Därför måste de dagligen göra moraliska bedömningar som gäller redbarhet och ärlighet. Detta inbegriper situationer på arbetet, i skolan, i familjen eller tillsammans med vänner. Jehovas tjänare önskar, när det gäller allt som är en utmaning mot deras genom bibeln övade samveten, känna det på samma sätt som aposteln Paulus, när han sade: ”Vi litar ... på att vi har ett redbart samvete, eftersom vi önskar uppföra oss redbart i allting.” — Hebréerna 13:18.

13, 14. Vad har andra sagt om Jehovas folks ärlighet?

¹³ Andra lägger ofta märke till Guds folks ärlighet. Den italienska tidningen Il Piccolo publicerade till exempel ett brev från en av sina läsare, vilket löd: ”Jag önskar tacka den dam som identifierade sig som ett Jehovas vittne och som visade prov på föredömlig ärlighet genom att hon genom denna tidning skickade tillbaka till mig en ansenlig penningsumma som jag hade förlorat.” I Förenta staterna skrev The Indianapolis Star om ett gift par bland vittnena som hittade 4.000 dollar och återlämnade pengarna till ägaren. Tidningen skrev att paret ”inte alls tvekade om vad de måste göra”. Varför inte det? De sade: ”Vi kunde helt enkelt inte behålla dem. Vi är Jehovas vittnen.”

¹⁴ När ett vittne i Missouri i USA hittade 9.500 dollar och lämnade in dem till polisen, citerade en tidning vad en polis hade sagt: ”Det är högst ovanligt att någon hittar så mycket pengar och lämnar in dem. Jag kan inte minnas att vi har haft någon som gjort det tidigare. Det var verkligen fantastiskt.” Artikeln nämnde att vittnet ”aldrig var inne på tanken att behålla pengarna”. Den jourhavande polismannen sade att vittnet ”hade återställt hans tro på att det fortfarande finns några ärliga personer bland människorna”. Vittnet svarade: ”Som ett folk är vi stolta över att vara ärliga i alla avseenden.”

15, 16. Vilka erfarenheter visar att andra lägger märke till ärlighet också i små ting?

¹⁵ Det är inte bara i stora ting som vi måste vara ärliga. Vi måste också vara ärliga i små ting. (Lukas 16:10) När en familj bland vittnena bodde på ett hotell i Florida, tog deras son av misstag med sig ett örngott, därför att han tog det för att vara en undertröja. Familjen skickade det tillbaka till hotellet per post, och hotelldirektören skrev: ”Ett varmt tack för er ärlighet. För er var säkert detta att skicka tillbaka ett örngott något mycket naturligt, men för oss var det något berömvärt.” Likaså, när ett gift par av vittnena av misstag tog en penna från ett hotell i Georgia och sedan skickade tillbaka den, skrev direktören: ”Låt mig få tacka er för att ni tog er tid till att skicka tillbaka den penna som ni av misstag packade ner tillsammans med era tillhörigheter. Det är så vederkvickande att få brev från sådana ärliga och omtänksamma människor som ni!”

¹⁶ En pojke bland vittnena, som gick i femte klass, spelade baseball i skolan. Han var på väg runt, men han visste att han var ”utslagen”. Hans lagkamrater försökte säga att han hade nått en ”bas”. Men då sade en av pojkarna i motståndarlaget att det fanns ett säkert sätt att få reda på sanningen. Han sade: ”Fråga honom om han är utslagen eller inte. Han är ett vittne, och vittnen ljuger inte.” Andra hade lagt märke till pojkens goda uppförande i vardagliga ting. Jehova kan i sanning bli lovprisad till och med ”av de spädas ... mun” genom att man lever enligt sanningen. — Matteus 21:16.

17, 18. Vilken god verkan kan Jehovas principer angående ärlighet ha på godhjärtade människor?

¹⁷ I Nigeria var mannen till ett vittne mycket emot att hon skulle vara med vid en kretssammankomst. Därför följde han med henne dit och försökte störa sammankomsten. Efter mötessessionen sade mannen: ”Nu skall jag pröva er vittnen.” När ingen såg det tog han pengar ur sin egen ficka, märkte dem, knycklade ihop dem och lät dem falla till marken. Senare nämnde han att han hade tappat sina pengar. Men man sade till honom att han inte skulle vara orolig, eftersom han skulle få dem tillbaka. Han gick tillbaka till den plats där han hade släppt ner pengarna, men de var borta. ”Aha”, sade han, ”jag har kommit på er med att bedra!” Han fick då veta att pengarna inte skulle ligga där, utan att de måste ha förts till avdelningen Förlorat och upphittat. De märkta pengarna fanns mycket riktigt där, och han fick dem tillbaka. Denna erfarenhet uppmuntrade honom att undersöka sin hustrus tro, och han är nu ett Jehovas vittne.

¹⁸ I ett brev som skrivits till Jehovas vittnens huvudkontor i New York sade en kvinna som inte är något vittne att hon önskade berätta om en episod som hennes dotter var med om i skolan. En dag blev hennes dotter bestulen på ett dyrbart hästbetsel. Två år senare fick dottern ett brev som löd: ”Kära Lili! Här är ditt betsel som stals från dig för ett par år sedan. Det var jag som tog det, men jag är nu ett Jehovas vittne, och för mitt samvetes skull kan jag inte behålla det längre. Jag är verkligen ledsen. Var snäll och förlåt mig!” Ja, vi som önskar tjäna Jehova måste odla ”ett redbart samvete, eftersom vi önskar uppföra oss redbart i allting”. — Hebréerna 13:18.