⁵ Därigenom började det syndiga paret dö. När Gud uttalade dödsdomen, sade han också till Adam: ”Marken [är] förbannad för din skull. Under smärtfylld möda kommer du att äta dess produkter alla dina livsdagar. Och törnen och tistlar kommer den att frambringa åt dig, och du skall äta fältets växtlighet.” (1 Moseboken 3:17, 18) Adam och Eva förlorade därigenom utsikten att få göra den ouppodlade jorden till ett paradis. Utdrivna ur Eden måste de inrikta sina krafter på att tvinga fram mat från marken som hade förbannats. Deras avkomlingar, som hade ärvt detta syndiga och döende tillstånd, kom att vara i stort behov av tröst. — Romarna 5:12.

⁸ Jehova ämnade tillintetgöra den onda världen genom en stor, världsomfattande översvämning, men för att liv skulle bevaras lät han först Noa bygga en ark, och på så sätt räddades människosläktet och djurarterna. Vilken lättnad Noa och hans familj måste ha känt, när de efter den stora översvämningen kom ut ur arken ut på en renad jord! Vilken tröst att finna att förbannelsen av marken hade upphävts, något som gjorde det så mycket lättare att bruka jorden! Ja, Lemeks profetia visade sig vara sann, och Noa levde upp till innebörden i sitt namn. (1 Moseboken 8:21) Som en trogen Guds tjänare fick Noa medverka i att skänka mänskligheten ett mått av ”tröst”. Men Satans och hans demonänglars onda inflytande upphörde inte i och med den stora översvämningen, och mänskligheten fortsätter att sucka under sådana bördor som synd, sjukdom och död.