristfälligt ordnade och ... tillsätta äldste i stad efter stad”. Paulus nämnde några av de kvalifikationer som de äldste i församlingarna skulle ha, men påpekade också för Titus: ”Det finns ju många oregerliga människor, som pratar nonsens och bedrar sinnet, särskilt de som håller sig till omskärelsen. Dem måste man stoppa till munnen på, eftersom just de fortsätter att undergräva hela hushåll.” — Titus 1:5, 10, 11.

Paulus fortsatte i vers 12: ”En viss av dem, deras egen profet, har sagt: ’Kreter är alltid lögnare, skadliga vilddjur, sysslolösa matvrak.’”I vers 13 tillade han: ”Detta vittnesbörd är sant. Fortsätt av just denna orsak att tillrättavisa dem med stränghet, så att de kan vara sunda i tron.”

Många bibelöversättare låter Paulus’ kommentar ”detta vittnesbörd är sant” fortsätta direkt efter vad han citerade från en kretensisk profet. Andra börjar ett nytt stycke med vers 13.a Hur man än gör med det, till vad var det Paulus gav uttryck åt ett visst instämmande?

Han instämde sannerligen inte i någon alltomfattande rasistiskt eller etniskt nedsättande anmärkning mot kreterna. Vi kan vara säkra på detta, för Paulus visste att det på Kreta fanns utmärkta kristna, som Gud hade godkänt och smort med sin heliga ande. (Apostlagärningarna 2:5, 11, 33) Det fanns tillräckligt många hängivna kristna där, så att man kunde upprätta församlingar i ”stad efter stad”. Även om sådana kristna inte var fullkomliga människor, kan vi vara säkra på att de inte var lögnare och lata frossare; annars skulle de inte ha kunnat fortsätta att äga Jehovas godkännande. (Filipperna 3:18, 19; Uppenbarelseboken 21:8) Och alldeles som vi finner att förhållandet är i alla nationer i våra dagar, fanns det sannolikt på Kreta ärliga människor som var bedrövade på grund av den låga moraliska standarden omkring dem och som var redo att ge gensvar till det kristna budskapet. — Hesekiel 9:4; jämför Apostlagärningarna 13:48.

Å andra sidan fanns det också människor på Kreta som inte hade höga moraliska normer. Paulus fann det lämpligt att citera ord som tydligtvis härrörde från Epimenides, en kretensisk poet (profet eller talesman) på 500-talet f.v.t. Men Paulus instämde i den beskrivningen såsom den var tillämplig på ett särskilt skikt av den kretensiska befolkningen.

Om dessa var det som det sades att de ”pratar nonsens och bedrar sinnet”, dessa som i sina kontakter med de trogna kristna försökte ”undergräva hela hushåll”. På sådana undergrävande bedragare passade sannerligen beskrivningen ”lögnare, skadliga vilddjur”, vilket var lika sant om sådana människor på andra håll. (2 Timoteus 3:6, 13) Dessutom behövde var och en som redan befann sig i församlingen och som blev bedragen till att hemfalla åt sådant tillrättavisas med stränghet. De som drar nytta av tillrättavisning kan därigenom bli hjälpta till att bli föredömen i fråga om förträffliga gärningar och ”sunt tal som inte kan domfällas”. — Titus 2:6—8.

Vi bör alla hämta en varning av detta. Etniska eller nationella fördomar överflödar kanske omkring oss. (Jämför Johannes 7:47—52.) Vi kanske hör grannar, skolkamrater eller medarbetare fälla förklenande omdömen om folk i en annan landsända eller om invandrare och utlänningar i allmänhet.

Vi måste sträva efter att undvika att ansluta oss till breda karakteriseringar som förmodligen är ogrundade eller kraftigt överdrivna. En del kan vara mera vänliga och uttrycksfulla, andra mera reserverade eller senfärdiga att känna någon värme gentemot främlingar. Men vi bör komma ihåg att en del av våra kristna bröder utan tvivel finns bland människor av den etniska gruppen eller nationaliteten, såväl som många andra som ännu inte har blivit sanna kristna men som har beundransvärda drag och som hungrar efter rättfärdighet.

Aposteln Petrus betonade att ”Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom”. (Apostlagärningarna 10:34, 35) Vi kan vara absolut säkra på att Paulus höll med om detta och avspeglade samma uppfattning i sina skrifter och i sitt tal. Det bör vi också göra.

[Fotnoter]