Är döden verkligen slutet på allt?

DET finns förmodligen ingen fråga som varit så förbryllande och som människor så länge har sökt svar på som vad som händer efter döden. I tusentals år har stora begåvningar i alla civilisationer funderat över den här frågan. Men mänsklig filosofi och vetenskaplig forskning har bara lett fram till ett virrvarr av teorier och myter.

Hur är det då med de läror vi finner i Bibeln? När det gäller ämnen som döden och livet efter detta kan somliga mena att Bibeln är precis lika förvirrande. Men i rättvisans namn måste vi erkänna att förvirringen orsakats av de många religionssamfund som grumlat Bibelns klara vatten med osanningar och helgonberättelser. Om vi skjuter traditionerna och myterna åt sidan och undersöker vad Bibeln verkligen säger, upptäcker vi att det den lär är förnuftigt och ger oss hopp.

Innan du blev du

Tänk till exempel på de båda citaten av kung Salomo i förra artikeln. I de bibelverserna förklaras det att de döda – både människor och djur – inte vet någonting alls. Enligt Bibeln finns det alltså inte någon verksamhet, något medvetande, någon känsla eller någon tanke i döden. (Predikaren 9:5, 6, 10)

Är det här svårt att tro? Tänk efter: I vilket tillstånd befinner sig en människa innan hon får liv? Var befann du dig innan de små cellerna från dina föräldrar förenades till att bli du? Om människor har en osynlig del som lever vidare efter döden, var finns då den här osynliga delen före befruktningen? Sanningen är att du inte har någon föremänsklig tillvaro att minnas. Innan du blev till existerade du inte. Så enkelt är det.

Det är därför logiskt att dra slutsatsen att vi vid döden återgår till exakt samma tillstånd av omedvetenhet som vi befann oss i innan vi blev till. Det stämmer också med det som Gud sade till Adam när han hade varit olydig: ”För stoft är du, och till stoft skall du vända åter.” (1 Moseboken 3:19) I det avseendet skiljer sig människorna inte från djuren. Nej, det är som Bibeln säger om de dödas tillstånd: ”Människan [har] inte ... någon fördel framför djuren.” (Predikaren 3:19, 20)

Betyder det här att en människa lever några årtionden och sedan förpassas till en evig icke-tillvaro? Eller finns det något hopp för de döda? Tänk på följande.

En inneboende önskan att leva

Nästan alla tycker att det är obehagligt att tala om döden. De flesta verkar särskilt undvika att tala om sin egen död eller att ens tänka på den. Samtidigt bombarderas de med tv- och filmscener där människor dör på alla upptänkliga sätt och med reportage i medierna som visar och berättar om verkliga dödsfall.

Som en följd av detta kanske vi uppfattar döden som en normal sida av livet så länge den drabbar sådana vi inte känner. Men när en kär släkting eller vän dör eller vi själva ställs inför döden verkar det inte alls normalt. Det beror på att vi människor har en djupt rotad naturlig önskan att leva. Vi är också intensivt medvetna om tiden och har en uppfattning om evigheten. Kung Salomo skrev att Gud har lagt ”evigheten ... i människornas hjärtan”. (Predikaren 3:11, Svenska Folkbibeln) Under normala omständigheter vill vi fortsätta att leva i det oändliga. Vi vill ha ett liv utan ”förfallodatum”. Det finns inget som visar att djuren skulle ha en sådan längtan. De lever utan att fundera över framtiden.

Människans oerhörda potential

Människor har inte bara en önskan att leva för evigt, utan de har också potential för att vara verksamma och produktiva för evigt. Det verkar inte finnas någon gräns för hur mycket kunskap en människa kan inhämta. Det har sagts att inget i naturen kan mäta sig med hjärnan när det gäller komplexitet, flexibilitet och återhämtningsförmåga. Till skillnad från djuren har vi ett kreativt intellekt med förmåga att tänka abstrakt och förstå abstrakta begrepp. Vetenskapsmän har bara skrapat lite på ytan när det gäller att förstå den mänskliga hjärnans potential.

En stor del av denna potential har vi kvar även sedan vi blivit äldre. Hjärnforskare har nyligen upptäckt att de flesta hjärnfunktioner förblir opåverkade av åldrandets process. Forskare vid ett vetenskapligt institut förklarar: ”Människohjärnan har förmåga att hela tiden anpassa sig och skapa nya nervförbindelser. Även i hög ålder kan nya neuroner i hjärnan utvecklas. Allvarlig mental försämring beror vanligtvis på sjukdom, medan de flesta åldersrelaterade försämringar av minnet eller av de motoriska färdigheterna helt enkelt är ett resultat av inaktivitet och brist på mental övning och stimulans.” (The Franklin Institute’s Center for Innovation in Science Learning)

Med andra ord: om vi kunde hålla hjärnan intellektuellt stimulerad och fri från sjukdomar, skulle den kunna fortsätta att arbeta i det oändliga. Enligt molekylärbiologen James Watson, som var en av dem som upptäckte DNA-molekylens struktur, är hjärnan ”det mest komplexa objekt vi hittills har upptäckt i universum”. Hjärnforskaren Gerald Edelman skriver i en bok att ett område i hjärnan ungefär lika stort som toppen på en tändsticka ”innehåller cirka en miljard kopplingar som kan kombineras på så många olika sätt att antalet bara kan beskrivas som hyperastronomiskt – i storleksordningen 10 följt av miljontals nollor”.

Verkar det logiskt att människor, som har en sådan potential, skall leva bara några årtionden? Det låter lika orimligt som att använda ett starkt lok som drar flera godsvagnar för att transportera ett enda sandkorn några få centimeter! Varför har då människan fått en sådan enorm kapacitet när det gäller att tänka kreativt och lära sig nya saker? Kan det vara så att människan, till skillnad från djuren, är skapad för att leva för evigt – att det inte var meningen att hon skulle dö?

Hopp från livets Gud

Vår inneboende önskan att leva och vår enorma kapacitet att lära leder fram till en logisk slutsats: Människor är skapade för att leva mycket längre än bara 70 eller 80 år. Detta i sin tur leder oss fram till ännu en slutsats: Det måste finnas en Formgivare, en Skapare, en Gud. De oföränderliga lagarna i det fysiska universum och den komplexitet som livet på jorden uppvisar ger stöd åt tron på att det finns en Skapare.

Men om Gud verkligen skapade oss för att leva för evigt, varför dör vi då? Och vad händer efter döden? Har Gud för avsikt att föra dem som dött tillbaka till livet? Det är inte mer än rätt att förvänta att en vis och mäktig Gud skall ge oss svar på de här frågorna, och det gör han också. Tänk på följande:

◼ Döden ingick inte i Guds ursprungliga avsikt med människorna. Första gången döden omnämns i Bibeln visas det att Gud från början inte avsåg att människor skulle dö. I Första Moseboken i Bibeln förklaras det att Gud satte det första människoparet på ett enkelt prov för att ge dem möjlighet att visa sin kärlek och lojalitet. Provet bestod i att de inte fick äta av ett visst träd. Gud sade till människan: ”Den dag du äter av det skall du ovillkorligen dö.” (1 Moseboken 2:17) Adam och Eva skulle dö endast om de gjorde uppror och inte klarade provet. Bibeln berättar att de visade sig illojala mot Gud och därför dog. Det här gjorde att ofullkomlighet och död kom in i den mänskliga familjen.

◼ Bibeln liknar döden vid en sömn. Den talar om att ”somna in i döden”. (Psalm 13:3) Innan Jesus uppväckte sin vän Lasarus förklarade han för sina apostlar: ”Lasarus, vår vän, har gått till vila, men jag är nu på väg dit för att väcka honom ur sömnen.” Och Jesus gjorde just detta! Bibeln berättar att när han ropade, kom ”den man [Lasarus] som hade varit död” ut ur ”minnesgraven” – han levde igen! (Johannes 11:11, 38–44)

Varför beskrev Jesus döden som en sömn? Därför att den som sover är overksam. Han är omedveten om sin omgivning och om tidens gång. Han känner ingen smärta och lider inte. På liknande sätt är den som är död inte verksam eller medveten om någonting. Men likheterna upphör inte i och med det. Den som sover förväntas vakna upp. Och det är just det som Bibeln säger att de döda skall göra.

Skaparen själv lovar: ”Ur Sheols [den gemensamma gravens] hand skall jag friköpa dem; från döden skall jag återvinna dem. Död, var är dina uddar? Sheol, var är din tillintetgörande makt?” (Hosea 13:14) I en annan profetia i Bibeln sägs det att Gud ”skall uppsluka döden för alltid” och att ”den suveräne Herren Jehova skall torka tårarna från alla ansikten”. (Jesaja 25:8) Den här processen att föra de döda tillbaka till liv kallas uppståndelsen.

◼ Var skall de som uppväcks leva? Som nämndes tidigare har människor en naturlig önskan att fortsätta att leva. Var skulle du vilja leva för evigt? Skulle det kännas tillfredsställande att veta att du efter döden skulle fortsätta att leva som en del av en abstrakt universell livskraft, som vissa religioner lär? Skulle du vilja fortsätta din tillvaro som en annan person, utan att komma ihåg vem du var innan du dog? Känns det tilltalande att komma tillbaka till livet som ett djur eller ett träd? Om du hade möjlighet att välja, skulle du då verkligen vilja leva i en värld som saknar allt det som vi människor är vana vid och finner glädje i?

Om förhållandena var perfekta, skulle du då inte tycka om att leva här på jorden? Det är just det hopp som Bibeln framhåller – möjligheten att få leva för evigt i ett paradis på jorden. Det var det som var Guds avsikt med jorden när han skapade den – att den skulle vara bebodd av sådana som älskar honom och som vill tjäna honom och leva lyckliga i all framtid. Det är därför Bibeln säger: ”De rättfärdiga skall ta jorden i besittning, de skall bo för evigt på den.” (Psalm 37:29; Jesaja 45:18; 65:21–24)

◼ När skall uppståndelsen äga rum? Det faktum att döden liknas vid en sömn visar att de som dör vanligtvis inte uppstår direkt. Innan de döda får uppstå kommer det att vara en period av ”sömn”. En man i Bibeln som hette Job ställde frågan: ”Om en kraftfull man dör, kan han då få liv igen?” Han svarade sedan: ”Jag skall vänta ... [i graven], tills min avlösning kommer. Du [Gud] kommer att ropa, och jag kommer att svara dig.” (Job 14:14, 15) Vilken glädje det kommer att bli när den tiden är här och de döda återförenas med sina nära och kära!

Ingen orsak att känna sjuklig fruktan

Det hopp som Bibeln ger tar inte nödvändigtvis bort all fruktan för döden. Det är naturligt att känna fruktan för den smärta och oro som ibland föregår ett dödsfall. Det är inte heller så konstigt om man är rädd för att mista en kär vän i döden. Och om du är orolig för vilka konsekvenser din egen död skulle kunna få för dina närmaste, är det också naturligt.

Men genom att Bibeln uppenbarar sanningen om de dödas tillstånd får vi hjälp att bli av med en sjuklig fruktan för döden. Vi behöver inte oroa oss för att de som dör kommer att torteras av demoner i ett brinnande helvete. Vi behöver inte känna fruktan för en mörk, spöklik värld, där de dödas själar rastlöst vandrar omkring i evigheternas evigheter. Och vi behöver inte känna fruktan för att det enda som väntar efter döden är en evig icke-tillvaro. Varför inte det? Därför att Gud har ett obegränsat minne, och han lovar att väcka alla döda som finns i hans minne till liv här på jorden. Bibeln försäkrar oss om detta med orden: ”Den sanne Guden är för oss en Gud som utför räddningsgärningar, och Jehova, den suveräne Herren, är den som har utvägarna från döden.” (Psalm 68:20)

[Infälld text på sidan 5]

”För stoft är du, och till stoft skall du vända åter.” (1 Moseboken 3:19)

[Infälld text på sidan 6]

Gud har lagt ”evigheten ... i människornas hjärtan”. (Predikaren 3:11, Svenska Folkbibeln)

[Ruta/Bild på sidan 8]

SVAR PÅ DINA FRÅGOR OM DÖDEN

Du kan naturligtvis ha frågor om döden och uppståndelsen som inte besvaras i de här artiklarna. Många har fått tillfredsställande svar på sina frågor genom att noggrant studera Bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Vi uppmuntrar dig att göra detsamma. Några av de frågor du kommer att få svar på är:

◼ Vad betyder orden ”helvete” och ”eldsjön” i Bibeln?

◼ Om det inte finns något brinnande helvete, hur blir då de onda straffade?

◼ Enligt Bibeln lämnar anden kroppen vid döden. Vad är det för ande?

◼ Varför kommer det så många rapporter om att människor har talat med de döda?

◼ Vad betyder ordet ”själ” i Bibeln?

◼ När kommer uppståndelsen till ett paradis på jorden att bli verklighet?

◼ Kommer alla som dör att få uppstå, oavsett hur de levt sitt liv?

Om du går till sista sidan i den här tidskriften, får du veta hur du kan få Bibelns klara och tydliga svar på de här frågorna.

[Bild på sidan 7]

Jesus sade att han skulle ”väcka ... [Lasarus] ur sömnen”

[Bild på sidorna 8, 9]

Föreställ dig vilken lycka det kommer att bli när våra nära och kära som dött blir uppväckta!