Den långa kavalkaden av världsvälden går mot sitt slut

Bibeln skildrar sju stora världsvälden — mäktiga riken som har avlöst varandra under loppet av tusentals år av världshistoria. De föregående artiklarna i den här serien har visat att vi lever i tiden för det sista av dem — det anglo-amerikanska världsväldet i vår tid.a — Uppenbarelseboken 17:9, 10.

Det anglo-amerikanska världsväldet beskrivs några kapitel tidigare i Uppenbarelseboken som ett vilddjur med ”två horn”. Det här världsväldet, som består av två delar, ”säger till dem som bor på jorden att göra en bild” åt det politiska vilddjur som föreställer alla sju världsväldena. — Uppenbarelseboken 13:11, 14.

Hur har de här profetiorna gått i uppfyllelse, och vad innebär de för oss i våra dagar? Det intresseväckande svaret behandlas i följande artikel.

NÄR första världskrigets fyra fasansfulla år närmade sig sitt slut, förde den amerikanske presidenten Woodrow Wilson och den engelske primiärministern David Lloyd George fram förslaget om Nationernas förbund. Dess mål var att ”uppnå internationell fred och säkerhet” och på så sätt förhindra att de fasor som hör ihop med ett sådant krig någonsin på nytt skulle kunna inträffa.

Det är av intresse att lägga märke till vilka det var som tog det här initiativet. Dessa två ledare var statsöverhuvuden för de bägge parterna i det engelsktalande anglo-amerikanska världsväldet, det sjunde väldet i bibelns historia. Detta faktum i kombination med andra fakta beträffande den internationella freds- och säkerhetsorganisationen passade på ett häpnadsväckande sätt in på vad Uppenbarelseboken hade sagt om en kortlivad ”åttonde kung”, som skulle både uppstå och falla i våra dagar. Vilka var några av dessa intresseväckande likheter? — Uppenbarelseboken 17:11.

Profetian i Uppenbarelseboken avslöjade att ett ”vilddjur” med ”två horn likt ett lamm” skulle säga till ”dem som bor på jorden att göra en bild” åt det vilddjur som anförts av de sju stora världsväldena i bibelns historiska skildring.

Det är precis vad det anglo-amerikanska världsväldet gjorde. Det uppmanade ”dem som bor på jorden” att upprätta ett förbund som liknade en regering och som handlade på samma sätt som regeringar gör. Men i själva verket var det endast ”en bild” av vilddjuret. Det hade ingen egen makt, utan endast den makt som det fick av sina medlemsnationer. I beskrivningen sägs det inte att det nådde sin maktställning genom någon stor militär seger, som världsväldena hade gjort. I stället härrör det eller kommer från de sju världsväldena. Det är inte endast det sjunde av dessa välden som det har att tacka för sin existens, utan också andra medlemsnationer som inbegriper kvarvarande delar av de föregående sex väldena. Skulle den här politiska bilden uppnå de höga mål som dess grundare hade hoppats på? — Uppenbarelseboken 17:11, 14.

Förbundet misslyckas

Nationernas förbund uppnådde en hel del inom sociala områden. Men dess verkliga mål, som det officiellt uttrycktes i ”Akten för Nationernas förbund”, var ”främjandet av samarbetet mellan nationerna samt tryggandet åt dem av fred och säkerhet”. I det avseendet misslyckades det.

Förbundet lyckades inte hindra Japan från att marschera in i Manchuriet år 1931. Det hindrade inte Bolivia och Paraguay från att börja krig år 1933. Det misslyckades med att förhindra Mussolinis invasion av Etiopien år 1936. Men dödsstöten för förbundet kom den 1 september 1939 i och med andra världskrigets utbrott — en storm med det slag av massförödelse och lidande som förbundet hade upprättats för att förhindra. Vilken tribut utkrävde kriget? Sexton miljoner soldater och 39 miljoner civilpersoners liv, totalt 55 miljoner döda, eller nästan fyra gånger så många som antalet döda i första världskriget!

Men redan år 1919, innan förbundsakten ens hade blivit stadfäst, förkunnade Jehovas vittnen (då kända under benämningen bibelforskarna) offentligt att förbundet var dömt att misslyckas, eftersom fred inte kunde uppnås genom sådana mänskliga ansträngningar. Några år senare, år 1926, framhölls det vid deras konvent i London att den ”åttonde kungen” i Uppenbarelseboken 17 framträder som en avslutning på raden av världsvälden. Talaren framhöll att ”Herren förutsade dess födelse, dess korta tillvaro och dess eviga slut”.

Det återuppstår!

Beträffande den här åttonde kungen löd den inspirerade profetian: ”Det vilddjur som du såg, det var, men det är inte, och ändå skall det till att stiga upp ur avgrunden, och det kommer att gå bort till tillintetgörelse.” — Uppenbarelseboken 17:8.

Från och med krigsåret 1942 insåg Jehovas vittnen att den då slumrande freds- och säkerhetsorganisationen skulle stiga upp ur sin avgrund av overksamhet. Samma år framhöll Sällskapet Vakttornets president inför en åhörarskara i 52 städer: ”Ehuru fyrtio medlemmar ännu till namnet hålla fast vid Förbundet, befinner sig Förbundet i själva verket i ett tillstånd av avbruten livsverksamhet. ... Det ’är icke mer’.” Men skulle det komma att ”stiga upp ur avgrunden”? Med stöd av den här bibliska profetian förklarade han: ”Sammanslutningen mellan världsliga nationer kommer att uppstå igen.”

Som profetian hade sagt ”var” den här åttonde kungen från år 1920 fram till år 1939. Den ”är inte”, dvs. existerade inte, från år 1939 och fram till andra världskrigets slut år 1945. Sedan steg den upp ”ur avgrunden” och återupplivades i form av förbundets efterträdare, Förenta nationerna.

Högt ställda förväntningar ouppfyllda

Delegater från 50 nationer undertecknade Förenta nationernas stadga i San Francisco den 26 juni 1945. Inledningsorden i ingressen löd: ”Vi, de förenade nationernas folk, beslutna att rädda kommande släktled undan krigets gissel, som två gånger under vår livstid tillfogat mänskligheten outsägliga lidanden ...”

De förhoppningar som knöts till FN var inte alls förankrade i verkligheten. En tidigare amerikansk utrikesminister, Cordell Hull, sade att FN innehade nyckeln till ”vår civilisations själva överlevnad”. Den amerikanske presidenten Harry Truman kallade det en ”oförliknelig möjlighet att ... skapa en bestående fred under Guds ledning”. Det sades att FN-stadgan ”kanhända [var] det mest betydelsefulla dokument som någonsin avfattats av människor” och ”en vändpunkt i civilisationens historia”. Fyrtio år senare sade Gregory J. Newell vid USA:s utrikesdepartement (nu ambassadör i Sverige): ”Den här saken var överreklamerad: besvikelsen var oundviklig.”

I likhet med Nationernas förbund har FN gjort en hel del insatser inom sociala områden. Men FN har varken utgjort en garanti för fred eller ett hinder för krig. En tidigare brittisk premiärminister, Harold Macmillan, sade i ett anförande inför brittiska underhuset år 1962 att ”hela grundvalen på vilken Förenta nationerna byggts upp har blivit underminerad”.

I början betraktade många människor organisationen med nästan religiös glöd. De trodde att den här ”bilden” skulle göra det som bibeln säger att endast Guds rike kommer att göra: skapa bestående fred, rättvisa och en verkligt enad värld. De avvisade med kraft de bibliska profetior som visade att människors ansträngningar inte kan vara den sanna källan till fred. Men när FN nådde 40 års ålder, sade historikern Thomas M. Franck att organisationen ”är mycket mindre effektiv än vi hade hoppats år 1945”. Som USA:s utrikesminister, George P. Shultz, uttryckte saken: ”Förenta nationernas födelse förvandlade sannerligen inte världen till ett paradis.”

Att FN inte har haft framgång beror på att mänskliga regeringar inte har undanröjt de verkliga hindren för fred: nationalism, girighet, fattigdom, rasism, despotism och Satans inflytande på världen. Människor håller fast vid dessa regeringar, inte därför att framtidsutsikterna är ljusa, utan därför att de inte har något bättre hopp. — Uppenbarelseboken 12:12.

Förenta nationernas existens och den möda som så många människor har lagt ner på denna organisation visar hur djupt världens människor inser behovet av en förändring. Den förändringen kommer, men på ett annat och effektivare sätt. På vilket sätt?

En bestående regering

Kom ihåg att bibeln säger att det skulle finnas enbart sju på varandra följande ”kungar”, eller världsvälden. Inget stort världsvälde nämns därefter. Bibeln säger till och med att den kortlivade åttonde kungen ”går bort till tillintetgörelse”. — Uppenbarelseboken 17:10, 11.

Men bibeln säger också att det finns ett bättre hopp. Den utlovar att det finns någonting annat som kommer att införa den fred, den rättvisa och den enade värld som människor så förtvivlat söker efter. Den säger: ”I de kungarnas dagar kommer himlens Gud att upprätta ett kungarike som aldrig kommer att fördärvas. ... Det kommer att krossa och göra slut på alla dessa [odugliga mänskliga] kungariken, och självt kommer det att bestå till obestämda tider.” — Daniel 2:44, NW.

Det var den regeringen som Jesus talade om och som hans efterföljare har bett om på följande sätt: ”Må ditt rike komma.” (Matteus 6:10) Det här riket är inte endast ett inflytande i människors hjärta som påverkar dem att göra gott. Nej, det är en verklig himmelsk regering, vilket innebär att jorden kommer att styras från andevärlden. Den kommer att förändra vårt levnadssätt på jorden. — Uppenbarelseboken 21:1—4.

Det bibeln har att säga om den här hänförande nya regeringen, hur den kommer att gå till väga och den fred, den rättvisa och den enade värld den kommer att skapa behandlas i nästkommande artikel, som också är den sista artikeln i den här serien.

[Fotnot]

[Ruta på sidan 28]

Krigets omfattning

Andra världskriget, som markerade slutet för Nationernas förbund, krävde en ofattbar tribut i form av liv. Encyclopædia Britannica (1954 års upplaga) belyste omfattningen av antalet dödsoffer genom att ge proportionen mellan militära dödsoffer under kriget och 1940 års befolkningstal i olika länder. Här följer några siffror: Förenta staterna förlorade i strid en person inom krigsmakten på 500 personer av 1940 års befolkning; Kina en på 200; Storbritannien en på 150; Frankrike en på 200; Japan en på 46; Tyskland en på 25; och Sovjetunionen en på 22. När vi betänker att de civila dödsoffren ofta översteg de militära förlusterna, kan vi utan svårighet inse att mänskliga ansträngningar att skapa sann fred och säkerhet sannerligen hade misslyckats.

[Bild på sidan 26]

”Sedan FN bildades har tjugo miljoner människor dött i krig, ett sorgligt faktum som vittnar om kostnaden för ett sådant misslyckande.” — Thomas M. Franck: ”Nation Against Nation”