Tio år tidigare hade Abraham lett sitt stora hushåll över floden Eufrat och in i Kanaans land. Det hade varit en resa rakt ut i det okända, men Sara hade stöttat sin man från första stund eftersom hon visste att Gud gett honom ett speciellt löfte. Gud hade sagt att Abraham skulle bli far till en särskilt gynnad avkomma och en utvald nation. Men skulle Sara få ha en roll i det här? Hon hade aldrig kunnat få barn, och nu var hon 75 år. Hon kan mycket väl ha funderat över hur Jehova skulle uppfylla sitt löfte medan hon fortfarande var Abrahams fru. Det hade inte varit konstigt om hon kände sig orolig – eller rentav otålig.

Sara blickade inte bakåt, utan framåt. Och hon fortsatte att vara ett stöd för Abraham. Hon hjälpte till att packa ihop, flytta hjordarna och sätta upp lägret – om och om igen. Situationen kan ha blivit ännu mer påfrestande när Jehova upprepade sitt löfte till Abraham, för inte heller den gången sa han ett ord om Sara. (1 Moseboken 13:14–17; 15:5–7)

Till slut bestämde hon sig för att prata med Abraham om en plan som tagit form i hennes huvud. Det var förmodligen med blandade känslor hon sa: ”Nu vill jag be dig! Jehova har tillslutit mig, så att jag inte kan föda barn.” Sedan bad hon honom att i stället skaffa barn med hennes tjänsteflicka Hagar. Tänk så hemskt det måste ha känts att be sin man om något sådant. I dag kanske det låter som ett märkligt önskemål, men på den tiden var det inte ovanligt att en man tog sig en bihustru för att kunna få en arvinge.b Sara kanske tänkte att det här var enda sättet för Jehova att ge Abraham barn, som sedan kunde bli en stor nation. Oavsett hur hon resonerade var hon inställd på att det fick kosta vad det kosta ville. Hur reagerade Abraham? I Bibeln står det att han lyssnade på henne. (1 Moseboken 16:1–3)

Det var inte Jehova som gav Sara den här idén. Men hon var bara människa. Hon trodde att Gud låg bakom hennes problem och kunde inte föreställa sig att han hade en annan lösning. Saras lösning skulle innebära sorg och problem för henne, men samtidigt visade hon att hon var otroligt självuppoffrande. Hennes osjälviskhet står i skarp kontrast till den inställning vi ser hos många i dag som sätter sina egna önskningar före allt annat. Vi kan efterlikna Saras tro om vi är beredda att låta Guds vilja gå före vår egen.