Är det längre lidet än du tror?
TRE dagar före sin död hade Jesus haft en mycket bråd dag i Jerusalem, en dag som skulle visa sig vara av största betydelse för de kristna i våra dagar. Han undervisade i templet och avvärjde många försåtliga frågor som de judiska religiösa ledarna ställde för att försöka snärja honom. Till sist uttalade han en svidande förkastelsedom mot de skriftlärda och fariséerna och stämplade dem som skrymtare och huggormar som skulle hamna i gehenna. — Matteus, kapitel 22 och 23.
När han lämnade tempelområdet, sade en av hans lärjungar till honom: ”Lärare, se, vilka stenar och vilka byggnader!” Jesus, som föreföll helt oberörd av templets prakt, sade till honom: ”Ser du dessa stora byggnader? Här skall sten visst inte lämnas på sten och inte bli nerriven.” (Markus 13:1, 2) Jesus lämnade sedan templet för sista gången, gick nerför sluttningen till Kidrondalen och upp på Olivberget på andra sidan dalen.
När han satt där på berget som badade i solskenet sent på eftermiddagen, med templet på Moria berg inom synhåll på andra sidan dalen, kom Petrus, Jakob, Johannes och Andreas till honom i enrum. De kände sig betryckta över det som Jesus hade sagt om att templet skulle bli nerrivet och frågade därför: ”Säg oss: När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning?” (Matteus 24:3; Markus 13:3, 4) Det svar som han gav dem den eftermiddagen på Olivberget är av vital betydelse för oss i våra dagar. Det kan hindra oss från att dröja för länge innan vi tänker på ”avslutningen på tingens ordning”.
Den fråga de ställde var tvåfaldig. Den första delen gällde templets förstöring och slutet på den judiska ordningen; den andra gällde Jesu framtida närvaro som kung och avslutningen på den nuvarande tingens ordning. Jesus tog hänsyn till båda dessa punkter i sitt svar, som finns upptecknat i Matteus, kapitel 24 och 25, Markus, kapitel 13, och Lukas, kapitel 21. (Se också Uppenbarelseboken 6:1—8.) Vad avslutningen på den nuvarande världsordningen beträffar, beskrev Jesus ett antal drag, som tillsammans skulle bilda ett sammansatt tecken som skulle identifiera de yttersta dagarna. Kan vi se detta sammansatta tecken gå i uppfyllelse i vår tid? Visar det att vi befinner oss i de yttersta dagar som bibeln talar om? Hjälper uppfyllelsen av detta tecken oss att inse att det kanske är längre lidet än vi tror?
Ett drag i Jesu sammansatta tecken är: ”Nation skall resa sig mot nation och rike mot rike.” (Matteus 24:7) År 1914 utbröt första världskriget. Den tidens Jehovas vittnen blev genast på helspänn. Varför det? I december 1879, omkring 35 år tidigare, hade tidskriften Watch Tower, på grundval av bibelns kronologi, förklarat att år 1914 skulle bli ett märkesår i människans historia. Kunde detta krig, det första krig som var av verkligt global omfattning, i vilket 28 nationer till sist var inblandade och 14 miljoner människor förlorade livet, utgöra början på de händelser som skulle uppfylla Jesu sammansatta tecken på ändens tid? Skulle det åtföljas av de andra dragen i tecknet?
I ”en uppenbarelse genom Jesus Kristus” förutsägs samma blodbad. Här sägs en eldfärgad häst och dess ryttare ”ta bort freden från jorden”. (Uppenbarelseboken 1:1; 6:4) Detta var verkligen vad som inträffade under åren 1914 till 1918. Och första världskriget var bara början. År 1939 utbröt andra världskriget. Femtionio nationer blev indragna i denna konflikt, och omkring 50 miljoner människor blev dödade. Under de 45 år som gått sedan andra världskriget har mer än 125 krig utkämpats och dödat över 20 miljoner människor.
Ett annat drag i tecknet är: ”Det skall vara hungersnöd.” (Matteus 24:7) Många länder drabbades av svår hungersnöd under och efter första världskriget. I en rapport räknas det upp mer än 60 fall av omfattande hungersnöd sedan år 1914 — katastrofer som har krävt många miljoner människoliv. Dessutom dör nu omkring 40.000 barn varje dag av undernäring och sjukdomar som skulle kunna förebyggas.
”Det skall vara stora jordbävningar.” (Lukas 21:11) Många jordbävningar har skakat världen sedan första världskriget bröt ut. År 1915 inträffade i Italien en jordbävning som krävde 32.610 människoliv; år 1920 var det 200.000 som dog i en jordbävning i Kina; år 1923 dog omkring 99.300 i Japan; år 1935 miste 25.000 människor livet i vad som nu är Pakistan; år 1939 var det 32.700 människor som förlorade livet i Turkiet; år 1970 dödades 66.800 i Peru; år 1976 dog omkring 240.000 (800.000, enligt vissa källor) i Kina; år 1988 förlorade 25.000 människor livet i Armenien. Ja, det har sannerligen inträffat stora jordbävningar sedan år 1914!
”På den ena orten efter den andra [skall det vara] farsoter.” (Lukas 21:11) Under åren 1918 och 1919 insjuknade mer än 1.000.000.000 människor i spanska sjukan, och mer än 20.000.000 dog. Men det var bara början. I u-länderna härjar malaria, snäckfeber, ”blindhet från floden”, akut diarré och andra sjukdomar, som fortsätter att invalidisera och döda hundratals miljoner människor. Hjärtsjukdomar och cancer kräver också miljoner människors liv. Sexuellt överförda sjukdomar sprider sig som en löpeld. En annan sjukdom som injagar skräck hos människor är den dödliga farsoten aids, som enligt en beräkning drabbar ett nytt offer varje minut — utan någon bot i sikte.
”Tilltagande laglöshet.” (Matteus 24:12) Laglösheten har ökat lavinartat sedan 1914, och i dag är den utom all kontroll. Mord, våldtäkter, rån och gangsterkrig skapar rubriker i tidningarna och utgör ständiga nyhetsinslag i radion och televisionen. Meningslöst våld ökar ohämmat. I Förenta staterna avfyrar en skjutgalen man omkring hundra kulor med kulsprutepistol rakt in i en skara skolbarn, varvid fem dödas och 29 såras. I England slaktar en galen man 16 människor med en automatkarbin av typ AK-47. I Canada beger sig en man som hatar kvinnor till Montreals universitet och dödar 14 kvinnor. Sådana människor handlar likt vilddjur, likt vargar eller lejon, förnuftslösa djur, som är födda till att fångas och förintas. — Jämför Hesekiel 22:27; Sefanja 3:3; 2 Petrus 2:12.
”Människor blir vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden.” (Lukas 21:26) Inte lång tid efter den första atombombsexplosionen sade atomforskaren Harold C. Urey beträffande framtiden: ”Vi kommer att äta fruktan, sova fruktan, leva i fruktan och dö i fruktan.” Till denna fruktan för ett kärnvapenkrig kommer rädslan för brottslighet, hungersnöd, ekonomisk otrygghet, moraliskt sammanbrott, familjeproblem och miljöförstöring. Ja, de sorgliga nyheter som dagligen presenteras för oss i tidningar och TV-program sprider fruktan överallt i världen.
Aposteln Paulus beskrev också de förhållanden som skulle råda i de yttersta dagarna för denna tingens ordning. Att läsa hans beskrivning är som att läsa de senaste dagsnyheterna. Han skrev: ”Men det skall du veta, att i de yttersta dagarna skall kritiska tider som är svåra att komma till rätta med vara här. Ty människorna skall vara egenkära, penningkära, inbilska, övermodiga, hädare, olydiga mot föräldrar, otacksamma, illojala, utan naturlig tillgivenhet, ovilliga till någon som helst överenskommelse, baktalare, utan självbehärskning, vildsinta, utan kärlek till det goda, förrädare, egensinniga, uppblåsta av högmod, älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud, i det de har en yttre form av gudaktig hängivenhet men visar sig falska när det gäller dess kraft; och från dessa skall du vända dig bort.” — 2 Timoteus 3:1—5.
Förblir allt som det har varit ”från skapelsens början”?
Aposteln Petrus förutsade ett annat drag som skulle känneteckna de yttersta dagarna: ”I de yttersta dagarna skall det komma hånfulla människor med sitt hån och löje, vilka vandrar efter sina egna begär och säger: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden förblir ju allt precis som det var från skapelsens början.’” — 2 Petrus 3:3, 4.
När de yttersta dagarna kommer på tal i våra dagar, är det många människor som uppfyller aposteln Petrus’ profetiska ord genom att hånfullt säga: ”Å, allt det där har hänt förut. Det är bara historien som upprepar sig.” De nonchalerar därför varningen och fortsätter att vandra ”efter sina egna begär”. Det är ”i överensstämmelse med deras önskan” som de ignorerar uppfyllelsen av de profetior som så tydligt identifierar de yttersta dagarna. — 2 Petrus 3:5.
De olika delarna av det sammansatta tecken som Jesus förutsade har emellertid aldrig tidigare uppfyllts alla tillsammans under en så kort tidsperiod, med sådan intensitet och med så vittgående konsekvenser. (Gå på nytt igenom Matteus 24:3—12; Markus 13:3—8; Lukas 21:10, 11, 25, 26.) Vi skulle också vilja rikta uppmärksamheten på ännu ett drag, som enligt Uppenbarelseboken skulle känneteckna de yttersta dagarna.
Låt oss slå upp Uppenbarelseboken 11:18. Där sägs det att när Kristi rike börjar härska och nationerna blir vreda och tiden för Guds dom kommer, då skall Jehova ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. Håller inte jorden på att fördärvas av föroreningar i våra dagar? Det är sant att människor alltid har utnyttjat jordens resurser för att berika sig själva. Men när de har gjort detta, har de aldrig varit i den situationen att de har kunnat fördärva planeten i sådan utsträckning att den blir obeboelig. På grund av de vetenskapliga landvinningar som gjorts sedan år 1914 har människor nu den förmågan, och genom att girigt roffa åt sig dess rikedomar fördärvar de verkligen jorden, i det de förorenar miljön och äventyrar jordens förmåga att uppehålla liv.
Ett sniket, materialistiskt samhälle gör nu detta i oroväckande takt. Här är några av de skrämmande resultaten: surt regn, global uppvärmning, hål i ozonskiktet, berg av sopor, dumpning av miljögifter, livsfarliga bekämpningsmedel, radioaktivt avfall, oljeutsläpp, orenat avloppsvatten, utrotningshotade växt- och djurarter, döda sjöar, förorenat grundvatten, kalhuggna skogar, jordförstöring, erodering av matjordsskiktet och en smog som skadar både träd och grödor och människors hälsa.
Professor Barry Commoner förklarar: ”Jag tror att en fortsatt förorening av jorden, om den inte hämmas, till sist kommer att förstöra denna planets lämplighet som plats för människor att leva på. ... Problemet bottnar inte i vetenskaplig okunnighet, utan i uppsåtlig snikenhet.” Publikationen State of the World 1987 konstaterar på sidan 5: ”Människans verksamhet har börjat anta proportioner som hotar att göra jorden obeboelig.” En brett upplagd TV-serie som år 1990 sändes i Förenta staterna var betitlad ”En kapplöpning för att rädda planeten”.
Människan kommer aldrig att sätta stopp för föroreningen. Det kommer Gud att göra när han fördärvar dem som fördärvar jorden. Gud och hans himmelske fältmarskalk, Kristus Jesus, kommer att göra detta genom att verkställa domen över de materialistiskt sinnade nationerna i den slutliga striden vid Harmageddon. — Uppenbarelseboken 16:14, 16; 19:11—21.
Låt oss till sist lägga märke till ett annat framträdande drag i Jesu profetia om de yttersta dagarna: ”Dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden.” (Matteus 24:14) Dessa goda nyheter innebär att Guds rike nu härskar i himlarna och snart kommer att ingripa för att tillintetgöra denna onda ordning och återupprätta paradiset på jorden. Man har predikat evangelium tidigare, men aldrig över hela den bebodda jorden. Sedan år 1914 har emellertid Jehovas vittnen gjort detta, trots den förföljelse som Jesus förutsade — officiella förbud, pöbelvåld, fängelsestraff, tortyr och många dödsdomar.
År 1919 fanns det 4.000 Jehovas vittnen som predikade dessa goda nyheter. Sedan dess har antalet ständigt ökat, och förra året var det över 4.000.000 vittnen som predikade i 212 länder och på omkring 200 språk, spred hundratals miljoner biblar, böcker och tidskrifter, ledde flera miljoner bibelstudier i människors hem och höll sammankomster på stora idrottsanläggningar i alla delar av världen. Predikandet av de goda nyheterna skulle aldrig ha kunnat få en sådan enorm omfattning före år 1914. Att det har kunnat utföras i den omfattning som skett beror på att man tagit i bruk de snabba tryckpressar, färdmedel, datorer, telefaxapparater och transportmöjligheter som är unika för vår tid.
På Jeremias tid varnades Jerusalem för en kommande tillintetgörelse. Dess invånare hånskrattade åt varningen, men det var längre lidet än de trodde. I dag ljuder en mycket större varning om tillintetgörelse vid Harmageddon, och varningen stöds av ett förkrossande bevismaterial. (Uppenbarelseboken 14:6, 7, 17—20) Miljoner människor vänder dövörat till. Men tiden håller på att rinna ut; det är längre lidet än de tror. Är det längre lidet än du tror?
[Bild på sidan 7]
På Jeremias tid var det längre lidet än människor trodde