17. a) Vilka prövningar utstod Jesus? b) Vilket faktum belyser kanske intensiteten i det lidande som Jesus utstod? (Se fotnoten.)

¹⁷ Bibeln uppmanar oss att ”uppmärksamt” se på Jesus och ”betrakta” honom ”noga”. Vilka prövningar utstod han? En del av dem var en följd av andras synd och ofullkomlighet. Jesus utstod inte bara ”motsägelse av syndare”, utan också de problem som uppstod bland hans lärjungar, inbegripet deras upprepade dispyter om vem som var störst av dem. Dessutom mötte han ett trosprov utan motstycke. Han ”utstod en tortyrpåle”. (Hebréerna 12:1—3; Lukas 9:46; 22:24) Det är svårt att ens kunna föreställa sig det mentala och fysiska lidande som var inbegripet i smärtan att hängas upp på en påle och vanäran i att bli avrättad som en hädare.a

18. Vilka två ting var det enligt aposteln Paulus som uppehöll Jesus?

¹⁸ Vad var det som gjorde det möjligt för Jesus att hålla ut till slutet? Aposteln Paulus nämner två ting som uppehöll Jesus: ”Ödmjuka böner” och ”vädjanden” och också ”den glädje som förelades honom”. Jesus, Guds fullkomlige Son, skämdes inte för att be om hjälp. Han bad ”med starka rop och tårar”. (Hebréerna 5:7; 12:2) I synnerhet när hans största prov närmade sig fann han det nödvändigt att innerligt och gång på gång be om styrka. (Lukas 22:39—44) Jehova avlägsnade inte prövningen som svar på Jesu ödmjuka böner, men han styrkte verkligen Jesus så att han kunde uthärda den. Jesus höll också ut, därför att han såg bortom tortyrpålen mot sin belöning — den glädje han skulle få genom att bidra till helgandet av Jehovas namn och återlösandet av mänskligheten från döden. — Matteus 6:9; 20:28.

²⁰ Ibland måste vi uthärda med tårar. Tortyrpålens smärta var inte i sig själv någon orsak till glädje för Jesus. Glädjen låg i stället i den belöning som hade förelagts honom. Det är i vårt fall inte realistiskt att förvänta att vi alltid skall känna oss glada och upprymda, när vi blir prövade. (Jämför Hebréerna 12:11.) Men genom att se fram emot belöningen kan vi kanske hålla ”det för idel glädje”, också när vi råkar ut för de mest prövande situationer. (Jakob 1:2—4; Apostlagärningarna 5:41)