Ämnet var inte nytt bland de kristna när Johannes skrev sina brev (ca år 98). I Första Johannes 2:18 står det: ”Barn, det är den sista timmen, och alldeles som ni har hört att antikrist [grek.: antịkhristos] skall komma, så har det redan nu framträtt många antikrister; av detta inser vi att det är den sista timmen.” Johannes uttalande visar att det finns många antikrister, som tillsammans ändå kan sägas utgöra en sammansatt person som kallas ”antikrist”. (2Jo 7) På andra ställen i Johannes skrifter finns det exempel på att det grekiska ord som här har återgetts med ”timme” och som också kan återges med ”stund” avser en period som är antingen förhållandevis kort eller av obestämd längd. (Se Joh 2:4; 4:21–23; 5:25, 28; 7:30; 8:20; 12:23, 27.) Han begränsade alltså inte antikrists framträdande, existens och verksamhet till en period i framtiden utan visade att antikrist redan hade kommit och skulle fortsätta att finnas till. (1Jo 4:3)

Johannes riktar särskild uppmärksamhet på att avfällingar tillhör dem som utgör antikrist genom att han nämner dem som ”har utgått från oss” och alltså har övergett den kristna församlingen. (1Jo 2:18, 19) Antikrist inbegriper därför ”laglöshetens människa”, eller ”tillintetgörelsens son”, som Paulus nämner, och de ”falska lärare” som Petrus fördömer för att de har bildat fördärvbringande sekter och som till och med förnekar ”den ägare som har köpt dem”. (2Th 2:3–5; 2Pe 2:1; se LAGLÖSHETENS MÄNNISKA.)