Var vaksamma och flitiga!

”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet vare sig dagen eller timmen.” — MATTEUS 25:13.

1. Vad såg aposteln Johannes fram emot?

I DEN sista dialogen i Bibeln lovade Jesus: ”Jag kommer snabbt.” Och hans apostel Johannes svarade: ”Amen! Kom, Herre Jesus.” Aposteln Johannes tvivlade inte på att Jesus skulle komma. Han var en av de apostlar som hade frågat Jesus: ”När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro [grekiska: parousịa] och på avslutningen på tingens ordning?” Ja, Johannes såg med övertygelse fram emot Jesu framtida närvaro. — Uppenbarelseboken 22:20; Matteus 24:3.

2. Hurdan är situationen i kyrkorna, när det gäller Jesu närvaro?

² En sådan övertygelse är ovanlig nu för tiden. Många kyrkor har en officiell lära om Jesu ”tillkommelse” eller ”ankomst”, men det är inte många av deras medlemmar som verkligen väntar på den, något som märks i deras dagliga liv. I boken The Parousia in the New Testament heter det: ”Hoppet om parousian har ingen större inverkan på kyrkans liv, tanke och arbete. ... Det finns mycket lite om ens något av den intensiva brådska med vilken kyrkan borde ta itu med sina uppgifter gällande ånger och att missionera och förkunna evangeliet.” Men så är det inte för alla.

3. a) Hur känner de sanna kristna det, när det gäller Jesu parousịa? b) I synnerhet vad skall vi nu begrunda?

³ Som Jesu sanna lärjungar väntar vi ivrigt på slutet för den nuvarande onda tingens ordning. Medan vi lojalt gör det, måste vi bevara en rätt inställning till allt som gäller Jesu närvaro och handla därefter. Därigenom kommer vi att kunna hålla ut ”till slutet” och ”bli räddade”. (Matteus 24:13) När Jesus framförde den profetia som vi finner i Matteus, kapitel 24 och 25, gav han visa råd som är till bestående nytta för alla som tillämpar dem. Du känner säkert till liknelserna i kapitel 25, däribland liknelsen om de tio jungfrurna (de förståndiga och de dåraktiga) och liknelsen om talenterna. (Matteus 25:1–30) Hur kan dessa liknelser vara till hjälp för oss?

Var vaksamma som de fem jungfrurna!

4. Vad är kärnpunkten i liknelsen om jungfrurna?

⁴ Du kanske återigen vill läsa liknelsen om jungfrurna i Matteus 25:1–13. Bakgrunden är ett påkostat judiskt bröllop och en brudgum som går hem till brudens far för att föra sin brud hem till sig (eller hem till sin far). I en sådan procession kan det ha ingått musiker och sångare, och man kunde inte riktigt veta när den skulle komma fram. De tio jungfrurna i liknelsen väntade tills fram på natten på att brudgummen skulle komma. Fem av dem hade dåraktigt nog inte tagit med sig tillräckligt med olja och måste därför gå och köpa mer olja. De andra fem hade förståndigt nog tagit med sig kärl med extra olja för att, om så skulle behövas, kunna fylla på olja medan de väntade. Det var endast dessa fem som var närvarande och redo, när brudgummen anlände, och därför var det endast de som fick lov att komma in till festen. När de fem dåraktiga återvände, var det för sent för dem att komma in.

5. Vilka skriftställen kastar ljus över den bildliga innebörden i liknelsen om jungfrurna?

⁵ Många drag i denna liknelse kan uppfattas på ett bildligt sätt. Bibeln talar exempelvis om Jesus som en brudgum. (Johannes 3:28–30) Och Jesus liknade sig själv vid en kungason för vilken en bröllopsfest hade beretts. (Matteus 22:1–14) Bibeln liknar också Kristus vid en äkta man. (Efesierna 5:23) Det är intressant att lägga märke till att även om Bibeln på några ställen beskriver de smorda kristna som Kristi ”brud”, så sägs det inte något om en brud i den här liknelsen. (Johannes 3:29; Uppenbarelseboken 19:7; 21:2, 9) Den talar dock om tio jungfrur, och de smorda liknas i Bibeln vid en jungfru som har lovats i äktenskap åt Kristus. — 2 Korinthierna 11:2.a

6. Med vilken uppmaning avslutar Jesus liknelsen om jungfrurna?

⁶ Bortsett från sådana detaljer och de profetiska tillämpningar som kan finnas finns det helt visst fina principer som vi kan lära av i den här liknelsen. För att ta ett exempel: Lägg märke till att Jesus avslutade liknelsen med de här orden: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet vare sig dagen eller timmen.” Liknelsen förmedlar således tanken att vi måste vara vaksamma och vakna för det annalkande slutet för denna onda ordning. Slutet kommer helt visst, även om vi inte kan fastställa något datum. Lägg med tanke på detta märke till hur olika inställningar dessa båda grupper av jungfrur har.

7. Hur visade sig fem av jungfrurna i liknelsen vara dåraktiga?

⁷ Jesus sade: ”Fem av dem var dåraktiga.” Varför var de dåraktiga? Var det därför att de inte trodde att brudgummen skulle komma? Var de ute på jakt efter nöjen? Eller var de bedragna? Svaret är nej. Jesus sade att dessa fem ”gick ut för att möta brudgummen”. De visste att han skulle komma, och de ville vara närvarande, ja rentav vara med på ”bröllopsfesten”. Men var de tillräckligt förberedda? De väntade ett tag på honom, ja, till ”mitt i natten”, men de var inte redo för hans ankomst när som helst, antingen han skulle komma tidigare eller senare än de från början hade trott.

8. Hur visade sig fem av jungfrurna i liknelsen vara omdömesgilla?

⁸ De andra fem, de som Jesus kallade omdömesgilla, gick också ut med tända lampor och väntade på brudgummens ankomst. De måste också vänta, men de var ”omdömesgilla”. Det grekiska ord som översätts med ”omdömesgill” kan förmedla tanken att vara ”klok, förståndig och vis i praktiskt avseende”. Dessa fem visade att de var omdömesgilla genom att de tog med sig kärl med olja för att kunna fylla på sina lampor om så skulle behövas. De var faktiskt så inriktade på att vara redo att möta brudgummen att de inte ville ge bort av sin olja. En sådan vaksamhet var inte missriktad, vilket visas av att de var närvarande och redo, när brudgummen anlände. Dessa som ”var redo gick in med honom till bröllopsfesten; och dörren stängdes igen”.

9, 10. Vad är poängen i liknelsen om jungfrurna, och vilka frågor bör vi ställa oss själva?

⁹ Jesus gav inte här någon lektion i vad som är passande vid ett bröllop, och inte heller gav han råd om att man skulle dela med sig, utan poängen var: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet vare sig dagen eller timmen.” Fråga dig själv: ”Är jag verkligt vaksam när det gäller Jesu närvaro?” Vi tror att Jesus nu regerar i himlen, men hur inställda är vi på att ”Människosonen” snart skall ”komma på himlens moln med kraft och stor härlighet”? (Matteus 24:30) Brudgummens ankomst var helt visst närmare ”mitt i natten” än då jungfrurna först gick ut för att möta honom. Människosonens ankomst för att tillintetgöra den nuvarande onda tingens ordning är likaså närmare nu än då vi började se fram emot att han skulle komma. (Romarna 13:11–14) Har vi bevarat vår vaksamhet och rentav blivit vaksammare allteftersom den tiden närmar sig?

¹⁰ Det krävs ansträngning för att lyda befallningen ”var ... ständigt vaksamma”. För fem jungfrur tog oljan slut, och de fick gå för att köpa mer. En kristen i våra dagar kan på liknande sätt bli distraherad, så att han inte är helt redo för Jesu nära förestående ankomst. Det var vad som hände med några kristna under det första århundradet, och det kan hända med somliga i våra dagar. Låt oss därför fråga oss själva: ”Håller det på att hända med mig?” — 1 Thessalonikerna 5:6–8; Hebréerna 2:1; 3:12; 12:3; Uppenbarelseboken 16:15.

Var flitig medan slutet närmar sig

11. Vilken liknelse framställde Jesus därefter, och vilken annan liknelse liknade den?

¹¹ I liknelsen om talenterna, som Jesus framställde efter det att han hade berättat liknelsen om de förståndiga och dåraktiga jungfrurna, uppmanade han sina efterföljare till mer än att vara vaksamma. (Läs Matteus 25:14–30.) Liknelsen om talenterna liknar i många avseenden den liknelse om minorna som Jesus tidigare hade framställt med anledning av att många ”antog att Guds kungarike skulle komma att visa sig ögonblickligen”. — Lukas 19:11–27.

12. Vad är kärnpunkten i liknelsen om talenterna?

¹² I liknelsen om talenterna berättade Jesus om en man som innan han skulle resa utrikes kallade till sig tre slavar. Åt den ene anförtrodde han fem talenter, åt den andre två och åt den tredje bara en — ”åt var och en efter hans egen förmåga”. Detta var antagligen en silvertalent, ett standardbelopp, som på den tiden motsvarade vad en arbetare tjänade på 14 år, i sanning mycket pengar! När mannen återvände, lät han slavarna redovisa vad de hade gjort under den ”långa tid” som han hade varit borta. De båda första slavarna hade fördubblat värdet av det som hade anförtrotts åt dem. Till dem sade han: ”Bra gjort” och lovade var och en av dem större ansvar och avslutade med att säga: ”Gå in i din herres glädje.” Den slav som hade fått endast en talent påstod att hans herre var mycket fordrande, och han hade inte använt talenten så att den gav någon vinst. Han hade inte ens lämnat den i förvar hos bankirerna för att så få ränta på den, utan han hade gömt den. Eftersom han hade motarbetat sin herres intressen, kallade denne honom ”ond och trög”. Han blev därför fråntagen sin talent och utkastad, och där skulle ”hans gråt och tandagnisslan” vara.

13. Hur visade Jesus sig vara lik slavarnas herre i liknelsen?

¹³ Det är återigen så att man kan förstå vissa detaljer i den här liknelsen på ett bildligt sätt. Så till exempel var mannen som reste utomlands en bild av Jesus, som skulle lämna sina lärjungar och fara upp till himlen och där vänta länge tills han fick kunglig makt.b (Psalm 110:1–4; Apostlagärningarna 2:34–36; Romarna 8:34; Hebréerna 10:12, 13) Men vi kan återigen se en större lärdom eller princip som vi alla bör tillämpa i vårt liv. Vad är det?

14. Vilket viktigt behov betonas i liknelsen om talenterna?

¹⁴ Antingen vårt hopp gäller odödligt liv i himlen eller evigt liv i ett paradis på jorden, framgår det tydligt av Jesu liknelse att vi bör anstränga oss i kristen verksamhet. Budskapet i denna liknelse kan faktiskt sammanfattas med ett enda ord: flit. Apostlarna gav mönstret från och med pingsten år 33 v.t. Vi läser: ”Med många andra ord vittnade han [Petrus] grundligt och fortsatte att förmana dem och sade: ’Rädda er undan denna förvridna generation.’” (Apostlagärningarna 2:40–42) Och han fick verkligen lön för sin möda! Andra slöt sig till apostlarna i det kristna predikoverket och blev också flitiga, och de goda nyheterna ”växte till i hela världen”. — Kolosserna 1:3–6, 23; 1 Korinthierna 3:5–9.

15. På vilket speciellt sätt bör vi tillämpa huvudtanken i liknelsen om talenterna?

¹⁵ Kom ihåg att den här liknelsen framställdes i en profetia om Jesu närvaro. Vi har mycket som styrker att Jesu parousịa pågår och snart skall nå sin kulmen. Kom ihåg hur Jesus förknippade ”slutet” med det arbete som de kristna måste utföra: ”Dessa goda nyheter om kungariket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” (Matteus 24:14) Vad slags slav liknar vi med tanke på detta? Fråga dig själv: ”Skulle det kunna vara så att jag är lik den slav som gömde vad som hade blivit anförtrott åt honom, kanske medan han ägnade sig åt sina egna intressen? Eller är det uppenbart att jag är lik de goda och trogna slavarna? Är jag fast besluten att vid varje tillfälle förmera min Herres intressen?”

Vaksamma och flitiga under hans närvaro

16. Vilket budskap innehåller de båda liknelser som vi nu har behandlat?

¹⁶ Ja, bortsett från dessa båda liknelsers bildliga och profetiska innebörd är det tydliga budskap Jesus ger oss genom dem en uppmuntran att vara vaksamma och flitiga, i synnerhet när tecknet på Kristi parousịa visar sig. Och det gör det nu. Är vi då verkligt vaksamma och flitiga?

17, 18. Vilket råd gav lärjungen Jakob angående Jesu närvaro?

¹⁷ Jesu halvbror Jakob hade inte själv hört Jesu profetia på Olivberget, men den berättades senare för honom, och han fattade tydligt dess innebörd. Han skrev: ”Var därför tålmodiga, bröder, intill Herrens närvaro. Se! Jordbrukaren fortsätter att vänta på jordens dyrbara frukt, i det han har tålamod med den tills han får det tidiga regnet och det sena regnet. Var också ni tålmodiga; gör era hjärtan fasta, eftersom Herrens närvaro har närmat sig.” — Jakob 5:7, 8.

¹⁸ Efter det att Jakob har försäkrat att Gud skall ge dem som missbrukar sina rikedomar en ogynnsam dom, uppmanar han de kristna att inte bli otåliga medan de väntar på att Jehova skall ingripa. En otålig kristen skulle kunna bli hämndlysten, som om han själv måste rätta till det orätta som begåtts. Men det bör han inte göra, då det med visshet skall komma en tid av dom. Detta visar, som Jakob säger, exemplet med en jordbrukare.

19. Vad slags tålamod kunde en israelitisk jordbrukare behöva utöva?

¹⁹ En israelitisk jordbrukare som hade sått ut säd måste vänta, först på att strået skulle skjuta upp, därefter på att axet skulle mogna och slutligen på att få skörda. (Lukas 8:5–8; Johannes 4:35) Under de här månaderna fanns det kanske tid och anledning till en viss oro. Skulle det tidiga regnet komma, och skulle det komma tillräckligt? Hur skulle det bli med det senare regnet? Skulle plantorna komma att dödas av insekter eller av en storm? (Jämför Joel 1:4; 2:23–25.) Men man kan rent generellt säga att en israelitisk jordbrukare kunde lita på Jehova och på de naturliga cykler som han har skapat. (5 Moseboken 11:14; Jeremia 5:24) En jordbrukares tålamod kunde faktiskt vara liktydigt med förtröstansfull förväntan. Han var viss om att det som han väntade på verkligen skulle komma.

20. Hur kan vi visa tålamod i enlighet med Jakobs råd?

²⁰ En jordbrukare kunde ha en viss kännedom om när skörden skulle inträffa, men de kristna under det första århundradet kunde inte räkna ut när Jesu närvaro skulle vara inne. Men den skulle komma. Jakob skrev: ”Herrens närvaro [grekiska: parousịa] har närmat sig.” När Jakob skrev dessa ord, syntes ännu inte det världsomfattande tecknet på Kristi närvaro. Men det gör det nu! Hur bör vi därför känna oss i den här perioden? Tecknet syns verkligen. Vi ser det. Vi kan med övertygelse säga: ”Herrens närvaro är här, och dess höjdpunkt är nära.”

21. Vad är vi fast beslutna att göra?

²¹ Eftersom det är så, har vi all anledning att begrunda och tillämpa de grundläggande lärdomarna i de två av Jesu liknelser som vi nu har behandlat. Han sade: ”Var alltså ständigt vaksamma, eftersom ni inte vet vare sig dagen eller timmen.” (Matteus 25:13) Det är nu helt visst tid för oss att vara nitiska i vår kristna tjänst. Må vi i vårt dagliga liv visa att vi förstår det Jesus ville ha fram. Må vi vara vaksamma och flitiga!

[Fotnoter]

Minns du?

◻ Vad är huvudtanken i liknelsen om de förståndiga och de dåraktiga jungfrurna?

◻ Vilket viktigt råd ger Jesus genom liknelsen om talenterna?

◻ Hur kan du i förhållande till Jesu parousịa behöva visa ett tålamod likt det som en israelitisk jordbrukare behövde visa?

◻ Vad är det som gör den tid vi lever i så spännande och så krävande?

[Bilder på sidan 23]

Vad lär du av liknelsen om jungfrurna och liknelsen om talenterna?