Frågor från läsekretsen

◼ Tillåter Jehovas vittnen användning av autologt blod (autolog transfusion) — till exempel att man låter lagra sitt eget blod för senare bruk?

Medicinsk personal skiljer ofta mellan homologt blod (som kommer från en annan person) och autologt blod (patientens eget blod). Det är allmänt känt att Jehovas vittnen inte tar emot blod från andra människor. Men hur är det då med bruket av autologt blod, en term som brukar användas vid en rad olika behandlingsmetoder?

En del av dessa metoder är oacceptabla för kristna, eftersom de är helt i strid med bibeln, men andra kan väcka vissa frågor. På den tiden då bibeln skrevs var naturligtvis blodtransfusioner och annan medicinsk användning av blod okända företeelser. Men Gud har gett sina tjänare anvisningar som gör det möjligt för dem att avgöra om en viss behandlingsmetod som inbegriper blod misshagar honom eller inte.

Gud har fastställt att blodet representerar livet och därför är heligt. Han har gett budet att ingen människa får uppehålla livet genom att tillföra kroppen blod. Det sägs till exempel i Guds ord: ”Allt som rör sig och har liv skall ni ha till föda. ... Kött som har i sig sin själ, det är sitt blod, skall ni dock inte äta.” (1 Moseboken 9:3, 4; 3 Moseboken 7:26, 27) Det enda godtagbara bruket av blod var enligt Livgivaren att frambära det som offer: ”Ty allt kötts själ är i blodet, och jag har gett er det till altaret, till att bringa försoning för era själar. Ty blodet är det som bringar försoning, genom själen som är i det. Därför säger jag till Israels barn: Ingen av er skall förtära blod.” — 3 Moseboken 17:11, 12.

Även om de kristna inte står under den mosaiska lagen, sägs det dock i bibeln att ett av de ”nödvändiga ting” som vi måste rätta oss efter är att ”avhålla [oss] ... från blod” och betrakta det som heligt. (Apostlagärningarna 15:28, 29) Detta är förståeligt, eftersom de offer som frambars under lagförbundet var en skuggbild av Kristi blod, Guds föranstaltning för att skänka oss evigt liv. — Hebréerna 9:11—15, 22.

Hur skulle då blodet behandlas enligt den mosaiska lagen, om det inte användes som offer? Vi läser i bibeln att om en jägare dödade ett djur för att ha till föda, var han tvungen att ”låta blodet rinna ut och täcka över det med jord”. (3 Moseboken 17:13, 14; 5 Moseboken 12:22—24) Blodet fick alltså inte användas som näringsämne eller på annat sätt. Om det togs från en levande varelse och inte frambars som offer, skulle det gjutas ut på jorden, Guds fotapall. — Jesaja 66:1; jämför Hesekiel 24:7, 8.

Detta utesluter uppenbarligen en vanlig användning av autologt blod — att man före en operation tappar av något av patientens eget blod och lagrar detta för senare bruk. Det man gör vid en sådan procedur är följande: Före det aktuella ingreppet lagras en viss mängd helblod från patienten i en blodbank, eller också avskils de röda blodkropparna och förvaras i fryst form. Om patienten sedan skulle behöva blod under operationen, kan hans eget lagrade blod tillföras honom. Den oro som många nu känner för blodburna sjukdomar har gjort detta bruk av autologt blod populärt. Jehovas vittnen godtar emellertid INTE denna behandlingsmetod. Vi har länge insett att sådant lagrat blod förvisso inte längre är någon del av individen. Det har blivit fullständigt avlägsnat från honom och bör därför undanskaffas på ett sätt som är i linje med Guds lag: ”Du skall hälla ut det på jorden som vatten.” — 5 Moseboken 12:24.

Ett något annorlunda tillvägagångssätt är när autologt blod avleds från en patient till en dialysapparat (konstgjord njure) eller en hjärt-lungmaskin. Blodet förs genom en slang till det konstgjorda organet, där det pumpas och filtreras (eller syrsätts), och sedan leds det tillbaka in i patientens cirkulationssystem. Somliga kristna har gått med på detta, under förutsättning att apparaterna inte är laddade med lagrat blod. De har betraktat ledningarna som en förlängning av deras eget cirkulationssystem för att blodet skall kunna passera genom det konstgjorda organet. De har ansett att blodet i detta slutna kretslopp fortfarande var en del av dem och därför inte behövde ”hällas ut”.a

Men hur blir det då om blodflödet i ett sådant fall avstannar en kort stund, till exempel om en hjärt-lungmaskin stängs av medan kirurgen kontrollerar att den nya blodpassagen fungerar vid en kranskärlsbypass-operation?

Det bibeln framhåller är egentligen inte vikten av ett kontinuerligt blodflöde. En persons hjärta kan stanna ett kort ögonblick och sedan fortsätta att slå igen även av andra orsaker än operativa ingrepp.b Cirkulationssystemet skulle inte behöva tömmas och blodet gjutas ut bara därför att blodflödet hade avstannat under hjärtstilleståndet. En kristen som måste besluta om han skall gå med på att använda sådan apparatur bör inte lägga huvudvikten vid risken för ett eventuellt avbrott i blodflödet, utan främst tänka på om han uppriktigt anser att det avledda blodet fortfarande är en del av hans cirkulationssystem. — Galaterna 6:5.

Hur förhåller det sig då med avsiktlig utspädning av blodet? Vissa kirurger anser att det är fördelaktigt att patientens blod späds ut i samband med operativa ingrepp. I början av en operation tappar de därför av en del blod, som förvaras i påsar utanför patientens kropp, och ersätter detta med vätskor som inte innehåller blod; senare förs blodet i påsarna tillbaka till patienten. Eftersom sanna kristna inte går med på att låta lagra sitt blod, har vissa läkare modifierat denna metod så att blodet förs genom en ledning som hela tiden står i förbindelse med patientens cirkulationssystem. Somliga kristna har gått med på denna behandling, medan andra har vägrat. Också här måste individen själv avgöra om det blod som avleds med hjälp av sådan utrustning för utspädning av blodet kan jämföras med det som flyter genom en hjärt-lungmaskin eller om han betraktar det som blod som har lämnat kroppen och följaktligen bör undanskaffas.

Ett sista exempel på bruket av autologt blod har att göra med återvinning och återanvändning av blod under operationer. Blodet sugs upp från såret, pumpas ut genom ett filter (för att avlägsna koagulerat blod och främmande partiklar) eller en centrifug (för att avlägsna vätska) och leds sedan tillbaka till patienten. Många kristna har varit mycket oroliga för att det vid sådan återanvändning skulle kunna förekomma ett kort avbrott i blodflödet. Men som tidigare nämnts är det ur biblisk synpunkt viktigare att fråga sig om det blod som läcker ut i ett operationssår fortfarande är en del av individen. Betyder det faktum att blodet har lämnat hans cirkulationssystem och trängt upp i såret att det bör ”hällas ut”, i likhet med det blod som nämns i 3 Moseboken 17:13? Om personen i fråga anser det, skulle han förmodligen vägra att gå med på sådan återanvändning. Men en annan kristen (som inte heller skulle tillåta att man tappade av en del av hans blod, lagrade det under någon tid och senare gav det tillbaka till honom) skulle kunna komma till den slutsatsen att ett slutet kretslopp med återanvändning av blod från ett operationssår inte skulle vara i strid med hans väl övade samvete.

Som vi här har sett finns det nu en växande mängd apparater och metoder som inbegriper användning av autologt blod. Vi varken kan eller bör kommentera samtliga användningsområden. I frågor som dessa har varje kristen själv ansvaret att skaffa ytterligare upplysningar från den medicinska personalen och sedan fatta ett personligt beslut.

Även om vi nu har talat en hel del om den medicinska sidan av saken, är det viktigaste ändå att begrunda de religiösa aspekterna. Om en kristen är villrådig beträffande medicinska förfaringssätt som inbegriper blod, bör han först och främst tänka på att visa tro, att respektera Guds befallning att ”avhålla [sig] ... från blod” och att bevara ett gott samvete. Varför? Därför att det mest fundamentala sätt på vilket blod kan rädda människoliv inte är med hjälp av medicinsk teknik, utan genom Kristi blods livsfrälsande förmåga. Aposteln Paulus skrev: ”Med hjälp av honom har vi frigörelsen genom lösen medelst dennes blod.” (Efesierna 1:7; Uppenbarelseboken 7:14, 17) Även om den moderna läkarvetenskapen kan hjälpa oss att förlänga vårt liv till en tid, bör vi sannerligen inte försöka förlänga vårt nuvarande liv genom att göra något som skulle kränka vårt kristna samvete eller misshaga vår Livgivare. — Matteus 16:25; 1 Timoteus 1:18, 19.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 31]

En hjärt-lungmaskin består av följande delar: (1) slang från patientens kärlsystem; (2) sugpumpar; (3) bubbeloxygenator; (4) blodfilter; (5) huvudpump (rullpump); (6) returledning till patientens cirkulationssystem