Bibelns syn
Bör man frukta det onda ögat?
EN KVINNA i en by i Amasonområdet lägger varsamt ner sitt lilla barn i en hängmatta. Sedan binder hon försiktigt ett rött band runt dess smala handled och därefter ytterligare ett runt midjan. När ritualen är fullbordad tar hon ett steg tillbaka och drar en lättnadens suck: ”Nu är mitt lilla barn skyddat mot det onda ögat.”
Fruktan för det onda ögat är inte begränsad enbart till människor som bor i Sydamerika. Jurister i Italien och lantbrukare i Indien såväl som affärsmän i Nordamerika darrar inför det onda ögat.
Vad är det onda ögat? Det är tron att vissa människor besitter makten att skada eller rentav döda genom att bara se på någon. De kan begagna sig av denna ondskefulla blick när någons framgångar har väckt deras avundsjuka. Dessutom tror man att många välmenande personer har det onda ögat och att deras blickar oavsiktligt kan skada andra.
Hyser du också denna fruktan? Och är denna fruktan i så fall till nytta eller till skada för dig?
Fantasi eller verklighet?
De flesta referensverk som tar upp ämnet beskriver fruktan för det onda ögat som vidskepelse. Eftersom vidskepelse definieras som en tro ”grundad på varken förnuft eller fakta”, menar somliga att fruktan för det onda ögat inte är något annat än ett hjärnspöke.
Många historier om det onda ögat är visserligen bara fantasier. Den fruktan somliga hyser för människor som är skelögda, har grå starr eller har en tjusarlock i pannan, därför att dessa skulle vara mer benägna att besitta det onda ögat, bygger på ren inbillning. Och att tro att det onda ögat är i verksamhet så fort ens barn blir sjukt, kon dör eller hönsen slutar värpa är att överdriva dess betydelse i sammanhanget.
Men alldeles som en riktig kärna gömmer sig innanför det tjocka skalet på en kokosnöt finns det också vissa riktiga fakta gömda innanför det tjocka skalet av historier om det onda ögat. Låt oss därför tränga igenom fantasierna och dra fram några fakta.
Det onda ögats ursprung
Uppslagsverket Encyclopædia of Religion and Ethics förklarar att de forntida babylonierna fruktade det onda ögats inflytande. Vem låg bakom denna fruktan? Babyloniska trollkarlar eller häxor. De var kända för att vålla andra människor fruktansvärda lidanden genom att förtrolla dem med enbart blicken. Men trollkarlarna gjorde inte detta i egen kraft. Vem gav dem då kraften? Jo, andevarelser som kallas demoner. Boken The Religion of Babylonia and Assyria förklarar: ”Häxor kunde efter eget godtycke åkalla demonerna och få vem de ville att komma under demoners makt.”
Även bibeln pekar på att änglar som själva gjort sig till demoner är källan till sådan ”mystisk kraft”. (1 Samuelsboken 15:23, NW; 1 Timoteus 4:1; Judas, vers 6) Dessutom slår bibeln fast att andebesvärjare och demonbesatta personer får sin kraft från demoner. (Apostlagärningarna 16:16—18; Uppenbarelseboken 22:15) Sådana människor kan därför uttala besvärjelser över andra, i vissa fall med enbart blicken. (5 Moseboken 18:10—12) Föreställningen om det onda ögat är alltså i viss utsträckning grundad på fakta.
Därför är det inte så underligt om fruktan för det onda ögat har hållits vid liv i samhällen där besvärjelser av medicinmän hör till det dagliga livet. Men hur hotfulla sådana besvärjelser än må vara behöver man inte känna samma fruktan som folk i allmänhet i dessa trakter gör. Varför inte? Först och främst kan fruktan för det onda ögat lätt leda till att man blir slav under demoner — något som bibeln förbjuder. (Se 1 Korintierna 10:20, 21.) För det andra så kan man begagna sig av ett skydd som upphäver det onda ögats verkningar och som avlägsnar all anledning till fruktan. Vad är det för ett skydd? Är det att bära amuletter?
Ett skydd som hjälper
Som svar på de frågorna vill vi ge ett exempel att fundera över: Vad gör man om man fruktar att ett stort träd skall falla över ens hus och krossa det? Förstärker man taket och hoppas att det skall hålla när trädet faller? Eller kallar man på en skogsarbetare eller trädexpert som är känd för sin skicklighet att fälla träd? Genom att fälla trädet avlägsnar man det som ger upphov till faran, och därmed försvinner all anledning till fruktan.
Vad gör man alltså för att skingra sin fruktan, om en andebesvärjare hotar att använda sitt onda öga mot en? Försöker man gardera sig genom att hänga amuletter runt halsen? Eller kallar man på en person som är känd för att göra demonerna maktlösa? Det senare alternativet är uppenbarligen det förståndigaste, för den personen avlägsnar det som ger upphov till faran, och därmed försvinner all anledning till fruktan.
Men liksom psalmisten bör man fråga sig: ”Varifrån skall min hjälp komma?” Han svarar under inspiration från Gud: ”Min hjälp kommer från Herren [Jehova], som har gjort himmel och jord.” Innefattar den hjälp Skaparen ger också skydd mot det onda ögat? Ja, för psalmisten försäkrar oss vidare: ”Herren [Jehova] skall bevara dig för allt ont.” (Psalm 121) Som hjälp att bygga upp tilliten till Jehovas förmåga att skydda bör man begrunda trosstärkande redogörelser för hur han har handlat med demonerna tidigare.
Varför demonerna ryser
I Noas dagar avlägsnade Jehova olydiga änglar från deras ställningar av ynnest genom att spärra in dem i ett ”fängelse” av andligt mörker. (1 Petrus 3:19; 1 Moseboken 6:1—4) Senare, under det första århundradet, drev Jesus på eget initiativ, men i egenskap av Guds representant, ut mäktiga demoner. (Matteus 8:31, 32; Markus 1:39) Och nu under 1900-talet har Jesus använt sin gudagivna makt för att kasta ut Satan och hans demoner från himmelen. (Uppenbarelseboken 12:7—9) Demonerna har således tvingats inse att deras makt är ingenting jämfört med Guds makt. Men Jehova har för avsikt att tillfoga ytterligare ett blad till de här redogörelserna. Snart kommer Satan och dessa fördrivna rebeller att kastas i en avgrund för tusen år. — Uppenbarelseboken 20:1—3.
Hur påverkas de av vetskapen om detta? Bibeln uppenbarar: ”Demonerna tror, och de ryser.” (Jakob 2:19) Hur påverkas vi då av vetskapen om detta? Behöver vi fortfarande frukta för dessa rysande demoner och deras mänskliga hantlangare? Eller kommer vi att ”frukta bara Jehova” genom att i full utsträckning förtrösta på hans osynliga beskydd mot det onda ögat? — 1 Samuelsboken 12:24, NW.
Ja, de som låter sin tro förmå dem att göra sig av med amuletter och stärka banden med Jehovas vittnen i den trakt där de bor kommer snart att förena sig med vittnena i att upprepa de ord som Koras söner för länge sedan skaldade. De förkunnade: ”Gud är för oss en tillflykt och styrka, en hjälp som är lätt att finna under trångmål. Därför kommer vi inte att frukta.” — Psalm 46:2, 3, NW; jämför Romarna 8:31.