Guds ord består för evigt

”Vår Guds ord, det kommer att bestå till obestämd tid.” — JESAJA 40:8.

1. a) Vad betyder ”vår Guds ord” i detta sammanhang? b) Hur förhåller sig människors löften i jämförelse med löftena i Guds ord?

MÄNNISKOR sätter gärna sin förtröstan till de löften om förbättringar som framstående män och kvinnor kan ge. Men hur åtråvärda sådana utlovade förbättringar än kan verka för människor som längtar efter bättre livsvillkor, är de ändå bara som vissnande blommor i jämförelse med vår Guds ord. (Psalm 146:3, 4) För mer än 2.700 år sedan inspirerade Jehova Gud profeten Jesaja att skriva: ”Allt kött är grönt gräs, och all dess kärleksfulla omtanke är som fältets blomster. Det gröna gräset har förtorkat, blomstret har vissnat; men vår Guds ord, det kommer att bestå till obestämd tid.” (Jesaja 40:6, 8) Vad är detta ”ord” som skall bestå? Det är det som Gud har uttalat eller tillkännagett om sitt uppsåt. Vi har nu det ”ordet” i skriven form i Bibeln. — 1 Petrus 1:24, 25.

2. Trots vilken inställning och vilket handlingssätt uppfyllde Jehova det som var sagt i hans ord om Israel och Juda?

² De forntida israeliterna fick uppleva sanningen i det som Jesaja hade nedtecknat. Genom sina profeter hade Jehova förutsagt att först skulle tiostammarsriket Israel och sedan tvåstammarsriket Juda föras i landsflykt för att de hade handlat trolöst mot honom. (Jeremia 20:4; Amos 5:2, 27) Trots att man hade försökt förhindra uppfyllelsen av Jehovas ord genom att förfölja, ja, även döda, Jehovas profeter, bränna en bokrulle som innehöll Guds varningsbudskap och vädja till Egypten om militär hjälp, så uppfylldes det. (Jeremia 36:1, 2, 21–24; 37:5–10; Lukas 13:34) Guds löfte om att återföra en ångerfull judisk kvarleva till dess land fick också en fantastisk uppfyllelse. — Jesaja, kapitel 35.

3. a) Vilka löften, som Jesaja fick nedteckna, är av särskilt intresse för oss? b) Varför är du övertygad om att detta verkligen skall ske?

³ Genom Jesaja hade Jehova också förutsagt att det genom Messias skulle komma ett rättfärdigt styre över mänskligheten och befrielse från synd och död och att jorden skulle förvandlas till ett paradis. (Jesaja 9:6, 7; 11:1–9; 25:6–8; 35:5–7; 65:17–25) Kommer detta också att uppfyllas? Ja, helt visst! ”Gud ... kan [inte] ljuga.” Han lät nedteckna sitt profetiska ord till nytta för oss, och han har också sett till att det har bevarats. — Titus 1:2; Romarna 15:4.

4. Hur är det sant att Guds ord är ”levande”, även om inga originalhandskrifter till Bibeln finns bevarade?

⁴ Jehova har inte bevarat de originalhandskrifter i vilka hans forntida skribenter nedtecknade dessa profetior. Men hans ”ord”, dvs. hans tillkännagivna uppsåt, har visat sig vara ett levande ord. Det uppsåtet går framåt utan att kunna stoppas, och när det gör det blir de innersta tankarna och motiven hos de människor vars liv berörs av det uppenbara. (Hebréerna 4:12) Historien visar också att det är Gud som har sett till att de inspirerade Skrifterna har bevarats och översatts.

Försök att undanskaffa de inspirerade Skrifterna

5. a) Hur försökte en syrisk kung förstöra de inspirerade hebreiska skrifterna? b) Varför lyckades han inte?

⁵ Vid mer än ett tillfälle har styresmän försökt utplåna de inspirerade Skrifterna. År 168 f.v.t. lät den syriske kungen Antiochos IV Epifanes (avbildad på sidan 10) bygga ett altare åt Zeus i det tempel som var överlämnat åt Jehova. Han letade också fram lagböckerna och brände dessa och förklarade att alla som ägde dessa skrifter skulle dödas. Men oavsett hur många exemplar han brände upp i Jerusalem och Judeen kunde han inte fullständigt undanskaffa Skrifterna, eftersom det vid den tiden fanns judiska kolonier i många länder, och varje synagoga hade sin egen samling av skriftrullar. — Jämför Apostlagärningarna 13:14, 15.

6. a) Hur gjorde man intensiva försök att förstöra de skrifter som användes av de första kristna? b) Hur gick det?

⁶ Och år 303 v.t. bestämde den romerske kejsaren Diocletianus att de kristnas mötesplatser skulle jämnas med marken och att deras skrifter skulle brännas upp. En sådan förstörelse pågick i ett decennium. Men trots denna hemska förföljelse lyckades inte kejsar Diocletianus utplåna kristendomen, och Gud tillät inte heller att hans hejdukar förstörde alla exemplar av någon del av hans inspirerade ord. Men genom sitt sätt att reagera på spridandet och predikandet av Guds ord visade dessa motståndare vad som fanns i deras hjärta. De visade sig vara män som var förblindade av Satan och utförde hans vilja. — Johannes 8:44; 1 Johannes 3:10–12.

7. a) Vilka ansträngningar gjordes för att hindra spridandet av kunskap i Bibeln i Västeuropa? b) Vad åstadkom man när det gällde översättandet och publicerandet av Bibeln?

⁷ Försöken att hindra spridandet av kunskap i Bibeln tog sig också andra former. När latinet blev ett dött språk, var det inte hedniska härskare, utan sådana till bekännelsen kristna som påven Gregorius VII (1073–1085) och påven Innocentius III (1198–1216) som aktivt motarbetade översättandet av Bibeln till språk som talades av gemene man. I ett försök att hindra människor från att ha en annan uppfattning än den som hade fastställts av kyrkan bestämde man vid det romersk-katolska kyrkomötet år 1229 i Toulouse i Frankrike att en lekman inte fick äga någon av Bibelns böcker på gemene mans språk. Inkvisitionen användes offensivt för att driva igenom att det påbudet efterlevdes. Men efter 400 år av inkvisition hade ändå de som älskade Guds ord översatt hela Bibeln och spridit tryckta exemplar av den på omkring 20 språk och flera dialekter samt stora delar av den till ytterligare 16 språk.

8. Vad hände i Ryssland på 1800-talet, när det gällde översättandet och spridandet av Bibeln?

⁸ Det var inte bara romersk-katolska kyrkan som försökte hindra gemene man från att komma i kontakt med Bibeln. I början av 1800-talet översatte Pavskij, som var professor vid teologiska akademin i Sankt Petersburg, Matteusevangeliet från grekiska till ryska. Andra böcker av de kristna grekiska skrifterna översattes också till ryska, och dessa redigerades av Pavskij. Dessa böcker fick en omfattande spridning fram till dess att tsaren år 1826 genom ränksmiderier från kyrkan övertalades att låta det ryska bibelsällskapet komma under ryska ortodoxa kyrkans ”heliga synods” ledning, vilken då effektivt hindrade dess verksamhet. Senare översatte Pavskij de hebreiska skrifterna från hebreiska till ryska. Ungefär samtidigt översatte Makarij, en ortodox missionär, också de hebreiska skrifterna från hebreiska till ryska. Båda dessa män straffades för sina ansträngningar, och deras översättningar hamnade i synodens arkiv. Kyrkan var fast besluten att behålla Bibeln på fornslaviska, som gemene man på den tiden inte längre kunde vare sig läsa eller förstå. Det var först när människors ansträngningar att få kunskap i Bibeln inte längre kunde stoppas som den ”heliga synoden” år 1856 satte i gång ett eget översättningsprojekt, där man gav utförliga anvisningar för att försäkra sig om att de uttryck som användes skulle vara i linje med kyrkans synsätt. I samband med spridandet av Guds ord blev det således uppenbart att det som de religiösa ledarna utåt sett ville ge sken av att vara inte stämde med deras verkliga avsikter, vilka kom till uttryck i deras ord och handlingar. — 2 Thessalonikerna 2:3, 4.

Att skydda ordet mot fördärv

9. Hur visade några bibelöversättare sin kärlek till Guds ord?

⁹ Bland dessa som översatte och gjorde avskrifter av de heliga skrifterna fanns det sådana som verkligen älskade Guds ord och som gjorde uppriktiga ansträngningar att göra det tillgängligt för alla. William Tyndale fick lida martyrdöden (år 1536) för det han hade gjort för att människor skulle få tillgång till Bibeln på engelska. Francisco de Enzinas fängslades av den katolska inkvisitionen (efter år 1544) för att han översatt och publicerat de kristna grekiska skrifterna på spanska. Med risk för sitt liv översatte Robert Morrison (mellan år 1807 och 1818) Bibeln till kinesiska.

10. Nämn exempel som visar att det fanns översättare som påverkades av andra motiv än kärlek till Guds ord.

¹⁰ Men ibland var det andra hänsyn än kärleken till Guds ord som påverkade avskrivare och översättare. Begrunda följande fyra exempel: 1) För att konkurrera med templet i Jerusalem byggde samarierna ett tempel på berget Gerissim. För att ge stöd åt detta gjorde man i den samaritanska Pentateuken ett tillägg till texten i 2 Moseboken 20:17. Genom att där lägga till en befallning om att bygga ett altare av sten på berget Gerissim och offra på denna plats fick man det att se ut som om detta var en del av de tio budorden. 2) Den person som först översatte Daniels bok i den grekiska Septuaginta-översättningen tog sig friheter med texten genom att tillfoga sådant som han tyckte skulle förklara eller förbättra det som stod i den hebreiska texten och utelämna detaljer som han trodde att hans läsare skulle ha svårt att acceptera. När han översatte profetian i Daniel 9:24–27 om tiden för Messias’ framträdande, förvrängde han den angivna tidsperioden och lade till, ändrade och flyttade om ord, av allt att döma för att få det att se ut som om profetian stödde mackabéernas kamp. 3) I en avhandling på latin som gjordes på 300-talet v.t. tillfogade en övernitisk förespråkare för treenighetsläran tydligen orden ”i himmelen, Fadren, Ordet och den Helge Ande; och de tre äro ett” i vad som verkade vara ett citat från 1 Johannes 5:7. Och längre fram tog man med de orden i en bibelhandskrift på latin. 4) I ett försök att motverka protestanternas ansträngningar auktoriserade den franske kungen Ludvig XIII (1610–1643) Jacques Corbin att översätta Bibeln till franska. Med det målet för ögonen gjorde Corbin några tillägg i texten; i Apostlagärningarna 13:2 nämner han exempelvis ”det heliga mässoffret”.

11. a) Hur har Guds ord bestått, trots somliga översättares oärlighet? b) Hur många forntida handskrifter finns det som visar vad Bibeln ursprungligen sade? (Se rutan.)

¹¹ Jehova har inte förhindrat att man har gjort sådana ändringar i hans ord, och detta har inte heller förändrat hans uppsåt. Vad ledde det till? Att man i den samaritanska Pentateuken också omnämnde berget Gerissim fick inte den samariska religionen att bli det redskap som Gud använde för att välsigna mänskligheten. Det visade i stället att den samariska religionen, även om den påstod sig tro på Pentateuken, inte kunde anförtros uppdraget att undervisa om sanningen. (Johannes 4:20–24) Förvanskningar av ordalydelsen i Daniels bok i Septuaginta-översättningen hindrade inte Messias från att komma vid den tid som det var förutsagt genom profeten Daniel. Och även om Septuaginta-översättningen var i bruk under det första århundradet, så var judarna av allt att döma vana att höra Skrifterna läsas på hebreiska i sina synagogor, och därför var ”folket ... förväntansfullt”, när tiden för uppfyllelsen av profetian närmade sig. (Lukas 3:15) Och när det gäller tillägget i 1 Johannes 5:7 för att stödja treenighetsläran och tillägget i Apostlagärningarna 13:2 för att stödja läran om mässoffret, så ändrade dessa tillägg inte på sanningen. Och så småningom kom dessa bedrägerier att fullständigt avslöjas. Genom att det finns så många bibelhandskrifter på originalspråken kan man se hur välgrundad en översättning är.

12. a) Vilka allvarliga ändringar gjordes av några bibelöversättare? b) Hur omfattande var dessa?

¹² Andra försök att ändra i Skrifterna har gällt mer än att ändra ordalydelsen i några verser. De har utgjort ett angrepp på den sanne Gudens identitet. Ändringarnas själva natur och omfattning har tydligt visat att de har gjorts under inflytande av någon som är mycket mäktigare än någon människa eller mänsklig organisation, nämligen under inflytande av Jehovas ärkefiende, Satan, Djävulen. Vissa översättare och avskrivare, vilka föll till föga för det inflytandet — somliga med iver och andra mer motvilligt — började avlägsna Guds egennamn, Jehova, ur hans inspirerade ord på de tusentals ställen där det förekommer. Redan tidigt utelämnade vissa översättningar från hebreiska till sådana språk som grekiska, latin, tyska, engelska, italienska och holländska Guds namn fullständigt eller behöll det endast på ett fåtal ställen. Det avlägsnades också ur exemplar av de kristna grekiska skrifterna.

13. Varför har inte alla försök att ändra i Bibeln lett till att Guds namn har utplånats ur människors medvetande?

¹³ Men det härliga namnet utplånades inte ur människors medvetande. Översättningar av de hebreiska skrifterna till spanska, portugisiska, tyska, engelska, franska och många andra språk tog ärligt med Guds egennamn. På 1500-talet började Guds egennamn också att återigen finnas med i olika hebreiska översättningar av de kristna grekiska skrifterna, på 1700-talet i översättningar till tyska och på 1800-talet i översättningar till kroatiska och engelska. Människor kan försöka dölja Guds namn, men när ”Jehovas dag” kommer, då kommer nationerna, som han själv säger, ”sannerligen att inse” att han är Jehova. Detta Guds tillkännagivna uppsåt kommer inte att gå om intet. — 2 Petrus 3:10; Hesekiel 38:23; Jesaja 11:9; 55:11.

Ett budskap når ut över jorden

14. a) På hur många europeiska språk hade Bibeln tryckts vid sekelskiftet, och vilken verkan hade detta? b) På hur många afrikanska språk fanns Bibeln vid slutet av år 1914?

¹⁴ Vid sekelskiftet hade Bibeln redan tryckts på 94 europeiska språk. Den väckte bibelforskare i den delen av världen till insikt om att världsomskakande händelser skulle ske i och med slutet av hedningarnas tider år 1914, något som också verkligen inträffade! (Lukas 21:24) Före slutet av det epokgörande året 1914 hade hela Bibeln eller vissa bibelböcker publicerats på 157 afrikanska språk, förutom att man i Afrika också hade biblar på engelska, franska och portugisiska, språk som också talas i stora delar av Afrika. Därigenom hade grunden lagts för att undervisa ödmjuka människor i de många afrikanska stammarna och nationella grupperna om de bibliska sanningar som kunde befria dem andligen.

15. I vilken utsträckning fanns Bibeln tillgänglig på de språk som talades i Nord- och Sydamerika, när de sista dagarna började?

¹⁵ När världen gick in i de förutsagda sista dagarna var Bibeln tillgänglig i stora delar av Nord- och Sydamerika. Immigranter från olika delar av Europa hade fört den med sig på sina respektive språk. Det pågick ett omfattande bibliskt undervisningsarbete, med offentliga föredrag och en intensiv spridning av biblisk litteratur utgiven av de internationella bibelforskarna, som Jehovas vittnen då var kända som. För att fylla behovet hos befolkningen på västra halvklotet hade Bibeln också redan tryckts på 57 andra språk av olika bibelsällskap.

16, 17. a) Vilken spridning hade Bibeln fått, när tiden för det världsomfattande predikandet var inne? b) Hur har Bibeln verkligen visat sig vara en bok som levt vidare och har stor förmåga att påverka?

¹⁶ När tiden var inne för att de goda nyheterna skulle predikas runt hela jorden, vilket skulle ske innan ”slutet” skulle komma, var Bibeln inte någon nykomling i Asien eller på öarna i Stilla havet. (Matteus 24:14) Den hade redan getts ut på 232 språk som talades i den delen av världen. Vissa av dessa översättningar omfattade hela Bibeln, medan andra omfattade de kristna grekiska skrifterna eller en enda bibelbok.

¹⁷ Det var uppenbart att Bibeln inte hade levt vidare bara som ett museiföremål. Den var den mest översatta och spridda boken av alla. I överensstämmelse med detta bevis på att den hade Guds ynnest skulle det som var nedtecknat i den också komma att uppfyllas. Dess läror och den heliga ande som inspirerat den fick också en bestående inverkan på människors liv i många länder. (1 Petrus 1:24, 25) Men det skulle komma att ske mycket, mycket mer.

Minns du?

◻ Vad är ”vår Guds ord” som består för evigt?

◻ Vilka försök har gjorts att hindra Bibeln från att spridas, men hur har det gått?

◻ Hur har Bibeln skyddats mot förvanskningar?

◻ Hur har Guds tillkännagivna uppsåt visat sig vara ett levande ord?

[Ruta på sidan 12]

Vet vi egentligen vad som stod i Bibelns grundtext?

Omkring 6.000 hebreiska handskrifter bekräftar riktigheten i innehållet i de hebreiska skrifterna. Några av dessa handskrifter har daterats till den förkristna tiden. Det finns åtminstone 19 handskrifter bevarade som omfattar alla de hebreiska skrifterna och som dateras till tiden innan boktryckarkonsten uppfanns. Från samma period finns det också översättningar till 28 språk.

Det finns omkring 5.000 katalogiserade handskrifter till de kristna grekiska skrifterna. En av dessa har daterats till före år 125 v.t., således bara några få år efter det att originalet skrevs. Och några fragment tros vara betydligt äldre. Till 22 av de 27 inspirerade böckerna i de kristna grekiska skrifterna finns det mellan 10 och 19 fullständiga uncialhandskrifter. Till Uppenbarelseboken finns det endast tre fullständiga uncialhandskrifter, vilket är det minsta antalet för någon bok i denna del av Bibeln. En av handskrifterna till alla de kristna grekiska skrifterna dateras så långt tillbaka som till 300-talet v.t.

Ingen annan forntida litteratur har bekräftats av en sådan mängd forntida dokument.