Viftoffer. När ett viftoffer frambars lade prästen tydligen sina händer under händerna på tillbedjaren, som höll i offret, och rörde dem fram och tillbaka, eller också viftade han själv offret fram och tillbaka. (3Mo 23:11a) Det verkar som om Mose, som medlare för lagförbundet, gjorde detta när Aron och hans söner helgades till att vara präster. (3Mo 8:28, 29) Handlingen var ett uttryck för att offergåvorna frambars åt Jehova. Vissa viftoffer tillföll prästerna. (2Mo 29:27)

Heliga andelar. Det hebreiska ordet terumạh, som innehåller tanken på att något lyfts upp eller hävs upp, översätts ibland med ”helig andel” när det syftar på den del av offerdjuret som gavs åt prästerna som deras andel. (2Mo 29:27, 28; 3Mo 7:14, 32; 10:14, 15) Ordet återges också med ”bidrag”, när det handlar om det som gavs åt helgedomen och som, med undantag av det man offrade på altaret, också gick till prästernas underhåll. (4Mo 18:8–13, 19, 24, 26–29; 31:29; 5Mo 12:6, 11)