Det är Guds uppsåt att människan skall få njuta av livet i ett paradis

”Och Jehova Gud tog sedan människan och lät henne slå sig ner i Edens trädgård till att odla den och ta vård om den.” — 1 MOSEBOKEN 2:15, NW.

1. Vad var Skaparens ursprungliga uppsåt för lydiga människor?

DET var Skaparens ursprungliga uppsåt — och det är det fortfarande — att lydiga människor skall få åtnjuta ett liv utan att behöva åldras, ett liv då de ständigt flödar över av ungdomlig kraft, är befriade från all leda och alltid har en värdig uppgift att fullgöra, ett liv då de älskar och blir älskade på ett verkligt osjälviskt och fullkomligt sätt — i ett paradis! — 1 Moseboken 2:8; jämför Lukas 23:42, 43.

2. a) Vad måste ha hänt, då den första människan blev medveten? b) När skapades den första människan, var skapades han och vid vilken tid på året?

² Låt oss för att förstå detta se tillbaka på den nyligen skapade Adam då han först fick medvetande, då han granskade sin egen kropp och allt det han såg och hörde omkring sig och då han spratt till och insåg att han var vid liv! Detta inträffade för omkring 6.000 år sedan, år 4026 före den vanliga tideräkningen, enligt den tideräkning som finns i den heliga bibeln. Det inträffade i det land som nu är känt som Turkiet, eller i den sydvästra delen av det som nu kallas Asien, någonstans i närheten av floderna Eufrat och Tigris, och således på norra halvklotet. Tidpunkten torde ha varit omkring den 1 oktober, eftersom mänsklighetens allra äldsta kalendrar började räkna tiden nära den tidpunkten.

3. a) I vilket tillstånd fick den första människan liv? b) Vad blev den första människans namn, och vad betydde det?

³ Den första människan kom till liv fullvuxen, fullkomligt formad, fullkomligt frisk och fullkomligt moralisk. Det namn han gång på gång får i den bibliska berättelsen riktar vår uppmärksamhet på den materia som han formades av. Hans namn var ’A·dhám,a och jorden eller mullen av vilken han formades kallades ’a·dha·máh. Hans namn kan därför mycket väl sägas betyda ”Jordemänniska”. Detta kom att bli den första människans — Adams — egennamn. Vilken känsla måste det inte ha varit för Adam, när han fick liv och blev en medveten, intelligent person!

4. Vilket underligt uppvaknande till liv fick den första människan inte, och till vad var han således inte en son?

⁴ När den första människan, Adam, fick liv, vaknade upp till intelligent medvetenhet och öppnade sina ögon, fann han inte sig själv liggande på något hårigt bröst, omfamnad av någon kvinnlig apliknande varelses långa kraftiga armar, vilken han klängde sig fast vid och vars ögon han tittade upp i och som han med öm tillgivenhet kallade mamma. Den första människan, Adam, hade inte något sådant underligt uppvaknande till livet. Han kände inte någon köttslig släktskap till någon apa, inte ens senare när han för första gången fick se en. Den dag han blev skapad fanns det inget som antydde att han var en avkomling av eller en avlägsen son till någon apa eller någon annan liknande varelse. Men skulle den första människan, Adam, få fortsätta att vara förbryllad, när det gällde hur han hade blivit till? Nej.

5. Vad visste Adam definitivt om sin parkliknande trädgård och om sig själv?

⁵ Man kan mycket väl tänka sig att det kan ha förbryllat honom hur alla de vackra ting som han såg omkring sig hade kommit till. Han upptäckte att han var i en parkliknande trädgård, ett paradis som han inte själv hade formgivit, skapat eller planerat. Hur hade det då kommit till? Som en fullkomlig, intelligent och resonerande människa torde han ha velat veta det. Han hade inte någon tidigare erfarenhet, men han visste att han inte var någon självgjord eller självutvecklad människa. Han hade inte rests upp till detta tillstånd genom sin egen ansträngning. — Jämför Psalm 100:3; 139:14.

6. Hur reagerade Adam antagligen över att vara vid liv i ett fullkomligt jordiskt hem?

⁶ Den första människan, Adam, kan i början ha blivit alltför hänförd över denna första erfarenhet att med glädje få vara vid liv i ett fullkomligt jordiskt hem för att han skulle tänka på varifrån han kom och vad som var syftet med att han hade kommit till. Han skulle knappast ha kunnat låta bli att utstöta glada utrop, och han upptäckte att det kom ord ur hans mun. Han hörde sig själv tala på människans språk och yttra sig om de underbara ting som han såg och hörde. Hur skönt var det inte att vara vid liv här i denna paradisträdgård! Men när han med glädje tillfredsställde sig med upplysningar genom allt det han såg, hörde, kände doften av och berörde, så torde detta ha fått honom att tänka en del. Om vi hade befunnit oss i samma situation, skulle alltsammans — som vi ser det — ha varit en gåta, en gåta som vi inte skulle ha kunnat lösa själva.

Ingen hemlighet hur människan blev till

7. Varför behövde Adam inte vara förbryllad länge över att befinna sig vid liv i en paradisträdgård?

⁷ Den första människan, Adam, behövde inte vara förbryllad länge över den situation som han befann sig i, levande och ensam, utan att kunna se någon annan lik sig själv i paradisträdgården. Människan fick höra en röst, någon som talade, och han förstod den. Men var fanns den som talade? Människan såg ingen som talade. Rösten kom från det osynliga, den osynliga världen, och den riktade sig till honom. Det var människans Skapares röst! Och människan kunde svara honom med samma slags tal. Människan upptäckte att han talade med Gud, Skaparen, och han behövde ingen modern vetenskaplig radiomottagare för att kunna höra Guds röst. Gud talade med honom direkt som sin skapelse.

8, 9. a) Vilka frågor kunde Adam få besvarade, och vilken faderlig omvårdnad och vilket faderligt intresse visades honom? b) Vilket svar fick Adam av sin himmelske Fader?

⁸ Nu visste människan att han inte var ensam, och detta måste ha fått honom att känna sig bättre till mods. Hans sinne var fullt av frågor. Han kunde ställa dem till den osynliga person som talade till honom. Vem hade skapat honom och denna trädgård av ljuvlighet? Varför hade han blivit satt här, och vad skulle han göra med sitt liv? Fanns det någon mening med att leva? Den första människan, Adam, blev visad faderlig omvårdnad och faderligt intresse, eftersom hans frågor blev besvarade på ett sätt som tillfredsställde hans vetgiriga sinne. Vilken glädje måste det inte ha varit för människans Danare, Livgivare och himmelske Fader att få höra honom börja tala och säga sina första ord! Vilken glädje skänkte det inte den himmelske Fadern att få höra sin jordiske son tala med honom! Den naturliga första frågan torde ha varit: ”Hur blev jag till?” Den himmelske Fadern var glad över att få svara på detta och erkände därigenom att den första människan var hans son. Han var en ”son av Gud”. (Lukas 3:38) Jehova identifierade sig som Fader till den första människan, Adam. Här följer kontentan av det svar på sin fråga som Adam fick av sin himmelske Fader och som han sedan vidarebefordrade till sina avkomlingar:

⁹ ”Och Jehova Gud grep sig an med att forma människan av stoft från marken och att blåsa in livets andedräkt i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ. Dessutom planterade Jehova Gud en trädgård i Eden, österut, och där satte han människan som han hade format. Alltså lät Jehova Gud ur marken växa upp varje träd som var åtråvärt för ens syn och gott till mat och likaså livets träd mitt i trädgården och trädet för kunskapen om gott och ont. Nu var det en flod som gick ut från Eden för att vattna trädgården, och därifrån började den dela sig, och den blev liksom fyra huvudfloder.” — 1 Moseboken 2:7—10, NW.b

10, 11. a) Vilka fakta lärde sig Adam tydligen, men vilka andra frågor behövde han få besvarade? b) Vilka svar gav den himmelske Fadern Adam?

¹⁰ Adams vakna och friska sinne söp ivrigt in dessa tillfredsställande upplysningar. Nu visste han att han inte hade kommit från den osynliga värld som hans Danare och Formare talade från. Han var i stället formad av den jord på vilken han levde och var således jordisk. Jehova Gud var hans Livgivare och Fader. Han var ”en levande själ”, och eftersom han hade fått sitt liv av Jehova Gud, var han en ”son av Gud”. Träden omkring honom i Edens trädgård bar frukter som var goda till mat och som han skulle äta av för att hålla sig vid liv som en levande själ. Och ändå, varför måste han hålla sig vid liv, och varför var han satt här på jorden, i denna Edens trädgård? Han var en fullständigt formad människa med intelligens och fysiska förmågor, och han förtjänade att få veta det. Hur skulle han annars kunna fullgöra sin uppgift i livet och därigenom behaga sin Danare och Fader genom att utföra dennes vilja? Svaren på dessa tillbörliga frågor gavs i följande upplysningar:

¹¹ ”Och Jehova Gud tog sedan människan och lät henne slå sig ner i Edens trädgård till att odla den och ta vård om den. Och Jehova Gud gav också människan den här befallningen: ’Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt. Men vad beträffar trädet för kunskapen om gott och ont, skall du inte äta av det, för på den dag du äter av det kommer du med visshet att dö.’” — 1 Moseboken 2:15—17, NW.

12. Vad måste Adam ha tackat sin Skapare för, och hur kunde människan således förhärliga Gud?

¹² Adam måste ha tackat sin Skapare för att han fått något som skulle hålla honom lämpligt sysselsatt i denna vackra Edens trädgård. Nu visste han vad som var hans Skapares vilja och att han kunde göra något på jorden för honom. Han hade nu ett ansvar vilande på sig, nämligen ansvaret att odla Edens trädgård och att ta vård om den, men det skulle vara något angenämt att få göra detta. Genom att göra detta skulle han kunna hålla Edens trädgård i ett sådant skick att den skänkte lov och pris till dess Danare, Jehova Gud. Närhelst Adam blev hungrig av att arbeta kunde han äta sig mätt av träden i trädgården. Därigenom skulle han kunna förnya sin styrka och uppehålla sitt liv och sin lycka hur länge som helst — i oändlighet. — Jämför Predikaren 3:10—13.

Utsikt till evigt liv

13. Vilken framtidsutsikt hade den första människan, och varför det?

¹³ I oändlighet? Vilken nästan otrolig tanke måste inte detta ha varit för den fullkomliga människan! Men varför inte? Hans Skapare hade inte någon tanke på eller någon avsikt att förstöra sin mästerligt planerade Edens trädgård. Varför skulle han förstöra sitt eget verk, när det var så gott och gav uttryck åt hans konstnärliga skapande förmåga? Detta skulle han helt logiskt inte ämna göra. (Jesaja 45:18) Och eftersom denna makalösa trädgård skulle fortsätta att bli odlad, skulle den behöva en odlare och vårdare lik den fullkomliga människan Adam. Och om vårdaren människan aldrig åt av frukten av det förbjudna ”trädet för kunskapen om gott och ont”, så skulle han inte heller behöva dö. Den fullkomliga människan skulle kunna leva för evigt!

14. Hur skulle Adam kunna få evigt liv i paradiset?

¹⁴ Evigt liv i Edens paradisträdgård hade ställts i utsikt för Adam! Han skulle kunna få njuta av det för evigt, under förutsättning att han förblev fullkomligt lydig mot sin Skapare och aldrig åt av den frukt som var förbjuden av hans Skapare. Det var Skaparens önskan att den fullkomliga människan förblev lydig och fortsatte att leva för evigt. Det var inte något dödsbringande att inte få äta av frukten på ”trädet för kunskapen om gott och ont”. Det prövade bara människans fullkomliga lydnad för sin Fader. Det gav människan tillfälle att få bevisa sin kärlek till Gud, sin Skapare.

15. Varför kunde Adam se fram emot en ljus framtid med goda ting från sin Skapare?

¹⁵ Den fullkomliga människan kunde se framåt mot en ljus framtid genom att han hade den tillfredsställande vetskapen i hjärtat att han inte bara var ett verk av en ofrivillig slump, utan hade en himmelsk Fader, och genom att hans sinne var upplyst med kunskapen om hans uppgift i livet och också genom att han hade evigt liv i paradiset i sikte. Han åt av de träd som var goda till mat och undvek ”trädet för kunskapen om gott och ont”. Han önskade att av sin Skapare få veta vad som var gott. Arbete, inte något fördärvbringande arbete, utan odlandet av Edens trädgård, var gott, och den fullkomliga människan arbetade.

Kände sig inte tvungen att kunna förklara saker och ting

16—18. Vilka så kallade gåtor kände sig Adam inte tvungen att lösa, och varför gjorde han inte det?

¹⁶ Dagsljuset minskade, när dagens stora ljus, som han kunde skönja i dess rörelse över himlen, gick ner. Mörkret föll och det blev natt, och månen blev skönjbar för honom. Detta fyllde honom inte med någon känsla av fruktan; det var det mindre ljuset som rådde över natten. (1 Moseboken 1:14—18) Antagligen flög eldflugor omkring i trädgården, och deras kalla ljus blinkade som små lampor.

¹⁷ När natten föll och mörkret omsvepte honom, kände han, precis som djuren runt omkring honom, behov av att sova. När han vaknade, började han känna sig hungrig, och han åt med god aptit av de tillåtna fruktträden för att få vad man kan kalla frukost.

¹⁸ Med förnyad styrka och väl vederkvickt av nattens vila riktade han nu sin uppmärksamhet på dagens arbete. När han lade märke till all grönskan omkring sig, kände han inte att han måste fördjupa sig i den gåta som människor tusentals år senare skulle komma att kalla för fotosyntes, denna gåtfulla process genom vilken det gröna färgämnet i växter, deras klorofyll, utnyttjar solljusets energi till att producera födoämnen till mat åt människor och djur, samtidigt som det tar in den koldioxid som människor och djur utandas och avger syre för dem att inandas. En människa kanske kan kalla detta för en gåta, men det fanns inget behov för Adam att lösa den. Det var ett underverk av människans Skapare, som förstod det och fick det att fungera till gagn för människo- och djurliv på jorden. Därför var det tillräckligt för den första människans fullkomliga intelligens att Gud, Skaparen, fick saker och ting att växa, och det var människans gudagivna arbete att sköta om dessa slags växter, som växte i Edens trädgård. — Se 1 Moseboken 1:12.

Ensam — men han saknade inte glädje

19. Vad gjorde Adam inte, trots att han insåg att han var ensam utan någon som var lik honom på jorden?

¹⁹ Den utbildning människan fick av sin himmelske Fader var ännu inte klar. Människan måste ta vård om Edens trädgård utan att det fanns någon annan lik honom på jorden som kunde förena sig med honom eller hjälpa honom. När det gällde hans art, människosläktet, så var han ensam. Han gick inte ut och letade efter någon lik sig, som han kunde ha jordiskt sällskap av. Han bad inte Gud, sin himmelske Fader, att ge honom en bror eller en syster. Hans ensamhet som människa gjorde honom inte till slut galen och tog inte heller bort glädjen av att leva och arbeta. Han hade sällskap av Gud. — Jämför Psalm 27:4.

20. a) Vad var höjden av Adams glädje och lycka? b) Varför skulle det inte ha varit något mördande lidande för Adam att fortsätta att leva på det här sättet? c) Vad kommer följande artikel att behandla?

²⁰ Adam visste att han och hans arbete granskades av hans himmelske Fader, och höjden av lycka för honom var att kunna behaga sin Gud och Skapare, vars underbara egenskaper uppenbarades genom alla de vackra skaparverken runt omkring honom. (Jämför Uppenbarelseboken 15:3.) Det skulle inte ha varit något mördande lidande eller långtråkigt arbete för denna fullkomligt balanserade människa, som kunde samtala med sin Gud, att fortsätta att leva på det här sättet. Och Gud hade förelagt Adam ett intressant och fascinerande arbete, som skulle skänka honom stor tillfredsställelse och glädje. Följande artikel kommer att berätta mer om de paradisvälsignelser och framtidsutsikter som Adam fick av sin kärleksfulle Skapare.

[Fotnoter]

”Namnet på den första är Pison; det är den som flyter omkring hela landet Havila, där det finns guld. Och det landets guld är gott. Där finns också bdelliumharts och onyxsten. Och namnet på den andra floden är Gihon; det är den som flyter omkring hela landet Kus. Och namnet på den tredje floden är Hiddekel; det är den som går öster om Assyrien. Och den fjärde floden är Eufrat.” — 1 Moseboken 2:11—14, NW.

Vad svarar du?

◻ Varför behövde Adam inte vara förbryllad länge över hur han hade blivit till?

◻ Vilket arbete gav Gud Adam, och vilket gensvar måste Adam ha gett?

◻ Vilken framtidsutsikt hade den fullkomliga människan, och varför det?

◻ Varför gjorde Adam det inte till sin livsuppgift att lösa gåtor?

◻ Varför berövade det inte Adam glädjen i livet att han var ensam som människa?

[Bildkälla på sidan 10]

Foto: NASA