Har du en gudaktig syn på alkohol?

FÖR omkring 20 år sedan grävde arkeologer fram en tegelbyggnad i närheten av staden Urmia i Iran. I den fann de en keramikkruka som, enligt vetenskapsmännen, är flera tusen år gammal, från den tid då människor började bosätta sig där. Den senaste tekniken användes när man för inte så länge sedan undersökte krukan. Vetenskapsmännen fann då till sin förvåning inuti krukan spår av kemiska ämnen som tydde på vinframställning — de äldsta beläggen för vinframställning.

Bibeln visar också tydligt att vin, öl och andra alkoholhaltiga drycker förtärdes i gamla tider. (1 Moseboken 27:25; Predikaren 9:7; Nahum 1:10) Precis som med födoämnen av annat slag ger Jehova oss som individer möjlighet att välja — att dricka alkohol eller inte. Jesus drack ofta vin till maten. Johannes döparen drack inte alkohol alls. — Matteus 11:18, 19.

I Bibeln förbjuds ett omåttligt drickande. Dryckenskap är synd mot Gud. (1 Korinthierna 6:9–11) Jehovas vittnen tillåter därför inte någon obotfärdig drinkare att vara kvar i den kristna församlingen. De i församlingen som väljer att dricka alkohol måste göra det med måtta. — Titus 2:2, 3.

En ogudaktig syn

Många i vår tid har inte en gudaktig syn på alkohol. Det är lätt att se att Satan gynnar missbruk av denna gamla produkt. På vissa öar i Stilla havet är det till exempel vanligt att män samlas för att dricka stora mängder alkoholhaltiga drycker framställda i hemmen. De kan sitta och dricka i flera timmar och göra det ofta. Många gör det varje dag. En del anser att det helt enkelt är en del av deras kultur. Ibland dricker man öl och sprit i stället för — eller tillsammans med — de drycker som framställts i hemmen. Detta leder ofta till dryckenskap.

I ett annat land i Stilla havet har man nästan inte hört talas om att män kan dricka måttligt med alkohol. När de dricker, har de i regel för avsikt att dricka sig berusade. Ett typiskt exempel är en grupp män som samlas på avlöningsdagen och köper flera kartonger med öl. (Varje kartong innehåller 24 flaskor.) De slutar inte dricka förrän ölet är slut. Resultatet blir att man ofta ser berusade på allmänna platser.

I afrikanska länder är det vanligt att man dricker palmvin eller andra inhemska alkoholprodukter. I vissa samhällen måste man av tradition servera alkohol, när man har gäster. Den gästfrie värden sätter i regel fram mer alkohol än besökaren kan konsumera. I ett område har man för sed att sätta fram 12 flaskor öl till varje gäst.

Många japanska företag organiserar bussutflykter för sina anställda. Man tar med sig stora mängder alkohol, och många dricker sig berusade, men det ser man genom fingrarna med. Dessa utflykter kan ibland vara två eller tre dagar långa. I Japan mäts, enligt tidskriften Asiaweek, ”en mans manlighet, från risfarmare till rika politiker, av tradition efter den mängd sprit som han kan konsumera”. Samma tendens ser man i andra asiatiska länder. ”Sydkoreaner dricker nu mer sprit per person än man gör någon annanstans i världen”, heter det i Asiaweek.

Spritfester har blivit vanliga i studenthemmen i USA. Vid dessa ägnar man sig åt vad man kallar ”binge drinking”. Enligt The Journal of the American Medical Association ”anser de flesta ’binge drinkers’ inte att de har alkoholproblem”.a Detta bör inte förvåna någon, eftersom massmedierna i många länder framställer den som dricker alkohol som djärv, modern och sofistikerad. De unga är ofta måltavla för denna propaganda.

I Storbritannien har ölkonsumtionen fördubblats under en 20-årsperiod och spritkonsumtionen tredubblats. Man börjar dricka i allt yngre åldrar, och fler och fler kvinnor dricker. Samma tendens har iakttagits i Östeuropa och i Latinamerika. Detta kommer till synes i att alkoholism och alkoholrelaterade trafikolyckor ökar i motsvarande grad. Det är tydligt att alkoholmissbruket har ökat i hela världen.

Hur mycket är för mycket?

Bibelns syn på alkohol är balanserad. Den säger, å ena sidan, att vin är en gåva från Jehova Gud och att vinet ”gläder den dödliga människans hjärta”. (Psalm 104:1, 15) Men den fördömer, å andra sidan, ett omåttligt bruk av alkohol, vilket framgår av att den använder sådana uttryck som ”dryckenskap”, ”vinmissbruk, bullersamma festupptåg, dryckesgillen”, ”hemfallna åt mycket vin” och ”slavar under mycket vin”. (Lukas 21:34; 1 Petrus 4:3; 1 Timoteus 3:8; Titus 2:3) Men hur mycket är ”mycket vin”? Hur kan en kristen avgöra vad som är en gudaktig syn på alkohol och vad som inte är det?

Det är inte svårt att se när någon är drucken. En drucken människa beskrivs i Bibeln med dessa ord: ”Vem har ve? Vem har obehag? Vem har stridigheter? Vem har bekymmer? Vem har sår utan orsak? Vem har dimmiga ögon? De som stannar länge vid vinet, de som kommer in för att pröva blandat vin. ... Dina egna ögon kommer att se främmande ting, och ditt eget hjärta kommer att tala förvända ting.” — Ordspråken 23:29–33.

För mycket alkohol kan göra att en människa blir förvirrad, får hallucinationer, förlorar medvetandet och får andra mentala och kroppsliga besvär. Under alkoholens inflytande kan en person förlora kontrollen över sitt uppförande och skada både sig själv och andra. Drinkare är kända för att uppträda fånigt, aggressivt eller omoraliskt.

Att dricka så mycket att det får ovan nämnda följder är definitivt att dricka för mycket. Men man kan dricka för mycket utan att visa alla de typiska tecken som visar att man är drucken. Det är därför ofta svårt att avgöra om någon har druckit för mycket eller inte. Var går då gränsen mellan att dricka måttligt och att dricka för mycket?

Värna om dina tankeförmågor

Bibeln anger inga promillegränser eller dylikt. Hur mycket alkohol människor tål varierar från person till person. Men Bibelns principer, som gäller alla kristna, kan hjälpa oss att utveckla en gudaktig syn på alkohol.

Jesus sade att det första budet är: ”Du skall älska Jehova, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne.” (Matteus 22:37, 38) Alkohol har en direkt inverkan på sinnet. Ett omåttligt bruk kommer därför att hindra en människa att lyda detta bud som är det största av alla. Det kan allvarligt skada hennes goda omdöme, hennes förmåga att lösa problem, hennes förmåga att utöva självbehärskning och andra viktiga sinnesfunktioner. Bibeln ger oss förmaningen: ”Värna om praktisk vishet och tankeförmåga, och de kommer att visa sig vara till liv för din själ och till behag för din hals.” — Ordspråken 3:21, 22.

Aposteln Paulus bönfaller de kristna: ”Framställ era kroppar till ett levande, heligt, Gud välbehagligt slaktoffer, er förnuftsmässiga heliga tjänst.” (Romarna 12:1) Skulle en kristen vara välbehaglig för Gud om han drack så mycket alkohol att han inte kunde tänka klart? I allmänhet bygger en drinkare upp tolerans för alkohol. Själv kan han anse att hans höga alkoholkonsumtion inte är så hög att den — i hans fall — kan betecknas som dryckenskap. Men han kanske ändå utvecklar ett ohälsosamt beroende av alkohol. Skulle en sådan person kunna framställa sin kropp som ”ett levande, heligt ... slaktoffer”?

Om en viss mängd alkohol försämrar din ”praktiska vishet och tankeförmåga” som kristen, då är den mängden för stor för dig.

Vad formar din syn på alkohol?

En kristen bör granska sig själv och se om hans inställning till alkohol har påverkats av den allmänna inställningen eller traditionen i samhället. När det gäller alkohol önskar du säkert inte grunda din inställning på tendenser i samhället eller på massmediernas propaganda. För att fastställa vilken inställning du har kan du fråga dig själv: ”Är min inställning påverkad av den allmänt vedertagna uppfattningen i samhället? Eller styrs mitt drickande av Bibelns principer?”

Jehovas vittnen är inte emot alla allmänt vedertagna sedvänjor, men de inser att det finns många sådana i vår tid som Jehova hatar. I vissa samhällen tolererar man exempelvis abort, blodtransfusion, homosexualitet och polygami. Men de kristna har Guds syn på dessa ting och handlar därefter. Ja, en kristens gudaktiga syn driver honom att hata sådana sedvänjor, oavsett om dessa är allmänt vedertagna i samhället eller inte. — Psalm 97:10.

Bibeln talar om ”nationernas vilja”, som innefattar ”vinmissbruk” och ”dryckesgillen”. Ordet ”dryckesgillen” för tanken till tillställningar som anordnas för att man skall kunna dricka stora mängder alkohol. Det verkar som om somliga på Bibelns tid var stolta över att de tålde en hel del alkohol och därför försökte visa att de kunde dricka mer än andra eller också försökte se vem som kunde dricka mest. Aposteln Petrus talar om detta slag av uppförande som ett lopp till ”utsvävningarnas dypöl”, något som ångerfulla kristna inte längre tar del i. — 1 Petrus 4:3, 4.

Skulle det vara förnuftigt av en kristen att lägga sig till med den inställningen att det inte spelar någon roll var, när eller hur mycket han dricker, så länge han inte dricker sig berusad? Vi kan fråga oss: Är det Guds syn på saken? Bibeln säger: ”Vare sig ni äter eller dricker eller gör något annat, gör allt till Guds ära.” (1 Korinthierna 10:31) Om en grupp män samlas för att dricka stora mängder alkohol på allmän plats, kanske inte alla blir berusade, men kommer deras uppförande att vara till ära för Jehova? Bibeln ger förmaningen: ”Sluta upp med att ta gestalt efter denna tingens ordning; förvandla er i stället genom att göra om ert sinne, så att ni kan pröva er fram till vad Guds goda och välbehagliga och fullkomliga vilja är.” — Romarna 12:2.

Undvik att få andra att snava

Det är intressant att man i kulturer och samhällen där man tolererar en hög konsumtion av alkohol ofta inte tolererar att en som säger sig tjäna Gud dricker stora mängder alkohol. På en liten ö i Stilla havet sade en man: ”Jag beundrar er. Ni predikar sanningen. Men vi tycker att männen bland er dricker för mycket alkohol.” Dessa män drack sig inte berusade, men den detaljen hade inte så många i samhället noterat. Iakttagare kan lätt dra den slutsatsen att vittnen dricker sig berusade precis som många andra män i samhället. Kan en kristen Ordets förkunnare gå ut och dricka stora mängder alkohol och samtidigt bevara sitt goda rykte och fullgöra sin offentliga tjänst med ”fritt och öppet tal”? — Apostlagärningarna 28:31.

Det rapporteras från ett land i Europa att det ibland händer att bröder och systrar kommer till Rikets sal och luktar sprit. Detta har oroat andras samvete. Bibeln ger förmaningen: ”Det är bra att inte äta kött eller dricka vin eller göra någonting som din broder snavar på.” (Romarna 14:21) En gudaktig syn på alkohol driver en mogen kristen att vara känslig för andras samvete, även om det innebär att han eller hon får avstå från alkohol vid vissa tillfällen.

De kristna är otvetydigt annorlunda

Beklagligt nog har den här världen gjort mycket för att förtörna Jehova genom att missbruka det goda som han har gett människor, däribland alkohol. Alla överlämnade kristna bör sträva efter att inte lägga sig till med den ogudaktiga syn på alkohol som världen i allmänhet har. Människor kommer då att kunna ”se skillnaden mellan en rättfärdig och en ondskefull, mellan en som tjänar Gud och en som inte har tjänat honom”. — Malaki 3:18.

När det gäller alkohol bör ”skillnaden” mellan Jehovas vittnen och världen vara otvetydig. De sanna kristna låter inte livet kretsa kring alkohol. De går inte farligt nära gränsen till dryckenskap genom att testa hur mycket alkohol de tål. De låter inte heller alkohol på något sätt hindra dem att tjäna Gud med hela sin själ och med en klar tankeförmåga.

Som grupp har Jehovas vittnen en gudaktig syn på alkohol. Hur är det med dig? Vi kan alla räkna med Jehovas välsignelse, om vi följer Bibelns anvisning ”att säga nej till ogudaktigheten och de världsliga begären och att mitt i den nuvarande tingens ordning föra ett liv präglat av sundhet i sinnet och rättfärdighet och gudaktig hängivenhet”. — Titus 2:12.

[Fotnoter]

[Ruta/Bild på sidan 28]

Lyssna till dina nära och kära

En drinkare, dvs. en som dricker för mycket, är ofta den siste som inser att han har alkoholproblem. Släktingar, vänner och kristna äldste bör inte tveka att erbjuda hjälp åt dem som inte kan hålla måttan. Och om du skulle råka ut för att dina nära och kära säger att de är oroade över dina alkoholvanor, lyssna då på dem, för deras oro är troligen inte oberättigad. — Ordspråken 19:20; 27:6.