REGNBÅGE

En cirkulär båge i spektrums färger; ett synligt tecken på Jehovas förbundslöfte: ”Aldrig mer skall allt kött utrotas genom en stor översvämnings vattenmassor, och aldrig mer skall det komma en stor översvämning som fördärvar jorden.” (1Mo 9:11–16) Det finns inget särskilt ord för regnbåge i hebreiskan, så det vanliga ordet för ”båge” (pilbåge) är det som används i Bibeln. (Hes 1:28)

Man måste ta hjälp av komplicerade teorier och formler för att förklara hur regnbågen uppstår. Enkelt uttryckt verkar det vara så att när solljus träffar en regndroppe, fungerar droppen som ett prisma som bryter ljuset och sprider det i olika färger. Varje färg träffar droppens inre begränsningsyta och reflekteras tillbaka i olika men bestämda vinklar. Resultatet blir att en iakttagare ser en båge med spektrumets alla färger (ordningsföljden är inifrån och ut i bågen: violett, indigo, blått, grönt, gult, orange och rött). Färgerna kan gå in i varandra så att man bara kan urskilja fyra eller fem av dem tydligt. Ibland bildas en större och mindre tydlig sekundär regnbåge som har färgerna i omvänd ordning. Regnbågen är fortfarande föremål för studier. Carl B. Boyer säger: ”I en regndroppe pågår det ett så nära samspel mellan ljusenergi och materia att man osökt kommer att tänka på kvantmekaniken och relativitetsteorin. ... Man vet mycket om hur regnbågen bildas, men lite om hur vi kan uppfatta den.” (The Rainbow, From Myth to Mathematics, 1959, sid. 320, 321)

Första gången regnbågen nämns i Bibeln är i berättelsen om det förbund som Gud ingick med Noa och hans avkomlingar efter den stora översvämningen. (1Mo 9:8–17; Jes 54:9, 10) Blotta åsynen av den praktfulla regnbågen måste ha ingett Noa och hans familj en känsla av frid och trygghet.

Det råder delade meningar om huruvida detta var första gången människorna såg en regnbåge. Några kommentatorer menar att de hade sett regnbågen tidigare och att Gud i själva verket bara gav ett redan existerande fenomen en särskild innebörd. Många av dem som är av den här uppfattningen tror att den stora översvämningen bara var av lokal omfattning eller att den inte ledde till någon betydande förändring av förhållandena i atmosfären.

Trots allt nämns regnbågen för första gången efter den stora översvämningen. Om man hade sett regnbågen tidigare, skulle det inte ha haft samma verkan att Gud använde den som ett särskilt tecken på sitt förbund. Den skulle ha varit en vanlig syn och inte en betydelsefull markering av en förändring, av något nytt.

Bibeln säger inget om hur klar atmosfären var strax före den stora översvämningen. Men av allt att döma var de atmosfäriska förhållandena sådana att ingen hade sett regnbågen innan ”himlens dammluckor öppnades” och förhållandena förändrades. (1Mo 7:11) Även i dag är de atmosfäriska förhållandena avgörande för om man kan se regnbågen eller inte.

Den praktfulla och fridfulla regnbågen som framträder efter ett oväder nämns i Bibelns beskrivningar av Gud och hans tron. Hesekiel såg i en syn av Gud ”något som såg ut som bågen som uppstår i en molnmassa på en regnvädersdag”. Detta framhävde ”Jehovas härlighet”. (Hes 1:28) På liknande sätt såg Johannes en syn av Jehovas storslagna tron, och ”runt omkring tronen var en regnbåge, till utseendet lik en smaragd”. Regnbågens vilsamma smaragdgröna färg måste ha gett Johannes ett intryck av fridfullt sinneslugn, och det med rätta, eftersom Jehova kan behärska alla situationer – en underbar härskare. (Upp 4:3) Johannes såg också en ängel som hade en regnbåge över sitt huvud (Upp 10:1), något som kan betyda att denne var en särskild representant för ”fridens Gud”. (Flp 4:9)