4. Vilket råd måste vi följa om vi ska kunna uppmuntra varandra?

⁴ Om vi ska kunna uppmuntra andra måste vi följa det råd som aposteln Paulus gav till de kristna hebréerna. Han sa: ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar,

Hebr. 10:24,

TÄNK PÅ VARANDRA

5. Vad betyder det att ”tänka på varandra”, och vad kräver det av oss?

⁵ Att ”tänka på varandra” innebär att man tar hänsyn till andras behov. Kan vi göra det om kontakten med våra bröder och systrar är begränsad till ett snabbt hej på Rikets sal eller till ytliga samtal? Nej, egentligen inte. Vi måste förstås vara noga med att inte lägga oss i andras angelägenheter. (1 Thess. 4:11; 1 Tim. 5:13) Men om vi vill vara till uppmuntran för vännerna måste vi lära känna dem ordentligt. Vi behöver känna till deras situation i livet, deras egenskaper, deras starka och svaga sidor och hur de känner för sanningen. De måste känna att vi vill vara deras vänner och att vi älskar dem. Det betyder att vi måste tillbringa tid tillsammans med dem – inte bara när de har problem och är nedstämda utan även vid andra tillfällen. (Rom. 12:13)

6. Vad kan hjälpa en äldstebroder att vara en god herde?

⁶ De äldste i församlingen uppmanas att vara ”herdar för Guds hjord” som är i deras vård och att utföra den uppgiften villigt och med iver. (1 Petr. 5:1–3) Hur ska de kunna göra det på ett bra sätt om de inte känner bröderna och systrarna? (Läs Ordspråksboken 27:23.) De äldste behöver vara tillgängliga och visa att de tycker om att vara tillsammans med vännerna. Då blir det lättare för vännerna att be om hjälp när de behöver det. Och det kommer också att kännas mer naturligt för dem att berätta vad de egentligen tänker och känner, så att de äldste kan ge den hjälp de behöver.

7. Vad måste vi komma ihåg när någon som är deprimerad säger något ”vettlöst”?

⁷ När Paulus riktade sig till församlingen i Thessalonike sa han: ”Stöd de svaga.” (Läs 1 Thessalonikerna 5:14.) Till de ”svaga” hör de som är deprimerade och de som är nedstämda. Ordspråksboken 24:10 säger: ”Förlorar du modet på nödens dag är din kraft begränsad.” Den som är mycket nedstämd kan säga saker som låter som ”vettlöst tal”. (Job 6:2, 3) När vi hjälper sådana vänner behöver vi komma ihåg att det de säger kanske inte ger rätt bild av dem. Rachelle fick uppleva det när hennes mamma blev djupt deprimerad. Hon berättar: ”Många gånger sa mamma väldigt hemska saker. För det mesta försökte jag tänka på hur hon egentligen är – kärleksfull, vänlig och generös. Deprimerade personer säger ofta saker de inte menar. Det sämsta man kan göra är att ge igen.” I Ordspråksboken 19:11 står det: ”En människas insikt bromsar hennes vrede, och det är till prydnad för henne att hon överser med överträdelse.”

8. Vilka har särskilt behov av att vi bekräftar vår kärlek till dem?

⁸ Hur kan vi hjälpa dem som är missmodiga på grund av synder som de begått i det förflutna? De kanske redan har gjort vad de kan för att rätta till situationen men känner sig ändå skamsna och förtvivlade. Så här skrev Paulus till församlingen i Korinth om en ångerfull syndare: ”Ni [skall] ... välvilligt förlåta och trösta honom, för att han inte på ett eller annat sätt skall bli uppslukad av sin alltför stora bedrövelse. Därför uppmanar jag er att bekräfta er kärlek till honom.” (2 Kor. 2:7, 8) Det grekiska ord som återgetts med ”bekräfta” betyder i det här sammanhanget att visa eller bevisa. Vi kan inte bara utgå från att våra bröder och systrar förstår att vi älskar dem och bryr oss om dem. Vi måste visa det i ord och handling.

”SPORRA TILL KÄRLEK OCH FÖRTRÄFFLIGA GÄRNINGAR”

9. Vad betyder det att ”sporra till kärlek och förträffliga gärningar”?

⁹ ”Låt oss tänka på varandra för att sporra till kärlek och förträffliga gärningar”, skrev Paulus. Vi behöver motivera våra medtroende att visa kärlek och att göra det som är gott. Om en eld håller på att slockna försöker vi kanske röra om i glöden och blåsa nytt liv i elden. (2 Tim. 1:6) På samma sätt kan vi försöka motivera våra bröder och systrar att visa sin kärlek till Gud och sina medmänniskor. Ett av de bästa sätten att göra det är att berömma dem för det goda de gör.

10, 11. a) Vilka behöver beröm? b) Berätta ett exempel som visar hur beröm kan hjälpa någon som har begått ett felsteg.

¹⁰ Vi behöver alla beröm, oavsett om vi är nedstämda eller inte. ”Inte en enda gång fick jag höra från min pappa att jag gjort något bra”, skrev en äldstebroder. ”Så när jag växte upp hade jag dålig självkänsla. ... Jag är 50 år nu, men jag blir fortfarande glad när någon av mina vänner säger att jag gör ett bra jobb som äldste. ... Av egen erfarenhet vet jag hur viktigt det är att vara uppmuntrande mot andra, och jag försöker verkligen vara det.” Vi blir alla uppmuntrade när någon säger att vi har gjort någonting bra. Och det gäller också pionjärer, äldre vänner och dem som är nedstämda. (Rom. 12:10)

¹¹ När de äldste försöker hjälpa dem som har begått en synd är det bra att berömma dem för det goda de gjort tidigare. Det kan motivera dem att ändra sig och göra det som är gott igen. (Gal. 6:1) Så var det för en syster som heter Miriam. Hon skriver: ”Jag gick igenom en svår tid när några av mina närmaste vänner lämnade församlingen samtidigt som pappa fick en hjärnblödning. Jag blev väldigt deprimerad.” Hon började sällskapa med en man som inte var ett vittne och trodde att det skulle få henne att må bättre. Men det gjorde i stället att hon kände sig ovärdig Jehovas kärlek, och hon funderade på att lämna sanningen. Hennes hjärta rördes när en äldstebroder påminde henne om allt hon tidigare hade gjort i tjänsten för Jehova och att Jehova fortfarande älskade henne. Hon tog emot de äldstes hjälp, och hennes kärlek till Jehova väcktes till liv igen. Hon gjorde slut med den icke troende mannen och fortsatte tjäna Jehova.

12. Vad kan hända om vi jämför vänner med varandra, kritiserar dem eller ger dem skuldkänslor?

¹² Vi måste tänka på hur vi motiverar andra att göra mer i tjänsten. Om vi skulle jämföra dem med andra, kritisera dem för att de inte följer regler vi själva hittat på eller ge dem skuldkänslor för att de inte gör mer, kanske de ökar sin insats ett tag, men det är inget som håller i längden. Det bästa vi kan göra är att berömma dem och påminna dem om att det är kärleken till Jehova som driver oss att göra vårt bästa i tjänsten för honom. (Läs Filipperna 2:1–4.)