GUD tittade ut över jorden, och han såg att allt han gjorde var gott. Han höll nämligen på att bereda jorden så att människor skulle kunna bo på den. Ja, när han var klar med detta arbete, förklarade han att det var ”mycket gott”. (1 Moseboken 1:12, 18, 21, 25, 31) Men innan arbetet var helt slutfört, talade Gud om något som ”inte [var] gott”. Det var naturligtvis inte så att Gud gjorde något som var ofullkomligt, utan det var bara så att han ännu inte hade fullbordat sin skapelse. ”Det är inte gott för människan att förbli ensam”, sade Jehova. ”Jag ämnar göra en hjälpare åt honom, som ett komplement till honom.” — 1 Moseboken 2:18.

Mannen behövde en ”hjälpare”. Nu hade han en som var precis vad han behövde. Eva fungerade perfekt som ett komplement till Adam när det gällde att sköta hemmet, trädgården och djuren, skaffa barn och vara en trogen följeslagare som kunde ge honom den intellektuella stimulans och det stöd han behövde. — 1 Moseboken 1:26–30.