När Abraham fick veta att Sara också skulle få en son, från vilken ”kungar över folk” skulle komma, bönföll han Gud till förmån för sin förstfödde: ”Måtte Ismael få leva inför dig!” Gud talade då om att den son Abraham skulle få, Isak, skulle vara arvinge till förbundet, men sedan sade han: ”Vad Ismael angår har jag hört dig. Se! Jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och göra honom mycket, mycket talrik. Han skall bli far till tolv hövdingar, och jag skall göra honom till en stor nation.” (1Mo 17:16, 18–20) Ismael blev därefter, vid 13 års ålder, omskuren tillsammans med sin far och sin fars tjänare. (1Mo 17:23–27)

I överensstämmelse med innebörden i Ismaels namn ”hörde Gud” hans rop på hjälp, skaffade fram det nödvändiga vattnet och bevarade honom vid liv. Han blev bågskytt, och som nomad i Parans vildmark levde han i överensstämmelse med den profetia som uttalats om honom: ”Han skall bli en zebralik människa. Hans hand skall vara mot alla, och allas hand skall vara mot honom; och inför alla sina bröders ansikte skall han ha sin boning.” (1Mo 21:17–21; 16:12) Hagar fann en egyptisk hustru åt sin son, och med tiden blev han far till 12 söner, som blev hövdingar och familjeöverhuvuden i den utlovade ”stora nationen” av ismaeliter. Ismael fick också minst en dotter, Mahalat, som gifte sig med Esau. (1Mo 17:20; 21:21; 25:13–16; 28:9; se ISMAELITER.)