JOHANNES BREV
De här breven är några av de sista inspirerade skrifter som blev nedtecknade. Även om aposteln Johannes namn inte nämns någonstans i breven har forskare i stort sett delat den traditionella uppfattningen att Johannesevangeliet samt Johannes första, andra och tredje brev har skrivits av samma person. Det finns många likheter mellan dessa brev och den fjärde evangelieskildringen.
Brevens äkthet är klart fastslagen. De inre vittnesbörden visar att breven överensstämmer med resten av Bibeln. Dessutom vittnar många tidiga författare om deras äkthet. Polykarpos verkar ha citerat 1 Johannes 4:3, och Papias lär enligt Eusebios ha bekräftat äktheten hos det första brevet, vilket även Tertullianus och Cyprianus gjorde. Dessutom finns det första brevet med i den syriska Peshitta. Klemens av Alexandria tycks ha haft kännedom om de två andra breven, Irenaeus citerar tydligtvis 2 Johannes 10, 11, och Dionysios av Alexandria hänsyftar på dem enligt Eusebios. De sistnämnda författarna bekräftar också att Johannes första brev är äkta.
Det är mycket troligt att Johannes skrev breven i Efesos omkring år 98, ungefär vid samma tid som han skrev sin evangelieskildring. Att han ofta använder uttrycket ”små barn” tyder på att han skrev breven på sin ålderdom.
Johannes första brev. Det här brevet är utformat mer som en avhandling, eftersom det varken har någon inledande eller avslutande hälsningsfras. I det andra kapitlet vänder sig Johannes till fäder, barn och unga män, vilket visar att det inte var ett personligt brev till en enskild person. Brevet var med all sannolikhet avsett för en eller flera församlingar, och innehållet gäller i själva verket alla som är i gemenskap med Kristus. (1Jo 2:13, 14)
Johannes hade överlevt alla de andra apostlarna. Det hade gått över 30 år sedan det sista av de övriga breven i de kristna grekiska skrifterna nedtecknades. Snart skulle alla apostlar vara borta. Många år tidigare hade Paulus skrivit till Timoteus att han inte skulle vara hos honom så länge till. (2Ti 4:6) Paulus vädjade till Timoteus att bevara mönstret av sunda ord och att anförtro åt trogna människor vad han hade hört från honom, så att dessa i sin tur skulle kunna undervisa andra. (2Ti 1:13; 2:2)
Aposteln Petrus hade varnat för falska lärare som skulle träda fram i församlingen och införa fördärvbringande sekter. (2Pe 2:1–3) Dessutom hade Paulus sagt till tillsyningsmännen i församlingen i Efesos (där Johannes senare skrev sina brev) att det skulle komma in ”förtryckande vargar” som inte skulle behandla hjorden skonsamt. (Apg 20:29, 30) Han hade också förutsagt ett stort avfall då ”laglöshetens människa” skulle uppenbaras. (2Th 2:3–12) År 98 hade detta utvecklats så långt att Johannes sade: ”Barn, det är den sista timmen, och alldeles som ni har hört att antikrist skall komma, så har det redan nu framträtt många antikrister; av detta inser vi att det är den sista timmen.” (1Jo 2:18) Brevet var därför mycket aktuellt och viktigt för de trogna kristna, som nu blev styrkta till att vara som ett försvarsverk mot avfallet.
Brevets syfte. Johannes skrev inte bara för att motbevisa falska läror. Hans främsta syfte var i stället att stärka de första kristnas tro på de sanningar de hade tagit emot, och därför framhöll han ofta kontrasten mellan dessa sanningar och de falska lärorna. Det är möjligt att Johannes första brev sändes ut som ett cirkulärbrev till alla församlingarna i området. Den här uppfattningen stöds av att skribenten ofta använder pluralformen ”ni”.
Som det framgår av nedanstående genomgång av brevet argumenterar Johannes på ett metodiskt och kraftfullt sätt. Brevet vädjar till känslorna och präglas av Johannes stora kärlek till sanningen och hans avsky för villfarelse – hans kärlek till ljuset och hans hat till mörkret.
Tre huvudämnen. Johannes behandlar huvudsakligen tre ämnen i sitt första brev: antikrist, synd och kärlek.
När det gäller antikrist uttalar han sig mycket tydligt och klart. Han säger: ”Detta skriver jag till er om dem som försöker vilseleda er.” (1Jo 2:26) Dessa män förnekade att Jesus Kristus var Guds Son som hade kommit i köttet. Johannes förklarar att dessa en gång hade varit i församlingen men att de hade gått ut från den för att det skulle avslöjas att de inte ”hör till oss”. (2:19) De hörde inte till de lojala och kärleksfulla ”som har tro, så att själen bevaras vid liv”, utan till ”dem som drar sig undan, så att de blir tillintetgjorda”. (Heb 10:39)
När det gäller synd nämner Johannes bland annat följande huvudpunkter: 1) Vi syndar alla, och de som påstår att de inte syndar har inte sanningen utan gör Gud till en lögnare (1Jo 1:8–10); 2) vi bör alla anstränga oss för att inte synda (2:1); 3) Gud har sänt Jesus Kristus som ett försoningsoffer för våra synder, så att vi i honom har en hjälpare hos Fadern (2:1; 4:10); 4) sanna kristna utövar inte synd, även om de ibland kan begå en syndig handling (2:1; 3:4–10; 5:18); 5) det finns två slag av synd – den synd som kan förlåtas och den uppsåtliga, avsiktliga synd som inte kan förlåtas (5:16, 17).
Om kärleken skriver Johannes ännu mer. Han säger: 1) Gud är kärlek (1Jo 4:8, 16); 2) Gud visade sin kärlek genom att låta sin Son dö som ett försoningsoffer för våra synder och genom att göra det möjligt för de smorda att bli Guds barn genom Kristus (3:1; 4:10); 3) på grund av Guds och Kristi kärlek är vi skyldiga att älska våra medbröder (3:16; 4:11); 4) kärleken till Gud innebär att hålla hans bud (5:2, 3); 5) fullkomlig kärlek jagar bort fruktan och gör det möjligt att tala fritt och öppet inför Gud (4:17, 18); 6) kärleken till medbröderna tar sig uttryck inte bara i ord utan i gärningar, så att vi ger dem av det vi har ifall de är i nöd (3:17, 18); 7) den som hatar sin broder är en människomördare (3:15); 8) de kristna skall inte älska världen och det som finns i världen (2:15).
Johannes andra brev. Johannes andra brev inleds med orden: ”Den äldre mannen till den utvalda frun och till hennes barn.” (2Jo 1) På detta taktfulla sätt antyder Johannes att det är han som är skribenten. Han var verkligen en äldre man, eftersom han vid den här tiden måste ha varit omkring 90 eller 100 år. Han var också äldre i den meningen att han var en mogen kristen och en ”pelare” i församlingen. (Gal 2:9)
Några anser att brevet till ”den utvalda frun” är riktat till en av de kristna församlingarna och att barnen avser andliga barn, medan hennes ”systers” barn (2Jo 13) avser medlemmar av en annan församling. Men andra anser att brevet är riktat till en enskild individ, möjligen en som hette Kyria (det grekiska ordet för ”fru”).
Mycket av det som Johannes tar upp i sitt andra brev är sammandrag av tankar från hans första brev. Han skriver om den sanning som förblir i dem som verkligen känner den och om oförtjänt omtanke och frid från Gud. Han gläder sig över att några fortsätter att vandra i sanningen. De visar varandra kärlek och håller Guds befallningar. Men bedragare har gått ut i världen, nämligen antikrist som förnekar att Guds Son har kommit i köttet. (Jfr 2Jo 7 och 1Jo 4:3.) I 2 Johannes 10, 11 gör han ett tillägg till sina anvisningar i det första brevet och visar hur församlingens medlemmar bör uppträda mot dem som inte förblir i Kristi lära och som kommer med sin egen eller människors lära. Johannes säger att de kristna inte skall uttala en hälsning till sådana eller ta emot dem i sitt hem.
Johannes tredje brev. Det tredje brevet var från ”den äldre mannen” till Gajus, och det innehåller även hälsningar till andra i församlingen. Det är skrivet i vanlig brevform. Likheten med de två andra breven i stil och innehåll visar tydligt att det är skrivet av samma person, nämligen aposteln Johannes. Däremot är det osäkert vem Gajus var. I Bibeln nämns flera personer med det namnet, men denne Gajus behöver inte vara någon av dem, eftersom brevet skrevs minst 30 år efter Apostlagärningarna, Romarbrevet och Första Korinthierbrevet, där namnet Gajus också förekommer. (Apg 19:29; 20:4; Rom 16:23; 1Kor 1:14)
Johannes uppmuntrar till kristen gästfrihet och säger att Diotrefes, som tycker om att inta främsta platsen i församlingen, inte tar emot budskapen från Johannes och andra ansvariga bröder på ett respektfullt sätt. Diotrefes visar inte heller någon respekt för andra resande representanter för den kristna församlingen. De som gästfritt tar emot sådana bröder vill han till och med kasta ut ur församlingen. Därför säger Johannes att han skall ta itu med detta om han kommer dit personligen, vilket han hoppas kunna göra. (3Jo 9, 10) Han talar väl om en trogen broder vid namn Demetrios, som kan ha varit den som överlämnade brevet, och uppmanar Gajus att gästfritt ta emot dem som drar ut för att bygga upp de kristna församlingarna.
I alla tre breven betonas kristen enhet, kärlek till Gud, som man visar genom att hålla hans bud, och vikten av att undvika mörkret och vandra i ljuset, att visa bröderna kärlek och att fortsätta att vandra i sanningen. ”Den äldre mannen”, Johannes, var alltså även på sin ålderdom en stor källa till uppmuntran och styrka för församlingarna i Mindre Asien och för alla kristna som läser hans brev.
[Ruta på sidan 1272]
HUVUDPUNKTER I JOHANNES FÖRSTA BREV
En kraftfull avhandling avsedd att skydda de kristna mot avfällingars inflytande
Skrivet av aposteln Johannes omkring 98 v.t., efter det att han hade skrivit Uppenbarelseboken och strax innan han dog
De kristna måste vara på sin vakt mot osanningar som sprids om Jesus
Att Jesus har kommit i köttet bekräftas av att han blev hörd, sedd och vidrörd (1:1–4)
Den som förnekar att Jesus är Kristus är en lögnare, en antikrist; de smorda troende känner sanningen och behöver inte lyssna till en annan lära (2:18–29)
Inget inspirerat uttalande som förnekar att Jesus Kristus har kommit i köttet är från Gud; många falska profeter har gått ut i världen (4:1–6)
Den som förnekar att Jesus är Guds Son förkastar Faderns eget vittnesbörd om sin Son (5:5–12)
De kristna lever inte ett syndigt liv
Om vi undviker mörkret och vandrar i ljuset renar Jesu blod oss från synd (1:5–7)
Om vi ändå begår en synd bör vi bekänna den, och vi kommer att bli renade på grundval av Jesu offer (1:8–2:2)
De kristna utövar inte synd; de som utövar synd är av Djävulen; Guds barn söker rättfärdighet och skyr synd (3:1–12; 5:18, 19)
De kristna uppmanas att be för en broder som begår en synd – så länge det inte är en synd som ”drar med sig död” (5:16, 17)
Kärlek till Gud och till medkristna skyddar oss
Den som älskar sin broder vandrar i ljuset och snavar inte (2:9–11)
För att ha kärlek till Fadern måste en kristen göra hans vilja och inte älska världen och dess lockelser (2:15–17)
Att vi har äkta kärlek till bröderna visar att vi har gått över från döden till livet; om vi inte visar våra bröder kärlek genom att hjälpa dem när de är i nöd, är kärleken till Gud inte i oss (3:13–24)
De kristna bör älska varandra, eftersom Gud är kärlek; vi älskar honom, därför att han först har älskat oss; om en kristen påstår sig älska Gud men hatar sin broder, då är han en lögnare (4:7–5:2)
[Ruta på sidan 1273]
HUVUDPUNKTER I JOHANNES ANDRA BREV
Ett brev som är riktat till ”den utvalda frun” – kanske en individ eller möjligen en församling
Skrivet av aposteln Johannes omkring 98 v.t.
Fortsätt att vandra i sanningen (v. 1–6)
Johannes och alla andra som känner sanningen älskar ”den utvalda frun” och hennes barn som vandrar i sanningen
Han uppmuntrar henne att fortsätta att visa kärlek
Kärleken innebär ”att vandra i överensstämmelse med hans befallningar”
Vaksamhet mot bedragare (v. 7–13)
Bedragare förnekar att Jesus Kristus har kommit i köttet
De troende måste undvika alla som inte förblir i Kristi lära; de skall inte ta emot en sådan person i sitt hem eller ens uttala en hälsning till honom; om de gör det kan de bli delaktiga i hans onda gärningar
[Ruta på sidan 1273]
HUVUDPUNKTER I JOHANNES TREDJE BREV
Ett inspirerat brev som är riktat till Gajus men som är till nytta för alla kristna
Skrivet av aposteln Johannes omkring 98 v.t., ungefär vid samma tid som han skrev sina två andra brev
Vi är skyldiga att vara gästfria mot medkristna (v. 1–8)
Johannes gladde sig mycket när resande bröder berättade om att Gajus vandrar i sanningen och visar kärlek, vilket uppenbarligen kommer till uttryck genom att han tar emot dem gästfritt
Vi är ”medarbetare i sanningen” om vi visar gästfrihet mot bröder som drar ut för Guds namns skull
Vi bör inte efterlikna det onda utan det goda (v. 9–14)
Diotrefes, som tycker om att inta främsta platsen, tar inte respektfullt emot någonting från Johannes
Han tar inte emot resande bröder, och han försöker utestänga alla som vill visa dem gästfrihet
Ta inte efter det onda; efterlikna det goda