”Men jag älskar inte Jehova!”
BOB var bara en liten pojke, när hans mamma blev ett Jehovas vittne, och i flera år följde han med henne till Rikets sal och också ut i predikoarbetet. Han blev dock aldrig döpt, och när han kom upp i de övre tonåren, slutade han upp med att komma tillsammans med vittnena. Han stapplade sedan fram från den ena svåra situationen till den andra och fördärvade sitt liv. Även om han fortfarande påstår sig tro på mycket av det som han har fått lära sig i bibeln, så har inte detta varit tillräckligt för att få honom att önska komma tillbaka till Jehovas organisation. Varför känner Bob det så?
Tänk på ett annat exempel. David hade varit heltidsförkunnare under ett antal år. Ibland for frågor om vissa bibliska läror genom hans huvud, men han löste alltid problemet genom att resonera som så att det är precis som när man lägger pussel. Man ger inte upp bara därför att en eller två bitar först inte verkar passa in. David var nöjd med att vänta på Jehova för att få klarhet, men han påstod att han någonstans utefter vägen inte längre kunde övertyga sig själv med ett sådant resonemang. Han upphörde med sin privilegierade tjänst och lämnade snart därefter sanningen. Vad var det som orsakade denna förändring i hans tänkesätt?
Det är verkligen hjärtslitande att se dem vi älskar ge upp i loppet om liv. Vi önskar utan tvivel göra allt vi kan för att hjälpa dem. (2 Korintierna 12:15; Galaterna 5:7) Men vad är det egentligen som får en person att försvinna från sanningen? Vad kan man göra för att hjälpa en sådan person att återvända till loppet? Och vad bör man göra, om sådana tendenser börjar utvecklas inom en själv?
Hjärta, samvete och tro
Det finns en sak som är värd att lägga märke till, när det gäller dem som har lämnat sanningen. De flesta av dem gör inte detta därför att de inte längre tror att detta är sanningen. Tvärtom säger många av dem: ”Jag vet att detta är sanningen, men ...” Eller: ”Om det finns någon sanning, så vet jag att det är detta.” Och i djupet av sitt hjärta tror många av dem fortfarande att det de har fått lära sig från bibeln är sanningen, men på något sätt har de blivit tröga och förlorat sin nitälskan. Jakob sade: ”Tron utan gärningar [är] död.” — Jakob 2:26.
Verklig tro inbegriper mer än att bara äga kunskap eller att tro att något är sant. Tron är inte bara en process i sinnet, utan den inbegriper också det symboliska hjärtat, eftersom bibeln säger: ”Med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet.” (Romarna 10:10) Det är därför inte förvånande att bibeln pekar på hjärtat som roten till problemet, när en person börjar avvika. Som Paulus varnade: ”Se till, bröder, att det aldrig hos någon av er utvecklar sig ett ont hjärta utan tro, genom att någon drar sig undan från den levande Guden.” — Hebréerna 3:12.
Som bevis för att hjärtat är djupt inblandat kan vi lyssna på Diane, som hade fallit ifrån. När medkristna försökte hjälpa henne, svarade hon uppriktigt: ”Jag kan inte komma tillbaka till Jehova, för jag älskar honom inte!” Hon visste att det enda som skulle kunna hjälpa henne att hålla sig tätt till Jehova Gud var kärlek till honom som person och som den som var värd hennes hängivenhet. Det var faktiskt detta slags kärlek som från början drev henne att överlämna sitt liv åt Jehova. Men på något sätt kände hon inte längre en sådan kärlek, och utan den visste hon att hon bara skulle komma att göra allt mekaniskt, om hon skulle komma tillbaka. Men hur förlorar då en person en sådan djup kärlek, som han en gång kände?
Ja, Paulus nämnde ”ett ont hjärta utan tro”. I vissa fall är en sådan brist på tro resultatet av att man har låtit sitt hjärta få begär till det som Jehova Gud förbjuder eller att man har låtit det göra motstånd mot något som han befaller. Hjärtat blir därigenom delat och är inte längre fullständigt gentemot Jehova. När man sedan känner på sig att ens handlingssätt inte är godkänt av Gud, är det lättaste sättet att undvika vidare konfrontation att bara dra ”sig undan från den levande Guden”. (Jämför 1 Moseboken 3:8—10.) I stället för att känna ånger får det ”onda hjärtat” en att utplåna Jehova och hans uppsåt ur sitt liv. Personen utan tro ger därför upp sanningen.
Och för att slippa utstå samvetskval för en viss kurs kan en person också låta sitt hjärta förrädiskt få honom att söka en intellektuell tillflykt genom tvivel, kritiserande eller rentav avfall. Om han kan övertyga sig själv om att hela stommen till hans tro är felaktig, känner han inte längre någon förpliktelse att leva inom dess gränser. Sådana personer skjuter ”ett gott samvete” ”åt sidan” och lider därigenom ”skeppsbrott i sin tro”. — 1 Timoteus 1:19.
En person kan naturligtvis ge upp sanningen av någon annan orsak, men vad orsaken än är, så har den nästan alltid med hjärtat att göra. Därför är följande råd verkligen aktuellt: ”Mer än allt annat som skall bevaras, skydda ditt hjärta, ty därifrån är livets källor.” — Ordspråksboken 4:23, NW.
Det är möjligt att bli återställd
Det kräver mod att medge att våra egna felaktiga böjelser var roten till att vi förlorade tron. Men att göra detta är det första steget till att arbeta sig tillbaka till ett fast förhållande till Jehova. Detta illustreras bra av den erfarenhet som Steve, en pionjär i England, hade.
Även om Steve aldrig kom bort från sanningen, började han vid en tidpunkt att känna tomhet och brist på övertygelse. När Steve predikade för andra, hörde han själv hur ihåligt det lät, och när han var bland sina andliga bröder och systrar kände han sig bortkommen, som om han inte var en av dem.
Till sin lycka insåg Steve att problemet berodde på honom själv. ”Jag gjorde inte det misstaget att jag isolerade mig för att tänka igenom saker och ting, precis som om det skulle finnas något slags inspirationskälla inom det ofullkomliga köttet, som skulle skänka de rätta svaren”, erinrar sig Steve. (Jämför Romarna 7:18.) Han insåg i stället att han måste rannsaka sitt hjärta och utrota de bedrägliga begär som höll på att leda honom bort från sanningen. Genom att börja från själva grunden arbetade Steve på att återigen betyga sin kärlek till Gud och sin tro på hans ord. Steve tjänar nu lycklig som missionär.
Hur andra kan hjälpa
Alla som har förlorat eller håller på att förlora greppet om sanningen ser inte saker och ting lika klart som Steve gjorde. Ofta är det faktiskt detta att man förlorar förmågan att se klart andligen som slutligen leder till fall, och det är här som medkristna kan ge en hjälpande hand. (Romarna 15:1; Galaterna 6:1) Men hur kan man bäst göra detta?
Det räcker naturligtvis inte med att bara inbjuda eller uppmuntra en sådan person att återvända. Man måste identifiera och avlägsna hinder. Man måste försöka vädja till den försvagade eller overksamme personens hjärta. Uppriktiga, men vänliga och förtroliga, samtal kanske kan hjälpa personen i fråga. Att använda sådana skriftställen som 1 Timoteus 1:19, Hebréerna 3:12 och Jeremia 17:9, 10 kanske kan hjälpa honom att rannsaka djupet av sitt hjärta och se vad det är som får honom att dra ”sig undan från den levande Guden”.
När orsakerna väl har identifierats, måste man inrikta sina ansträngningar på att ta itu med dem. Ett sjukt fysiskt hjärta kräver vård och kanske en smärtsam operation, om patienten skall överleva. Det är på liknande sätt med ett sjukt symboliskt hjärta. Orätta begär, tendenser till oberoende eller andra faktorer som får hjärtat att bli egensinnigt måste avlägsnas för att det återigen skall bli mottagligt. Verksamma kristna kan gott be tillsammans med den overksamme personen och kanske rentav studera bibeln med honom, om de äldste anser detta vara tillrådligt. Det är endast på det sättet som hjärtat kan återupplivas och personen återigen komma att älska Jehova. — Ordspråksboken 2:1—5.
Detta var sant i Dianes fall. Samtal med mogna kristna hjälpte henne att inse vad hon måste göra för att återuppväcka sin kärlek till Jehova. Eftersom Diane insåg att hon återigen måste komma att lära känna Jehova ingående, tog hon emot den hjälp som erbjöds. Efter att ha studerat bibeln i omkring ett år blev hon och hennes man återigen aktiva lovprisare av Jehova.
Eftersom kärlek innebär handling, är det ofta detta att man gör det som Jehova säger och att man får erfara hans hjälp som visar sig mest verkningsfullt. Ja, verksamhet hjälper en person att återfå den kärlek som en gång motiverade hans hjärta. (Psalm 34:9) Detta kan börja genom att man verkligen gör något för att bekämpa hjärtats orätta begär eller för att rätta till dess orätta tendenser. Varje seger i denna kamp för hjärtat ett steg närmare Jehova. (Ordspråksboken 23:26; 1 Petrus 2:1—3) Allteftersom hjärtat vinns över, växer önskan att få dela det som finns i det med andra. Därför bör overksamma Rikets förkunnare bli hjälpta att ta del i predikoarbetet så fort de uppfyller kraven för detta, eftersom det är ”med hjärtat” man utövar ”tro till rättfärdighet” men ”med munnen” som man avger ”offentlig bekännelse till frälsning”. — Romarna 10:10.
Vägen tillbaka till ett gudaktigt liv kan bli både lång och svår för någon som känner att han inte längre älskar Jehova. Men Steves och Dianes andliga tillfrisknande bevisar att det kan inträffa en förändring av hjärtat. Ja, det är möjligt att bli återställd genom Jehovas andes verksamhet, tillämpandet av hans ord och förnyat samarbete med hans organisation. Det är vårt uppriktiga hopp och vår uppriktiga bön att sådana personer skall kunna bli hjälpta till att återigen få glädja sig i Jehovas tillbedjan och i helig tjänst som sådana som helhjärtat älskar Jehova. — Markus 12:30; 1 Korintierna 13:8; 3 Johannes, vers 1—4.