Vandra som undervisade av Jehova

”Undervisa mig, o Jehova, om din väg. Jag kommer att vandra i din sanning. Ena mitt hjärta till att frukta ditt namn.” — PSALM 86:11, NW.

1, 2. Vad får Jehovas vittnen att vägra att ta emot blodtransfusioner?

”JEHOVAS VITTNEN kanske har rätt när de vägrar att använda blodprodukter, för det stämmer att ett betydande antal smittämnen kan överföras med blodtransfusioner.” — En fransk läkartidning, Le Quotidien du Médecin, 15 december 1987.

² Somliga som har läst detta kanske tänkte att det bara var rena turen att Jehovas vittnen vägrade att ta emot blodtransfusioner långt innan det blev allmänt känt hur farliga och till och med dödande de kunde vara. Men det är inte någon slump som har fått Jehovas vittnen att inta den ståndpunkt de har till blodet, och det är inte heller någon regel som någon underlig sekt har hittat på — en ståndpunkt som härrör från fruktan för att blodet inte är säkert. Vittnena vägrar i stället att ta emot blod på grund av att de beslutat sig för att vandra lydigt inför sin store Undervisare — Gud.

3. a) Hur kände David det när det gällde beroende av Jehova? b)Vilket resultat såg David fram emot därför att han förtröstade på Gud?

³ Kung David, som kände sitt beroende av Gud, var besluten att bli undervisad av honom och att vandra i hans sanning. (Psalm 86:11, NW) David fick en gång höra att om han undvek att ådra sig blodskuld i Guds ögon, så skulle hans själ kunna ”visa sig vara insvept i livets pung hos Jehova”. (1 Samuelsboken 25:21, 22, 25, 29, NW) Precis som människor svepte in värdesaker för att skydda och bevara dem kunde Davids liv skyddas och bevaras av Gud. Eftersom David tog emot detta förståndiga råd, försökte han inte rädda sig själv genom sina egna ansträngningar, utan han förlitade sig på den som han hade att tacka för sitt liv: ”Du kommer att låta mig lära känna livets stig. Glädje till mättnad är inför ditt ansikte; ljuvlighet är vid din högra hand för alltid.” — Psalm 16:11, NW.

4. Varför ville David bli undervisad av Jehova?

⁴ Eftersom David hade en sådan inställning, tyckte han inte att han själv kunde välja vilka av Guds lagar som skulle gälla eller som behövde lydas. Han hade i stället följande inställning: ”Undervisa mig, o Jehova, om din väg, och led mig på rättrådighetens stig.” ”Undervisa mig, o Jehova, om din väg. Jag kommer att vandra i din sanning. Ena mitt hjärta till att frukta ditt namn. Jag prisar dig, o Jehova, min Gud, av allt mitt hjärta.” (Psalm 27:11; 86:11, 12; NW) Ibland kan det verka obekvämt och innebära stora uppoffringar att vandra i sanning inför Gud, men David önskade bli undervisad om den rätta vägen och vandra på den.

Undervisad om blodet

5. Vad måste David ha känt till om Guds ståndpunkt om blodet?

⁵ Det är värt att lägga märke till att David alltsedan sin barndom hade fått lära sig hur Gud såg på blodet, och detta utgjorde inte något religiöst mysterium. När lagen lästes upp för folket, torde David ha hört följande: ”Köttets själ är i blodet, och jag själv har gett det på altaret för er till att åstadkomma försoning för era själar, eftersom det är blodet som åstadkommer försoning genom själen i det. Det är därför jag har sagt till Israels söner: ’Ingen själ bland er skall äta blod, och ingen bofast främling som bor som främling mitt ibland er bör äta blod.’” — 3 Moseboken 17:11, 12, NW; 5 Moseboken 4:10; 31:11.

6. Hur fanns det ett fortsatt behov för Guds tjänare att undervisas om blodet?

⁶ Så länge som Gud använde israeliterna som sitt församlade folk behövde de som önskade behaga honom bli undervisade om blodet. Generation efter generation av israelitiska pojkar och flickor blev undervisade om detta. Men skulle sådan undervisning fortsätta efter det att Gud hade erkänt församlingen av kristna och gjort den till ”Guds Israel”? (Galaterna 6:16) Ja, verkligen. Guds syn på blodet förändrades inte. (Malaki 3:6) Han hade tillkännagett sin ståndpunkt om att blodet inte fick missbrukas redan innan lagförbundet trädde i kraft, och den ståndpunkten fortsatte att gälla efter det att lagen hade upphört att gälla. — 1 Moseboken 9:3, 4; Apostlagärningarna 15:28, 29.

7. Varför är det viktigt för oss att bli undervisade av Gud om blodet?

⁷ Respekt för blodet är något centralt för kristendomen. Men någon kanske undrar om det inte är en överdrift att säga så. Men vad är det som är centralt för kristendomen, om inte Jesu offer? Och aposteln Paulus skriver: ”Med hjälp av honom [Jesus] har vi frigörelsen genom lösen medelst dennes blod, ja, förlåtelsen för våra överträdelser, efter hans oförtjänta omtankes rikedom.” (Efesierna 1:7) Frank C. Laubachs översättning The Inspired Letters (De inspirerade breven) återger denna vers på följande sätt: ”Kristi blod har betalat för oss, och nu tillhör vi honom.”

8. Hur är den ”stora skaran” beroende av blod för liv?

⁸ Alla som hoppas få överleva den annalkande ”stora vedermödan” och få uppleva de välsignelser Gud skall skänka på en paradisisk jord är beroende av Jesu utgjutna blod. Uppenbarelseboken 7:9—14 beskriver dem på ett tillbakablickande sätt, och det heter där: ”Dessa är de som kommer ut ur den stora vedermödan, och de har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod.” Lägg märke till uttryckssättet här. Det sägs inte att dessa som blir räddade genom vedermödan hade ”tagit emot Jesus” eller ”satt tro till honom”, även om detta helt visst är viktiga sidor av saken. Uttryckssättet går ett steg längre och säger att de, på grund av Jesu blods återlösande värde, har ”tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets [Jesu] blod”.

9. Varför är det så viktigt att lyda Jehova, när det gäller blodet?

⁹ Uppskattning av detta värde hjälper Jehovas vittnen att vara fast beslutna att inte missbruka blodet, även om en läkare uppriktigt påstår att det är nödvändigt med en transfusion. Han kanske tror att de eventuella fördelarna med en transfusion uppväger de hälsorisker som blodet i sig självt innebär. Men den kristne kan inte ignorera en ännu allvarligare risk, nämligen att han, om han går med på att missbruka blod, riskerar att förlora Guds godkännande. Paulus talade en gång om dem som ”med vilja bedriver synd, sedan ... [de] har fått den exakta kunskapen om sanningen”. Varför var varje synd av det slaget så allvarlig? Jo, därför att en sådan människa ”har trampat på Guds Son och ... har ansett förbundets blod, som han helgades med, för att vara av allmänt värde”. — Hebréerna 9:16—24; 10:26—29.

Hjälp andra att bli undervisade

10. Vad ligger bakom vårt beslut att avhålla oss från blod?

¹⁰ Vi som uppskattar Jesu lösenoffer aktar oss för att bedriva synd och därigenom förkasta det livsfrälsande värdet i hans blod. Eftersom vi har tänkt igenom det hela, inser vi att ren tacksamhet mot Gud för livet bör förmå oss att vägra att gå med på någon kompromiss i fråga om hans rättfärdiga lagar, som vi är övertygade om gavs med vårt bästa för ögonen — det som är bäst för oss i längden. (5 Moseboken 6:24; Ordspråksboken 14:27; Predikaren 8:12) Men hur är det då med våra barn?

11—13. Vilken felaktig syn på sina barn och blodet har vissa kristna föräldrar, och varför det?

¹¹ Medan våra barn fortfarande är spädbarn eller alltför små för att fatta och förstå, kan Jehova Gud på grund av vår hängivenhet betrakta dem som rena och godtagbara. (1 Korintierna 7:14) Det är därför sant att småbarn i ett kristet hushåll kanske ännu inte har förstått eller valt att lyda Guds lag om blodet. Men gör vi vårt bästa för att undervisa dem i denna viktiga fråga? Kristna föräldrar bör allvarligt begrunda detta, eftersom vissa föräldrar verkar ha en felaktig inställning när det gäller sina barn och blodet. Somliga tycks tänka att de faktiskt inte har mycket kontroll över om deras minderåriga barn ges en blodtransfusion eller ej. Varför har de denna felaktiga syn?

¹² Många länder har lagar eller myndigheter för att skydda försummade och misshandlade barn, men barn till Jehovas vittnen blir varken försummade eller misshandlade, när föräldrarna fattar beslutet att inte låta sin älskade son eller dotter få blod, samtidigt som de begär att man använder de alternativa behandlingsmetoder som den moderna medicinen kan erbjuda. Och med tanke på de erkända risker som behandlingen med transfusioner har, är detta inte ens från medicinsk ståndpunkt försummelse eller vanvård. Det är ett utövande av rätten att väga de inbegripna riskerna och att sedan välja behandling.a Men en del medicinsk personal har tillgripit lagliga åtgärder för att söka befogenhet att tvinga på en person en oönskad transfusion.

¹³ Somliga föräldrar som vet att det kan vara lätt för medicinsk personal att få en domstols stöd att ge ett minderårigt barn en transfusion kanske tänker att saken är utanför deras kontroll, att det inte finns något som föräldrar kan eller behöver göra. Vilken felaktig syn är inte detta! — Ordspråksboken 22:3.

14. Hur blev David och Timoteus undervisade i sin ungdom?

¹⁴ Vi har lagt märke till att David blev undervisad om Guds väg ända från sin ungdom. Detta gjorde honom rustad att betrakta livet som en gåva från Gud och att känna till att blodet representerar livet. (Jämför 2 Samuelsboken 23:14—17.) Och Timoteus blev undervisad om Guds tänkesätt från sin ”späda barndom”. (2 Timoteus 3:14, 15) Du håller säkert med om att både David och Timoteus måste ha kunnat uttrycka sig väl om frågor som gällde Guds vilja redan innan de uppnått den ålder då man i våra dagar blir myndig enligt lagen. Unga kristna i våra dagar bör också undervisas om Guds väg långt innan de blir myndiga.

15, 16. a) Vilken uppfattning har på vissa håll utvecklats om underårigas rättigheter? b) Varför fick en viss underårig person blod?

¹⁵ På vissa håll tillerkänns så kallade mogna underåriga liknande rättigheter som vuxna personer. På grund av ålder eller moget tänkande eller bådadera kan en ungdom komma att betraktas som tillräckligt mogen att själv fatta beslut om medicinsk behandling. Också där detta inte är någon lag kan domare eller tjänstemän lägga stor vikt vid vad den ungdom önskar, som klart och tydligt kan förklara varför han har fattat beslutet att inte ta emot blod. Och omvänt, om en ungdom inte klart och moget kan redogöra för sin tro, kan en domstol kanske tycka att den måste avgöra vad som verkar vara bäst för personen i fråga, precis som den skulle kunna göra för ett spädbarn.

¹⁶ En ung man hade i åratal studerat bibeln från och till, men han var inte döpt. Trots att det bara var sju veckor tills han nådde den ålder då han fick ”rätten att vägra medicinsk behandling för egen del”, sökte det sjukhus som behandlade honom för cancer en domstols stöd att mot både hans egen och hans föräldrars vilja ge honom en transfusion. Den samvetsgranne domaren frågade ut den unge mannen om hans tro när det gällde blodet, och han ställde också sådana enkla frågor som vad de fem första böckerna i bibeln hette. Men ynglingen kunde inte räkna upp namnen på dem, och inte heller kunde han ge övertygande bevis för att han förstod varför han vägrade att ta emot blod. Tyvärr bemyndigade domaren sjukhuspersonalen att ge transfusioner och sade: ”Hans vägran att gå med på att ta emot blodtransfusioner är inte grundad på en mogen förståelse av egna religiösa trosuppfattningar.”

17. Vilken ståndpunkt intog en 14-årig flicka till att få blod, och med vilket resultat?

¹⁷ Saker och ting kan få en helt annan utgång för en underårig som är väl undervisad om Guds vägar och som aktivt vandrar i hans sanning. En yngre kristen flicka hade samma ovanliga typ av cancer. Flickan och hennes föräldrar förstod och accepterade en modifierad form av kemoterapi utförd av en specialist vid ett känt sjukhus. Trots detta fördes fallet till domstol. Domaren skrev: ”D. P. intygade att hon på allt sätt skulle motsätta sig att få en blodtransfusion. Hon betraktade en transfusion som en kränkning av hennes kropp och jämförde den med våldtäkt. Hon bad domstolen respektera hennes val och låta henne få fortsätta [vid sjukhuset] utan av domstolen beordrade blodtransfusioner.” Den kristna undervisning hon hade fått hjälpte henne under denna svåra tid. — Se rutan.

18. a) Vilken fast ståndpunkt intog en sjuk flicka till att få blod? b) Vilket beslut fattade domaren om hennes behandling?

¹⁸ En 12-årig flicka behandlades för leukemi. För att man skulle kunna tvinga henne att ta emot blod förde ett barnomsorgsorgan saken till domstol. Domaren drog slutsatsen: ”L. har klart och sakligt talat om för denna domstol att hon, om man försöker ge henne en blodtransfusion, kommer att kämpa mot den transfusionen med all den kraft hon kan uppbjuda. Hon har sagt, och jag tror henne, att hon kommer att skrika och värja sig och att hon kommer att dra ut injektionsanordningen ur armen och kommer att försöka förstöra blodet i påsen ovanför sängen. Jag vägrar att fälla ett utslag som skulle få detta barn att gå igenom en sådan pärs. ... Med den av sjukhuset föreslagna behandlingsmetoden behandlar man hos denna patient endast sjukdomen i fysisk bemärkelse. Man behandlar inte hennes känslomässiga behov och hennes religiösa trosuppfattningar.”

Föräldrar — undervisa väl

19. Vilket speciellt ansvar bör föräldrar avbörda sig gentemot sina barn?

¹⁹ Sådana här erfarenheter har mycket att säga föräldrar som önskar att alla i deras familj skall leva i enlighet med Guds lag om blodet. En av orsakerna till att patriarken Abraham var Guds vän var att Gud visste att Abraham skulle ”befalla sina söner och sitt hushåll efter sig” att de skulle ”hålla Jehovas väg till att utöva rättfärdighet”. (1 Moseboken 18:19, NW) Bör inte detta också gälla kristna föräldrar i våra dagar? Undervisar du som förälder dina kära barn att vandra på Jehovas väg, så att de alltid kommer att vara ”redo att komma med ett försvar inför var och en som ... kräver ett skäl för det hopp” som är i dem och att göra detta ”med mildhet och djup respekt”? — 1 Petrus 3:15.

20. Vad bör vi i första hand vilja att våra barn skall känna till och tro om blodet? (Daniel 1:3—14)

²⁰ Det kan vara bra för barn att bli upplysta om sjukdomsriskerna och de andra riskerna i samband med blodtransfusioner, men detta att vi undervisar våra barn i Guds fullkomliga lag om blodet innebär inte i första hand att vi försöker ingjuta fruktan för blodet. Om till exempel en domare skulle fråga en flicka varför hon inte vill ta emot blod och hennes svar i huvudsak blir att blodet är alltför riskabelt eller hemskt, vad skulle resultatet då kunna bli? Domaren skulle kanske kunna dra slutsatsen att hon helt enkelt var omogen och överdrivet skrämd, precis som hon kanske skulle kunna vara så rädd för en blindtarmsoperation att hon skulle skrika och motsätta sig en sådan operation, som även hennes föräldrar menade var bäst för henne. Och vi konstaterade också tidigare att den grundläggande orsaken till att de kristna motsätter sig transfusioner inte är att blodet är förorenat, utan att det är dyrbart för vår Gud och livgivare. Våra barn bör känna till detta och också att de eventuella medicinska riskerna med blodet ger ökad tyngd åt vår religiösa ståndpunkt.

21. a) Vad bör föräldrar ta reda på om sina barn och bibelns syn på blodet? b) Hur kan föräldrar hjälpa sina barn i samband med blodet?

²¹ Är du, om du har barn, övertygad om att de instämmer i och kan förklara den på bibeln grundade ståndpunkten när det gäller transfusioner? Tror de verkligen att denna ståndpunkt är Guds vilja? Är de övertygade om att det är så allvarligt att överträda Guds lag att det skulle kunna sätta en kristens utsikter till evigt liv på spel? Förståndiga föräldrar kommer, antingen barnen är mycket små eller nästan vuxna, att gång på gång gå igenom dessa frågor med sina barn. Föräldrar kan ge sina barn övning genom att de själva ställer sådana frågor till vart och ett av barnen som en domare eller en ledamot av socialnämnden eller en läkare skulle kunna ställa till dem. Målet är inte att låta ett barn upprepa utvalda fakta eller svar som det har lärt sig utantill. Det är viktigare att barnen vet vad de själva tror, och varför. Vid en domstolsförhandling kan naturligtvis föräldrar eller andra lägga fram fakta om riskerna med blod och om de alternativa behandlingsmetoder som står till buds. Men det som en domare eller en ledamot av socialnämnden antagligen skulle vilja söka få reda på genom att tala med våra barn är om barnet moget förstår sin situation och sina valmöjligheter och också om det har egna värderingar och en egen fast övertygelse eller inte. — Jämför 2 Kungaboken 5:1—4.

22. Vad kan bli det bestående resultatet av att Gud undervisar oss

²² Vi måste alla förstå och beslutsamt hålla fast vid Guds syn på blodet. Uppenbarelseboken 1:5 beskriver Kristus som den som ”älskar oss och som har löst oss från våra synder medelst sitt eget blod”. Det är endast genom att erkänna värdet av Jesu blod som vi kan vinna fullständig och bestående förlåtelse för våra synder. I Romarna 5:9 heter det tydligt: ”Därför skall vi, sedan vi nu har förklarats rättfärdiga genom hans blod, så mycket mera genom honom frälsas från vreden.” Hur förståndigt är det därför inte för både oss och våra barn att bli undervisade av Jehova i den här saken och att vara beslutna att vandra på hans väg för alltid!

[Fotnot]

Huvudpunkter i undervisningen

◻ Vilken syn bör vi ha på att bli undervisade av Jehova?

◻ Varför är det så viktigt att lyda Guds lag om blodet?

◻ Varför är det så viktigt att barn och ungdomar tydligt och bestämt kan förklara sin övertygelse om blodet?

◻ Hur kan kristna föräldrar hjälpa sina barn att bli väl undervisade i Jehovas lag om blodet?

[Ruta på sidan 17]

Domstolen blev imponerad

Hur lydde domstolsutslaget om D. P., som omnämns i paragraf 17?

”Domstolen var mycket imponerad av den intelligens, det lugn, den värdighet och den kraft som denna flicka på 14 1/2 år visade. Hon kan ha blivit förkrossad, när man upptäckte att hon hade en dödlig form av cancer. ... Men det var en mogen ung person som kom till rätten för att vittna. Det verkade som om hon tydligt hade koncentrerat sig på den svåra uppgift som hon ställdes inför. Hon hade varit närvarande vid alla tidigare förhör, samtyckt till en behandlingsmetod och utvecklat en sammanhängande livsfilosofi om hur hon som människa skulle möta denna medicinska utmaning, och hon kom till rätten med den gripande vädjan: Respektera mitt beslut. ...

Förutom den mogenhet D. P. har visat är de skäl hon har framfört för sitt beslut tillräckliga för att rätten skall respektera det. Hon skulle bli andligt, psykologiskt, moraliskt och känslomässigt skadad av en behandlingsmetod som inbegrep blodtransfusioner. Rätten kommer att respektera hennes val av behandlingsmetod.”

[Bild på sidan 16]

En domare eller en ledamot av socialnämnden eller en läkare kan önska få veta vad en kristen ungdom egentligen tror och varför