AVBILD

Ordet ”avbild” används i Bibeln ofta i betydelsen ”likhet”. När Gud skulle skapa människan sade han: ”Låt oss göra människor till vår avbild [el.: ”enligt vår bild”], så att de liknar oss.” (1Mo 1:26, 27, not) Guds Son sade att hans Fader är ”en Ande”, och det utesluter att det skulle finnas någon fysisk likhet mellan Gud och människor. (Joh 4:24) Det är i stället så att människor har egenskaper som återspeglar deras himmelske Skapares egenskaper och som tydligt skiljer människorna från djuren. (Se ADAM nr 1.) Även om människan gjordes till sin Skapares avbild, skulle hon inte bli föremål för tillbedjan eller dyrkan.

Liksom Adams egen son Set (som föddes efter det att Adam blivit ofullkomlig) ”liknade honom och var hans avbild” (1Mo 5:3) var det Adams likhet med Gud som ursprungligen visade att han var Guds jordiske son. (Lu 3:38) Människorna syndade och blev ofullkomliga, men det faktum att de ursprungligen var skapade till Guds avbild nämndes ändå efter syndafloden som grundval för den lag som Gud gav människorna och som bemyndigade människor att verkställa dödsdom över mördare. (1Mo 9:5, 6; se BLODSHÄMNARE.) I de instruktioner som gavs om att kristna kvinnor i vissa sammanhang skulle bära huvudbonad sägs det att en kristen man inte skulle göra det, eftersom mannen ”är Guds avbild och härlighet”, medan ”kvinnan är mannens härlighet”. (1Kor 11:7)

Har Jesus alltid liknat sin Fader i samma grad?

Guds förstfödde Son, som med tiden blev människan Jesus, är sin Faders avbild. (2Kor 4:4) Eftersom det uppenbarligen var denne Son som Gud talade till när han sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild”, måste denna likhet mellan Sonen och hans Fader, Skaparen, ha funnits redan då Sonen skapades. (1Mo 1:26; Joh 1:1–3; Kol 1:15, 16) När Sonen var på jorden som en fullkomlig människa återspeglade han sin Faders egenskaper och personlighet så fullständigt som det över huvud taget var möjligt med mänskliga begränsningar, och han kunde därför säga: ”Den som har sett mig, han har också sett Fadern.” (Joh 14:9; 5:17, 19, 30, 36; 8:28, 38, 42) Men likheten blev ännu större när Jesus uppväcktes till andligt liv och hans Fader, Jehova Gud, gav honom ”all myndighet i himlen och på jorden”. (1Pe 3:18; Mt 28:18) Eftersom Gud därigenom upphöjde Jesus till ”en högre ställning”, återspeglade Jesus, Guds Son, från och med då sin Faders härlighet i ännu högre grad än innan han lämnade himlen och kom till jorden. (Flp 2:9; Heb 2:9) Han är nu ”den exakta bilden [”en avbild”, 2000] av själva hans [Guds] väsen”. (Heb 1:2–4)

Alla smorda medlemmar av den kristna församlingen är förutbestämda av Gud till att ”likformas med hans Sons bild”. (Rom 8:29) Kristus Jesus är deras förebild inte bara när det gäller livsmönster, dvs. genom att de följer i hans fotspår och efterliknar honom, utan också när det gäller deras död och uppståndelse. (1Pe 2:21–24; 1Kor 11:1; Rom 6:5) Efter att först ha burit ”bilden av den som är danad av stoft [Adam]” kommer de som andeskapelser att bära ”bilden av den himmelska [den siste Adam, Kristus Jesus]”. (1Kor 15:45, 49) Medan de lever på jorden har de privilegiet att ”likt speglar” reflektera ”Jehovas härlighet” som strålar på dem från Guds Son, och de förvandlas gradvis till den bild som Sonen förmedlar. (2Kor 3:18; 4:6) Därigenom skapar Gud en ny personlighet i dem, en personlighet som är en återspegling, en avbild, av hans egna upphöjda egenskaper. (Ef 4:24; Kol 3:10)