Kärlek till dem som lider nöd

DE KRISTNA har både förpliktelsen och privilegiet att visa kärlek till sina bröder och systrar som lider nöd. (1 Johannes 3:17, 18) Aposteln Paulus skrev: ”Låt oss ... göra vad som är gott mot alla, men särskilt mot dem som är besläktade med oss i tron.” (Galaterna 6:10) En broder som har tjänat Jehova i nästan fyrtio år fick för en tid sedan erfara vad det kristna broderskapets kärlek innebär, då hans hustru var sjuk och senare dog. Han skriver:

”Eftersom jag skötte min hustru i hemmet under hennes sjukdom, kunde jag inte förvärvsarbeta på nästan två månader. Jag kände verkligen lättnad när vännerna i församlingen villigt kom till vår hjälp! Vi fick många penninggåvor — ’till hjälp vid extra utgifter’ stod det på korten som medföljde — och de här pengarna kunde vi använda till att betala lån, räkningar och andra utgifter.

Två veckor innan min hustru dog kom kretstillsyningsmannen på ett uppmuntrande besök. Han visade oss till och med de diabilder som församlingen skulle få se i slutet av veckan. Vi kunde lyssna till mötena via telefon — däribland de möten för tjänst som kretstillsyningsmannen ledde. Vid ett av mötena för tjänst lät han alla som var där säga ’hej’ i kör till min hustru. Så även om hon var isolerad fysiskt, kände hon sig aldrig ensam.

Inom en timme efter det att hon hade dött var nästan alla äldstebröderna hemma hos mig. Bara den dagen kom över hundra bröder och systrar på besök. Mat fanns som genom ett mirakel på bordet för alla. Jag kan inte börja räkna upp alla de gåvor, uttryck för medkänsla och tröstande ord som jag fick och de böner som frambars för mig. De styrkte mig verkligen! Jag fick till sist be bröderna sluta ordna med måltider och städhjälp!

Var någon annanstans än i Jehovas organisation kan vi finna sådana osjälviska uttryck för medlidande, omtanke och kärlek? De flesta kan i dag räkna sina verkliga vänner på ena handens fingrar. Jehova har välsignat oss med en mycket stor familj av andliga bröder och systrar!” — Markus 10:29, 30.