Vad innebär det att älska Gud?
FÖR omkring sex tusen år sedan föddes det första människobarnet. Efter hans födelse sade hans mor, Eva: ”Jag har frambringat en man med Jehovas bistånd.” (1 Moseboken 4:1) Detta visar att Adam och Eva fortfarande var medvetna om Jehovas gudomlighet, trots att de redan hade dömts till döden för sin upproriska kurs. Längre fram fick de ännu en son. Pojkarna fick namnen Kain och Abel.
När sönerna växte upp, kunde de utan tvivel lära sig mycket om Jehovas kärlek bara genom att iaktta hans skaparverk. De uppskattade säkert de vackra färgerna i naturen och den rika mångfalden av djur och växter. Gud hade inte bara gett dem livet, utan också förmågan att njuta av livet.
De fick veta att deras föräldrar hade skapats fullkomliga och att Jehovas ursprungliga uppsåt var att människan skulle leva för evigt. Förmodligen beskrev Adam och Eva den vackra Edens trädgård, och på något vis måste de försöka förklara varför de hade blivit utdrivna från detta paradisiska hem. Kain och Abel kan också ha känt till den profetia som finns nedtecknad i 1 Moseboken 3:15. I den profetian tillkännagav Jehova sitt uppsåt att ställa allt till rätta i sin bestämda tid, till nytta för dem som älskar honom och är lojala mot honom.
Genom att lära känna Jehova och hans egenskaper måste Kain och Abel ha fått en önskan att åtnjuta Guds ynnest. De försökte därför närma sig Gud genom att frambära offer till honom. Vi läser i Bibeln: ”Det hände sig efter någon tids förlopp att Kain började bära fram några av markens frukter som offergåva åt Jehova. Men vad Abel beträffar, bar också han fram några av sin småboskaps förstlingar, ja deras fettstycken.” — 1 Moseboken 4:3, 4.
Deras önskan att åtnjuta Guds ynnest lade grunden för ett fortsatt förhållande till honom. Men Kain gjorde så småningom uppror mot Gud, medan Abel fortsatte att drivas av uppriktig kärlek till Gud. Abel skulle aldrig ha kunnat uppodla ett sådant förhållande till Gud, om han inte först hade lärt känna Jehovas personlighet och uppsåt.
Du kan också lära känna Jehova. Genom Bibeln kan du till exempel få veta att Gud är en verklig person — inte en livlös kraft som frambringar saker och ting av en slump. (Jämför Johannes 7:28; Hebréerna 9:24; Uppenbarelseboken 4:11.) Bibeln lär också att Jehova är ”en Gud, barmhärtig och nådig, sen till vrede och överflödande i kärleksfull omtanke och sanning”. — 2 Moseboken 34:6.
”Att lyda är bättre än slaktoffer”
Som framgår av berättelsen om Kain och Abel räcker det inte med att ha kunskap om Gud och en önskan att stå i ett gott förhållande till honom. Båda bröderna frambar offer åt Gud, men ändå sägs det i Bibeln: ”Under det att Jehova nu såg med gillande på Abel och hans offergåva, såg han inte med något gillande på Kain och på hans offergåva. Och Kain upptändes av stor vrede, och hans uppsyn började bli modfälld.” — 1 Moseboken 4:3—5.
Varför godtog inte Jehova Kains offer? Var det något fel på hans offergåva? Blev Jehova förtörnad därför att Kain bar fram ”några av markens frukter” i stället för ett djuroffer? Det behöver inte ha varit så. Längre fram godtog Gud med glädje offergåvor bestående av säd och andra av markens frukter från många av sina tillbedjare. (3 Moseboken 2:1—16) Det var följaktligen Kains hjärteinställning som det var fel på. Jehova kunde läsa Kains hjärta och sade varnande till honom: ”Varför är du upptänd av vrede, och varför har din uppsyn blivit modfälld? Om du tar dig för att göra gott, kommer det då inte att bli en upphöjelse? Men om du inte tar dig för att göra gott, är det synd som hukar sig vid ingången, och till dig står dess åtrå.” — 1 Moseboken 4:6, 7.
Sann kärlek till Gud inbegriper mer än att bara bära fram offergåvor. Det är därför Jehova uppmuntrade Kain att ”göra gott”. Det Gud ville ha var lydnad. Sådan lydnad för Gud skulle ha hjälpt Kain att lägga en god grund för ett kärleksfullt förhållande till Skaparen. Bibeln framhåller värdet av lydnad med följande ord: ”Har Jehova lika mycket behag till brännoffer och slaktoffer som till att man lyder Jehovas röst? Se! Att lyda är bättre än slaktoffer, att ge akt bättre än baggars fett.” — 1 Samuelsboken 15:22.
Längre fram bekräftar Bibeln återigen hur viktigt det är att lyda Gud. Vi läser i 1 Johannes 5:3: ”Detta är vad kärleken till Gud innebär: att vi håller hans bud; och ändå är hans bud inte betungande.” Det finns inget bättre sätt att visa att man älskar Jehova än att underordna sig hans myndighet. Det betyder att vi måste lyda Bibelns morallagar. (1 Korinthierna 6:9, 10) Det betyder att vi måste älska det som är gott och hata det som är ont. — Psalm 97:10; 101:3; Ordspråken 8:13.
Ett viktigt sätt att visa vår kärlek till Gud är att älska vår nästa. Bibeln förklarar: ”Om någon skulle påstå: ’Jag älskar Gud’, och ändå hatar sin broder, då är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, han kan inte älska Gud, som han inte har sett.” — 1 Johannes 4:20.
Du kan få ett nära förhållande till Gud
Men någon kanske säger: ”Jag tillber Jehova. Jag lyder hans lagar. Jag behandlar mina medmänniskor väl. Jag gör allt sådant. Ändå känner jag egentligen inte någon närhet till Gud. Jag känner inte någon stark kärlek till honom, och det gör att jag får dåligt samvete.” Somliga kan tycka att de inte är värda att ha ett sådant förtroligt förhållande till Jehova.
Efter att ha varit en överlämnad tjänare åt Jehova i närmare 37 år skrev en kristen: ”Många gånger i mitt liv har jag tyckt att min tjänst för Jehova var ganska slentrianmässig, att jag kanske inte tjänade honom av hela mitt hjärta. Jag visste ju att det enda rätta var att tjäna Jehova, så jag ville inte sluta, men varje gång jag läste om någon som sade att hans eller hennes ’hjärta svällde av kärlek till Jehova’, undrade jag: ’Vad är det för fel på mig, eftersom jag aldrig känner det så?’” Vad kan vi då göra för att få ett nära förhållande till Gud?
Om man verkligen älskar någon, tänker man ofta på den personen. Man har en stark önskan att vara tillsammans med honom, eftersom man tycker om honom. Ju oftare man ser honom, talar med honom och tänker på honom, desto mer växer kärleken. Samma princip är tillämplig på uppodlandet av vårt förhållande till Gud.
I Psalm 77:12 säger den inspirerade skribenten: ”Jag kommer sannerligen att meditera över all din verksamhet, och med dina gärningar skall jag sysselsätta mina tankar.” Meditation är oerhört viktigt för att vi skall kunna uppodla kärlek till Gud, speciellt med tanke på att han är osynlig. Ju mer du tänker på honom, desto verkligare kommer han att bli för dig. Det är bara på det sättet som du kan få ett innerligt och kärleksfullt förhållande till honom — därför att han är verklig för dig.
Hur benägen du är att meditera över Jehovas gärningar och vägar beror till stor del på hur ofta du lyssnar till honom. Du lyssnar till Gud genom att regelbundet läsa och studera hans ord. Enligt psalmisten är den människa lycklig som ”finner behag i Jehovas lag” och läser i hans lag ”med låg röst dag och natt”. — Psalm 1:1, 2.
En annan viktig faktor är bönen. Det är därför Bibeln gång på gång uppmuntrar oss att be — att ”be i anden vid varje tillfälle”, ”ägna tid åt bön”, vara ”ihärdiga i bönen” och ”be oupphörligt”. (Efesierna 6:18; 1 Korinthierna 7:5; Romarna 12:12; 1 Thessalonikerna 5:17) Genom våra ständiga böner till Jehova kommer vi att tillvinna oss hans kärlek, och vetskapen om att han lyssnar kommer att dra oss närmare honom. Detta bekräftas av psalmisten, som säger: ”Jag hyser verkligen kärlek, ty Jehova hör min röst, mina enträgna böner. Ty han har böjt sitt öra till mig, och under alla mina dagar kommer jag att ropa.” — Psalm 116:1, 2.
Att efterlikna kärlekens Gud
Jehova är god mot oss. Som universums Skapare har han förvisso mycket att tänka på och sörja för, men Bibeln visar att hur upphöjd och majestätisk han än är, bryr han sig ändå om sin mänskliga skapelse. Han älskar oss. (1 Petrus 5:6, 7) Psalmisten bekräftar detta med orden: ”O Jehova, vår Herre, hur majestätiskt är inte ditt namn på hela jorden, du vars värdighet förkunnas över himlarna! När jag ser dina himlar, dina fingrars verk, månen och stjärnorna som du har berett, vad är då en dödlig människa, att du kommer ihåg henne, och en jordemänniskas son, att du tar dig an honom?” — Psalm 8:1, 3, 4.
På vilket sätt har Jehova kommit ihåg jordemänniskan? Bibeln svarar: ”Av detta har Guds kärlek gjorts uppenbar i vårt fall, därför att Gud har sänt ut sin enfödde Son i världen för att vi skulle få liv genom honom. Kärleken består i detta: inte i att vi har älskat Gud, utan i att han har älskat oss och sänt ut sin Son som ett försoningsoffer för våra synder.” — 1 Johannes 4:9, 10.
Varför är detta försoningsoffer det största beviset på Guds kärlek? Låt oss tänka på det som hände i Edens trädgård. Adam och Eva ställdes inför valet att underordna sig Jehovas lag och ha utsikter till ett fullkomligt evigt liv eller att göra uppror mot Jehova och dö. De valde att göra uppror. (1 Moseboken 3:1—6) Genom sitt val dömde de också hela mänskligheten till döden. (Romarna 5:12) De berövade oss förmätet möjligheten att fatta ett eget beslut. Ingen av oss har haft något val.
Jehova har emellertid i sin kärlek ”kommit ihåg” oss ofullkomliga människor och insett vår svåra situation. Genom sin Sons, Jesu Kristi, offerdöd har han tillhandahållit den rättsenliga grunden för att var och en av oss skall ha möjlighet att välja livet eller döden, lydnad eller olydnad. (Johannes 3:16) Det är som om Jehova beviljade oss en ny rättegång — en möjlighet att så att säga gå tillbaka till Eden och själva fatta vårt beslut. Detta är det största uttryck för kärlek som någonsin förekommit.
Föreställ dig vilken smärta Jehova måste ha känt när han såg sin förstfödde Son bli förolämpad, misshandlad och uppspikad på en tortyrpåle som en brottsling. Gud utstod allt detta för vår skull. Vetskapen om att Jehova själv har tagit initiativet och älskat oss först bör driva oss att i vår tur älska honom och söka honom. (Jakob 1:17; 1 Johannes 4:19) Bibeln ger oss uppmaningen: ”Fråga efter Jehova och hans styrka. Sök hans ansikte ständigt. Kom ihåg hans underbara gärningar som han har utfört, hans under och hans muns rättsliga beslut.” — Psalm 105:4, 5.
Att ha ett förtroligt och kärleksfullt förhållande till Gud — att vara hans vän — är inte orealistiskt. Det är fullt möjligt. Det är sant att vi inte kan jämföra vår kärlek till Gud med mänskliga relationer. Den kärlek som vi hyser till vår äktenskapspartner eller till våra föräldrar, syskon, barn eller vänner är inte av samma slag som den vi hyser till Gud. (Matteus 10:37; 19:29) Vår kärlek till Jehova inbegriper hängivenhet, tillbedjan och ett villkorslöst överlämnande åt honom. (5 Moseboken 4:24) Inga andra relationer har denna innebörd. Likväl kan vi utveckla starka och djupa känslor för Gud på ett respektfullt och vördnadsfullt sätt. — Psalm 89:7.
Även om du är ofullkomlig har du, precis som Kain och Abel, möjlighet att uppodla kärlek till din Skapare. Kain valde att göra gemensam sak med Satan och blev den förste mördaren bland människorna. (1 Johannes 3:12) Abel, däremot, kommer att bli ihågkommen av Jehova som en trogen och rättfärdig man och kommer att bli belönad med liv i det kommande paradiset. — Hebréerna 11:4.
Du har också möjlighet att välja. Med hjälp av Guds ord och hans heliga ande kan du lära känna Gud och älska honom ”av allt ditt hjärta och all din själ och all din energi”. (5 Moseboken 6:5) Jehova, i sin tur, kommer att fortsätta att visa dig kärlek, för han är ”deras belönare som uppriktigt söker honom”. — Hebréerna 11:6.
[Bild på sidan 7]
Abels offer var godtagbart för Gud