Ungdomar frågar:

Borde jag låta döpa mig?

TRETTONÅRIGA Susana hade cancer i slutstadiet när hon var med vid sin sista sammankomst bland Jehovas vittnen. Hon visste inte att hon skulle dö inom bara tio dagar. Men inte ens cancer kunde hindra henne från att förverkliga sin allra högsta önskan — att få bli döpt som ett överlämnat Jehovas vittne och en Jesu Kristi lärjunge.

Susana var bara en av tusentals ungdomar bland Jehovas vittnen som på senare år har närt önskan att få bli döpt. Men för dig kanske blotta tanken på en sådan klart markerad ståndpunkt känns närmast skrämmande. Inte så att du inte tror på de bibliska sanningar som du har fått lära dig, för du kanske regelbundet är med vid kristna möten och delar med dig av bibelns sanningar åt andra. Men när det gäller att överlämna ditt liv åt Gud kanske du ändå tvekar. Hur viktigt är då dopet, och varför drar sig så många ungdomar för det?

Religion utan överlämnande

I kristenheten är det för det mesta föräldrarna som svarar för sina barns dop. I en del samfund låter föräldrarna döpa sina barn medan de ännu är små. Även om dopet är till för dem som nått mogen ålder, tar föräldrarna vanligtvis för givet att ungdomarna skall fortsätta i sina föräldrars religion i stället för att de skall välja själva.

Intressant nog visar en gallupundersökning i Förenta staterna att även om ”nästan alla tonåringar (96 procent) tror att det finns en Gud”, var det bara 39 procent som bad regelbundet och 52 procent som hade förtroende för organiserad religion. Det är typiskt att resonera som Diane: ”Visst tror jag på Gud och allt det där, men jag tror mer på att helt enkelt försöka vara en bra människa än att läsa varenda liten rad i bibeln.”

Ja, när föräldrar tvingar religionen på sina ungdomar, blir den inte någon verklig drivkraft för dem. En undersökning som gjordes bland en grupp katolska ungdomsbrottslingar belyser detta ytterligare. Hälften av dem gick i kyrkan. De flesta av dem kände till vad kyrkan lär, och nästan 90 procent av dem tyckte illa om stöld. Men ändå var två tredjedelar av dem tjuvar! Boken The Adolescent (Den unge) konstaterade: ”En orsak kan vara att pojkarna inte var så engagerade i sin religion. De var visserligen födda katoliker, men det var deras föräldrar som från början förde fram dem till detta. Religionen var inte deras egen.”

Dopet — varför ett kristet krav

Så det är av goda skäl som det enligt bibeln är nödvändigt att du — inte dina föräldrar — personligen överlämnar dig åt Gud.a ”Det låter ju bra”, kanske du säger, ”men om överlämnandet är någonting personligt, mellan Gud och mig, varför behöver jag då bli döpt?”

Därför att dopet har med ”era själars frälsning” att göra. (1 Petrus 1:9) Gud tänker låta ”hämnd komma över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus. Just dessa skall lida rättsligt straff i form av evig undergång.” (2 Tessalonikerna 1:8, 9) Allt tyder på att denna undergång skall komma i vår tid.b

Men Gud vill ändå att ”alla slags människor skall bli frälsta”. (1 Timoteus 2:4) Han vill att du skall undkomma denna tingens ordnings slut och få leva för evigt i paradiset på jorden! (Uppenbarelseboken 21:3, 4) Men hur skall man kunna identifiera dig som en som lyder de goda nyheterna? Det räcker inte bara med att du tror på de bibliska sanningar som du fått lära dig, och inte heller räcker det med att du följer med dina föräldrar till kristna möten. (Jämför Jakob 2:19.) De som vill bli frälsta måste överlämna sig åt Gud för att göra hans vilja. Aposteln Paulus säger i Romarna 12:1: ”Följaktligen bönfaller jag er, bröder, vid Guds medömkan, att framställa era kroppar till ett levande, heligt [”överlämnat”, The New English Bible], Gud välbehagligt slaktoffer, er förnuftsmässiga heliga tjänst.”

Men ett överlämnande kan inte förbli en strängt privat angelägenhet, för hur hängiven och överlämnad kan egentligen någon vara som håller det hemligt att han är en lärjunge? (Jämför Johannes 19:38.) Skulle du lita på en vän som vill hålla det hemligt att ni är vänner? I sin vishet kräver Gud därför att alla skall avge ”offentlig bekännelse till frälsning”. (Romarna 10:10) Dopet är början på det. Då avger man en muntlig bekännelse om sin tro, och sedan blir man döpt. (Matteus 28:19, 20) Men vad ligger det för värde i att bli nersänkt i vatten?

Att bli döpt är inte bara som att ta sig ett bad, utan det är en symbolisk begravning. Att du blir nersänkt i vattnet inskärper hos dig att du har dött med avseende på din tidigare livskurs. Förut kom dina egna planer, mål och begär först i livet. Men Jesus sade att hans lärjungar skulle ”förneka sig själva”. (Markus 8:34) När du blir upprest blir du på så sätt påmind om att du nu lever för att göra Guds vilja. Denna klart markerade offentliga handling är en viktig del av det tecken som identifierar dig som en som skall bli frälst! — Hesekiel 9:4—6; jämför 1 Petrus 3:21.

”Jag är rädd att jag skall bli utesluten”

Varför skjuter en del ungdomar upp dopet, när det egentligen är så betydelsefullt? Vakna! ställde den frågan till några kristna ungdomar. En flicka sade: ”Många tycker att de har mera frihet om de inte är döpta. De tror att de inte kommer att hållas lika ansvariga om de skulle råka i problem.” Robert, en annan ungdom, höll med och sade: ”Jag tror att många ungdomar drar sig för att bli döpta därför att de ängsligt ser dopet som ett slutgiltigt steg som de inte kan hoppa av från och tror att de, så fort de gör något orätt, blir utkörda ur församlingen.”

Det är riktigt att man inte kan hoppa av från ett överlämnande till Gud. (Jämför Predikaren 5:3.) Den som överlämnar sig åt Gud tar på sig ett stort ansvar. Han eller hon förpliktar sig att ”vandra värdigt Jehova för att fullständigt behaga honom”. (Kolosserna 1:10) Den som inlåter sig på grov synd riskerar rentav att bli utesluten ur den kristna församlingen. — 1 Korintierna 5:11—13.

Men man kan ändå inte resonera som så att så länge man inte är döpt går vad som helst för sig. För om någon ”vet att göra vad rätt är och ändå inte gör det, för honom är det synd” — vare sig man är döpt eller inte! (Jakob 4:17) Man kanske undgår att bli formellt utesluten ur församlingen, men man kan inte undkomma Jehovas dom. Paulus varnar: ”En sak är säker: man kan inte räcka lång näsa åt Gud; för en människa får skörda just det hon sår.” — Galaterna 6:7, Byington.

Bakom rädslan att bli utesluten döljer sig många gånger ett hemligt begär efter att få ägna sig åt något orätt. Unga Natalie konstaterade öppet: ”Jag uppfostrades i Satans värld och vet vad den går för. Men många ungdomar skulle vilja lämna sanningen och pröva på världen.” Varför inte — i stället för att låta onda begär hålla dig tillbaka från att bli döpt eller låta begären utvecklas till onda handlingar — söka bistånd, kanske genom att resonera igenom saken med någon av dina föräldrar eller en mogen kristen? — Jakob 1:14, 15.

Den frihet som Satans värld erbjuder är rena bedrägeriet. Som aposteln Petrus sade om några som förts vilse på den tiden: ”Medan de lovar dem frihet, för de själva en tillvaro såsom fördärvets slavar. Ty vemhelst som blir övervunnen av en annan, han blir av denne gjord till slav.” (2 Petrus 2:19) Är det verklig frihet när andra bestämmer över ditt tänkesätt, hur du skall uppföra dig och vilka moraliska principer du skall godta? Är det verklig frihet att ta del i handlingar som sedan leder till sjukdom, vanära och slutligen till död? — Ordspråksboken 5:8—14.

En ung japan, Hitoshi, som uppfostrades av kristna föräldrar, ställdes inför just de frågorna. Han kommer ihåg att ”medan andra lekte var jag tvungen att följa med till möten. Jag ville ha mer frihet. Jag trodde att jag gick miste om någonting.” Ja, alldeles som psalmisten Asaf upptändes han ”av avund” mot syndarna. (Psalm 73:2, 3) Men sedan Hitoshi tänkt klart på saken förändrades hans inställning. Han säger: ”Jag insåg vad mitt liv skulle vara utan sanningen — jag kunde se mig själv leva 70 eller 80 år och sedan dö. Men Jehova står fast vid sitt löfte om evigt liv!” Så Hitoshi överlämnade sig åt Gud och blev döpt. — Jämför Psalm 73:19—28.

Drivs du till att göra på samma sätt? Unge David gjorde det och påminner sig: ”Att jag blev döpt som barn var ett skydd för mig. ... Vissa odöpta tonåringar i församlingen kände sig inte underställda de äldstes myndighet, och som en följd av detta vek de av till ett dåligt uppförande. Men jag kom alltid ihåg att jag hade överlämnat mitt liv åt Gud.” Men du kanske inte är säker på om du verkligen är redo att ta det steget. Upplysningar till hjälp för dig kommer att behandlas i en kommande artikel.

[Fotnoter]

[Bilder på sidan 26]

Bara du själv kan fatta beslutet att tjäna Gud. Dopet identifierar en person som en överlämnad Kristi Jesu lärjunge