En enad värld — hur?
I LIKHET med en fallfärdig byggnad som har blivit svårt vandaliserad av vårdslösa hyresgäster är den nuvarande världsordningen lämpad för en enda sak — att rivas och ersättas av en ny. Detta är inte något dystert och cyniskt domedagsscenario. Enligt Bibeln är det den enda realistiska lösningen. Varför det?
Den nuvarande världsordningen står på osäker grund. Hela stommen är full av termiter och torröta. Stålbalkarna rostar. De bärande väggarna är försvagade. Taket håller på att rasa in. Rörsystemet läcker. Elledningarna är trasiga och livsfarliga. Invånarna bråkar och slåss och vandaliserar avsiktligt byggnaden. Hela fastigheten är full av ohyra och farlig för liv och lem.
”Mänskligheten dansar på gravens rand”
Ständiga politiska konflikter, girighet, aggressionshandlingar och djupt rotade etniska motsättningar har lett till att ”hela mänskligheten dansar på gravens rand”, som Gwynne Dyer uttrycker det. I alla delar av världen finns det minoriteter — påtryckningsgrupper, frihetskämpar, kriminella element, internationella terrorister och andra — som är fast beslutna att genomföra sina egna själviska planer och tycks kunna omintetgöra alla utsikter till världsfred praktiskt taget obehindrat. I likhet med bråkiga hyresgäster kan de göra livet surt för alla andra.
Men enligt många kommentatorer är oliktänkande minoritetsgrupper och upproriska individer inte det enda hindret för världsfred. Den största barriären är nationalstaten som sådan. Bland världens självständiga stater råder ”ett tillstånd av internationell anarki”, skriver författaren S. B. Payne j:r. De gör det som främjar deras egna nationella intressen och tar föga eller ingen hänsyn till andra. Historien igenom har därför ”människa ... haft makt över människa till hennes skada”. — Predikaren 8:9.
Det är sant att en del stater har haft en viss framgång när det gällt att bekämpa orättvisor och förtryck inom landets gränser och i viss mån även i internationell skala. De har lyckats åstadkomma ett mått av endräkt sinsemellan under vissa perioder. Men även när flera nationer har slutit sig samman för att slå tillbaka en angripare, finns det ofta anledning att misstänka att motivet var egennytta och inte uppriktig altruism. Sanningen är den att mänskliga regeringar inte har någon heltäckande och varaktig lösning på den splittring som råder i världen. Gwynne Dyer säger: ”Tanken att världens alla nationer skall sluta sig samman för att förhindra eller bestraffa aggression från någon egenmäktig stat är bra rent principiellt, men vem bestämmer vem som är upphovet till aggressionen, och vem betalar de kostnader i form av pengar och människoliv som kan krävas för att sätta stopp för den?”
Ett land kan naturligtvis inte tillgripa aggression mot ett annat land, om inte flertalet medborgare stöder aggressionen. Historien visar med all önskvärd tydlighet att det inte bara är i någon enstaka ”egenmäktig stat” som medborgarna har stött sina ledare, oavsett om dessa har haft rätt eller fel. De flesta av jordens invånare har faktiskt gjort det. De har blint följt sina politiska och religiösa ledares ”lögner, demagogi och propaganda”, som tidskriften Time uttrycker det.
Nationalism har piskat upp känslorna hos annars förnuftiga och medlidsamma människor och har fått dem att begå fruktansvärda illdåd mot män, kvinnor och barn av en annan nationalitet. Historikern J. M. Roberts skriver till exempel beträffande första världskriget: ”En av de paradoxer som är förbundna med år 1914 är att massor av människor i alla länder och av alla partier, trosuppfattningar och härstamningar glatt och villigt tycks ha dragit ut i krig.” Har mänskligheten lärt sig något sedan dess? Nej! Journalisten Rod Usher liknar ”trångsynt nationalism” vid ett ”odjur”, som fortsätter att spoliera alla förhoppningar om en enad värld.
Yttre krafter i verksamhet
Det finns emellertid ett ännu större hinder för världsomfattande fred och endräkt. Bibeln avslöjar att krafter utanför den mänskliga sfären är i verksamhet, nämligen Satan, Djävulen, och hans hejdukar, demonerna. Enligt Bibeln är Satan ”denna tingens ordnings gud [som] har förblindat de icke troendes sinnen”, så att ”de härliga goda nyheterna om Kristus” inte gör något intryck på dem. — 2 Korinthierna 4:4; Uppenbarelseboken 12:9.
Detta fritar naturligtvis inte människor från ansvaret för sina egna handlingar, men det förklarar varför mänskliga regeringar aldrig kan åstadkomma en verkligt enad värld. Så länge Satan, Djävulen, existerar, kommer han att påverka män och kvinnor att lägga i dagen det Bibeln kallar ”köttets gärningar”, däribland fientligheter, osämja, stridslystnad och söndringar. — Galaterna 5:19–21.
En världsregering
Vad är då lösningen? För omkring sju hundra år sedan besvarade den kände italienske poeten och filosofen Dante den frågan. Han menade att det enda som skulle kunna åstadkomma fred och endräkt på jorden var en världsregering. För många människor är hoppet om någon typ av världsregering bara en illusion, inte en realistisk lösning. ”En världsregering är en omöjlighet i det här skedet i historien”, skriver den förut nämnde historikern Samuel Payne. Varför det? Därför att en sådan skulle behöva garantera två ting som tycks ligga helt utanför människans förmåga, nämligen att ”en världsregering skall göra slut på krigen och att en världsregering inte skall bli ett globalt tyranni”, som Payne uttrycker det.
Det finns naturligtvis ingen mänsklig regering som kan göra något sådant. Men Guds kungarike i händerna på Jesus Kristus kan göra slut på krigen och kommer också att göra det. (Psalm 46:9, 10; Matteus 6:10) Ja, det kommer till och med att göra slut på alla krigshetsare. Profeten Daniel visar att vid slutet av Guds fastställda tid för mänskligt styre på jorden skulle mänskligt styre ”visa sig vara delat”, som ”järn blandat med fuktig lera”. (Daniel 2:41–43) Detta skulle resultera i politisk splittring och oundvikligen leda till konflikt. Daniel förklarar emellertid att Gud kommer att ”krossa och göra slut på alla dessa [nationalistiska och oeniga] kungariken” eller regeringar och ersätta dem med sitt efterlängtade kungarike i Jesu Kristi händer. — Daniel 2:44.
Det skulle inte vara någon idé att skapa fina förhållanden för mänskligheten, om jorden fortfarande var befolkad av rovlystna individer som fortsatte att göra livet surt för andra. Bibeln visar emellertid att ”ogärningsmännen ... kommer att avskäras”. (Psalm 37:1, 2, 9, 38; Ordspråken 2:22) Kristus kommer följaktligen att röja alla dem ur vägen som uppsåtligt nonchalerar Guds normer eller stöder splittrande världsliga regimer. Han kommer att tillintetgöra alla som fördärvar vår planet. Gud har lovat att ”störta dem i fördärvet som fördärvar jorden”. — Uppenbarelseboken 11:18.
Detta kommer inte att bli något slags globalt tyranni. Jesus Kristus kommer att verka ”för sanningens och ödmjukhetens och rättfärdighetens sak”, när han skiljer goda människor från onda. (Psalm 45:3, 4; Matteus 25:31–33) Jesu ingripande är inte heller något negativt och destruktivt, någon form av maktmissbruk. Nej, det är inte som om en vacker gammal byggnad skulle rivas av någon girig markspekulant, utan snarare som om ett murket och förslummat hus skulle röjas ur vägen för att man skall få en ren och vacker miljö.
Men hur är det då med de yttre krafter som har orsakat sådan splittring under mänsklighetens historia? Kommer de att få infiltrera den nya världsordningen, så att dess invånare påbörjar den destruktiva processen på nytt och börjar slåss med sina medmänniskor och göra livet surt för andra? Inte alls. Guds ingripande är slutgiltigt och effektivt. ”Trångmål kommer inte att uppstå två gånger.” — Nahum 1:9.
Bibeln liknar det slutliga tillintetgörandet av Satan vid förbränning av sopor och säger: ”Djävulen, som vilseledde dem [jordens invånare], slungades i eld- och svavelsjön.” (Uppenbarelseboken 20:10) Vilken kraftfull symbolik! Förintelsen liknas inte vid en vanlig liten förbränningsugn med begränsad kapacitet, utan vid en hel sjö av eld, som förtär och utplånar allt som är ont och fördärvat. Ingen, varken människor eller demoner, kommer att få fortsätta att göra sådant som hotar friden och ordningen i universum, är i strid med Guds normer för vad som är rätt och orätt eller skadar andra människor. Alla fridstörare kommer att vara borta! — Psalm 21:9–11; Sefanja 1:18; 3:8.
Ett enat folk ur alla nationer
De som överlever denna storstädning kommer att utgöra ”en stor skara ... ur alla nationer och stammar och folk och tungomål”. (Uppenbarelseboken 7:9) De kommer inte att vara splittrade på grund av ras eller nationalitet. De kommer att ha lärt sig att leva tillsammans i frid och harmoni. (Jesaja 2:2–4) Och vad som är ännu mer fantastiskt är att de kommer att få sällskap av människor som levt tidigare i historien och som nu får möjlighet att leva på en renad jord tack vare den underbara föranstaltning som uppståndelsen utgör. — Johannes 5:28, 29.
Skulle du vilja leva i en sådan värld? Det är bara de som uppfyller Guds krav som kommer att få göra det, och hans krav är tydligt angivna i Bibeln. (Johannes 17:3; Apostlagärningarna 2:38–42) Jehovas vittnen hjälper dig gärna att ta reda på vad Gud kräver av dig, så att även du kan få möjlighet att leva för evigt i en verkligt enad värld.
[Bild på sidan 7]
Guds regering i Jesu Kristi händer står som garant för en enad värld