Det heter träffande i Psalm 33:6: ”Genom Jehovas ord gjordes himlen och genom hans muns ande hela dess här.” Medan jorden ännu var ”öde och tom” och det var ”mörker över djupets yta” rörde sig Guds verksamma kraft fram och åter över vattnets yta. (1Mo 1:2) Gud använde alltså sin verksamma kraft, sin ”ande” (hebr.: rụach), för att förverkliga sina avsikter i förbindelse med skapelsen. Det som han har skapat vittnar inte bara om hans kraft utan också om hans gudomlighet. (Jer 10:12; Rom 1:19, 20) Och eftersom Jehova ”inte [är] oordningens Gud, utan fridens” (1Kor 14:33), präglas hans skaparverk av ordning, inte av kaos eller slump. Jehova påminde Job om att han hade vidtagit mått och steg för att lägga jordens grund och ”spärra havet”, och han lät Job förstå att himlen har ”stadgar”. (Job 38:1, 4–11, 31–33) Dessutom är Guds skapargärningar, liksom alla hans andra gärningar, fullkomliga. (5Mo 32:4; Pre 3:14)

Första Moseboken 1:1, 2 handlar om tiden före dessa sex ”dagar”. Vid skapelsedagarnas början fanns solen, jorden, månen och stjärnorna redan till, då ju skapandet av dem omnämns i 1 Moseboken 1:1. Men innan dessa sex skapelsedagar började ”visade sig jorden vara öde och tom, och det var mörker över djupets yta”. (1Mo 1:2) Jorden var av allt att döma fortfarande insvept i ett tjockt lager av moln, som hindrade ljuset från att nå ner till jordytan.