Sanna kristna bevisar de gamla heder!
”DE GAMLA”, säger forskaren Suzanne Steinmetz, ”befinner sig i slutfasen av sitt ekonomiskt produktiva liv, vilket ju är grundvalen för hur vår kultur värderar individer och tillmäter dem aktning, status, respekt och belöningar.” Det moderna samhällets syn på de gamla är således dyster och negativ. Det är därför inte så underligt att vi ofta får läsa om att de blir försummade och illa behandlade.
Men vad är då bibelns syn på gamla människor? Guds ord medger realistiskt att det inte är lätt att bli gammal. Så här bad psalmisten: ”Förkasta mig inte i min ålderdoms tid, överge mig inte, när min kraft försvinner.” (Psalm 71:9) På sin ålderdom kände han större behov av Jehovas stöd än någonsin. Bibelns syn är positiv så till vida att den visar att också vi bör ägna uppmärksamhet åt de gamlas behov.
Det är sant att Salomo kallade ålderdomen ”de olycksbringande dagarna” i vilka vi inte ”finner ... behag”. (Predikaren 12:1—3, NW) Men ”långt liv och många levnadsår” förknippas i bibeln också med välsignelser från Gud. (Ordspråksboken 3:1, 2) Jehova gav till exempel Abraham följande löfte: ”Vad dig beträffar, skall du ... bli begraven vid hög ålder.” (1 Moseboken 15:15, NW) Det var säkerligen inte Guds mening att döma den trogne Abraham till ett dystert, ”olycksbringande” liv som han inte kunde finna något ”behag” i. Abraham tillbringade sina sista år i frid och ro och kunde med tillfredsställelse se tillbaka på ett långt liv i Jehovas tjänst. Han kunde också se fram emot ”staden som har de verkliga grundvalarna”, Guds rike. (Hebréerna 11:10) När han sedan dog kunde det därför sägas att han var ”gammal och nöjd”. — 1 Moseboken 25:8, NW.
Men varför talade då Salomo om ålderdomen som ”de olycksbringande dagarna”? Salomo syftade på den ständigt försämrade hälsa som hör ålderdomen till. Den som har underlåtit att tänka på sin ”store Skapare i ... [sin] unga mandoms dagar” kommer att finna de senare åren i livet särskilt olycksbringande. (Predikaren 12:1, NW) Eftersom en sådan person har förspillt sitt liv, finner han ”intet behag” i sina sista år. Hans ogudaktiga levnadssätt kanske rentav har resulterat i fysiska problem som ytterligare förvärrar de obehag som ålderdomen för med sig. (Jämför Ordspråksboken 5:3—11.) När han ser framåt, ser han därför ingen annan framtid än graven. En person som har ägnat sitt liv åt att tjäna Gud får också uppleva ”olycksbringande” dagar när hans kropp börjar försvagas. Men i likhet med Abraham kan han finna glädje och tillfredsställelse över ett väl använt liv och över att få bruka sina återstående krafter i Guds tjänst. ”Gråhårighet är en skönhetens krona, när man finner den på rättfärdighetens väg”, sägs det i bibeln. — Ordspråksboken 16:31, NW.
Faktum är att ålderdomen till och med har vissa fördelar. ”Ungdom och blomstring är fåfänglighet”, säger Salomo. Unga människor kan visserligen sjuda av liv och hälsa, men de saknar ofta erfarenhet och omdömesförmåga. På sin ålderdom har man emellertid ett helt livs erfarenhet. En gammal människa håller därför ”plåga borta från ... [sin] kropp”, i motsats till impulsiva ungdomar som ofta rusar rakt in i den. (Predikaren 11:10; 2 Timoteus 2:22) Följaktligen kunde Salomo säga: ”De gamlas prydnad är deras grå hår.” — Ordspråksboken 20:29.
Bibeln ger således de gamla en aktad ställning. Hur bör detta påverka de kristnas sätt att behandla de äldre?
”För grått hår bör du resa dig upp”
En av de vägledande principer som Gud gav Israels nation var respekt för de äldre. Den mosaiska lagen fastslog: ”För grått hår bör du resa dig upp, och du skall visa hänsyn för en gammal mans person.” (3 Moseboken 19:32, NW) Längre fram i tiden kom judarna tydligtvis att ta denna lag helt bokstavligt. Doktor Samuel Burder förklarar i sin bok Oriental Customs: ”De judiska skribenterna förklarar att det blev regel att resa sig upp för dem när de kom inom fyra alnars avstånd och så snart de gått förbi sätta sig igen, så att det tydligt framkom att man reste sig enbart av respekt för dem.” Denna respekt var inte begränsad till män i framskjuten ställning. ”Du skall också respektera den gamle mannen som har förlorat sin lärdom”, förklarade Talmud. En rabbin hävdade att denna respekt också borde inbegripa en gammal man som var okunnig och olärd. ”Bara det faktum att han har blivit gammal”, förklarade han, ”måste ha sin orsak i vissa förtjänster.” — The Jewish Encyclopedia.
Kristna i våra dagar är inte längre bundna av den mosaiska lagens bud och stadgar. (Romarna 7:6) Men detta innebär inte att de inte längre är förpliktade att visa särskild aktning för de äldre. Detta framgår av de föreskrifter som aposteln Paulus gav den kristne tillsyningsmannen Timoteus: ”Du skall inte skarpt kritisera en äldre man. Vädja däremot uppmuntrande till honom som till en far, ... till äldre kvinnor som till mödrar.” (1 Timoteus 5:1, 2) Paulus förklarade för den unge Timoteus att han hade myndighet att ”befalla”. (1 Timoteus 1:3) Men om någon som var äldre än han — i synnerhet en som tjänade som tillsyningsman — visade bristande omdöme eller gjorde ett oriktigt uttalande, skulle Timoteus inte ”skarpt kritisera” honom, som om han talade till en underordnad. I stället skulle han respektfullt ”vädja ... till honom som till en far”. Timoteus skulle visa liknande respekt för de äldre kvinnorna i församlingen. Ja, han var faktiskt fortfarande förpliktad att följa uppmaningen: ”För grått hår bör du resa dig upp.”
Kristendomen är således en religion som respekterar de äldre. Men ironiskt nog är det just i de länder som bekänner sig vara kristna som gamla människor ofta blir särskilt illa behandlade. Det finns emellertid tillbedjare som fortfarande håller fast vid bibelns principer. Jehovas vittnen har till exempel tusentals gamla människor i sina led. De betraktar dem inte som en belastning eller en tung börda. Även om somliga av dem på grund av sin bräckliga hälsa kanske inte kan vara så aktiva som de en gång var, har många av dessa gamla en lång meritlista av trogen kristen tjänst, vilket uppmuntrar yngre vittnen att efterlikna deras tro. — Jämför Hebréerna 13:7.
De äldre förväntas emellertid inte inta en passiv hållning i församlingen. De uppmanas att vara goda föredömen genom att vara ”måttliga i sina vanor, allvarliga, sunda i sinnet, sunda i tron, ... vördnadsfulla i sitt uppträdande” och villigt dela med sig av sin visdom och sin erfarenhet åt andra. (Titus 2:2, 3) Profeten Joel förutsade att bland dem som skulle ta del i att kungöra bibelns budskap skulle finnas ”gamla män”. (Joel 2:28) Du har utan tvivel personligen kunnat konstatera att många till åren komna vittnen fortfarande med glädje tar aktiv del i arbetet med att predika från hus till hus.
Bevisa dem heder ”i rikare mått”
Jehovas vittnen strävar efter att visa särskild hänsyn för de äldre på många olika sätt. Vid sina årliga kristna sammankomster ordnar de till exempel ofta med speciella sittplatser för äldre personer. Man visar dem också hänsyn på det personliga planet. Ett vittne i Japan avstår från sin plats i familjens bil så att en 87-årig kvinna kan få åka med till församlingens möten. Hur tar han sig själv till mötena? Han cyklar. I Brasilien finns det en heltidsförkunnare som är 92 år gammal. Det rapporteras att vittnena där ”behandlar honom med respekt, talar med honom. ... Han är till stor nytta i församlingen.”
Detta betyder inte att det inte finns utrymme för förbättringar när det gäller att bevisa de äldre heder. Paulus skrev till de kristna i Tessalonika: ”Med avseende på den broderliga kärleken ... [visar ni ju sådan] mot alla bröderna i hela Macedonien. Men vi förmanar er, bröder, att fortsätta med att göra det i rikare mått.” (1 Tessalonikerna 4:9, 10) Liknande råd är ibland behövliga i våra dagar när det gäller vårt sätt att behandla de äldre. En 85-årig kristen blev till exempel mycket besviken då han inte fick ett exemplar av en ny biblisk publikation. Vad var orsaken? Han är i det närmaste döv och hörde inte pålysningen om att alla skulle komma ihåg att beställa boken; inte heller var det någon i församlingen som tänkte på att beställa den åt honom. Situationen kunde naturligtvis snabbt rättas till. Men den illustrerar likväl att vi behöver vara särskilt vakna för de äldres behov.
Det finns ett otal sätt varpå Guds folk i våra dagar kan göra detta ”i rikare mått”. Våra kristna möten ger oss tillfälle att ”sporra” de äldre ”till kärlek och förträffliga gärningar”. (Hebréerna 10:24, 25) Och även om unga och gamla redan umgås på ett otvunget sätt i Jehovas vittnens Rikets salar, kanske ännu större ansträngningar skulle kunna göras i detta avseende. Vissa föräldrar uppmuntrar till exempel sina barn att respektfullt gå fram till äldre vänner i församlingen och tala med dem.
Heder kan också bevisas de äldre på ett mer informellt sätt. I överensstämmelse med den princip som Jesus framhöll i Lukas 14:12—14 kan större ansträngningar göras för att inbjuda äldre personer till sällskapligt umgänge. Även om de inte kan närvara, kommer de säkert att uppskatta att man tänkte på dem. De kristna uppmanas också att följa ”gästfrihetens väg”. (Romarna 12:13) Det behöver inte vara några påkostade tillställningar. Ett vittne från Tyskland ger följande förslag: ”Inbjud äldre vänner till en kopp te, och låt dem berätta erfarenheter från förr i tiden.”
Aposteln Paulus sade: ”Ta ledningen i att bevisa varandra heder.” (Romarna 12:10) I Jehovas vittnens församlingar tar särskilt de förordnade äldste ledningen i att bevisa äldre kristna heder. Ofta kan de äldste låta äldre personer utföra vissa uppgifter, till exempel att öva nya förkunnare i predikotjänsten eller hjälpa till med underhållet av deras kristna möteslokaler. Yngre män som tjänar som äldste i församlingen bevisar äldre tillsyningsmän heder genom att ödmjukt be dem om råd och med urskillning locka fram deras mogna synpunkter. (Ordspråksboken 20:5) Då församlingens äldste sammanträffar, bör de följa bibelns exempel med avseende på den unge Elihu och respektfullt träda tillbaka för äldre, mer erfarna män och låta dem få tillfälle att yttra sig först. — Job 32:4.
Det medges att det är lätt att bli otålig på äldre personer på grund av att de kanske inte kan röra sig eller tänka lika fort som yngre. Doktor Robert N. Butler ger en träffande beskrivning av några av de problem som ålderdomen kan föra med sig: ”Man förlorar sin fysiska styrka, sin förmåga att hålla i gång, och detta kan i sig självt vara oerhört skrämmande. Man kan också förlora viktiga sinnesförmögenheter, till exempel hörsel eller syn.” Bör då inte yngre personer, med tanke på detta, visa medkänsla och vara deltagande? — 1 Petrus 3:8.
Ja, kristna i våra dagar är förpliktade att visa sann kärlek, omsorg och respekt för de äldre ibland dem. Och bland Jehovas vittnen sker detta på ett föredömligt sätt. Men vad händer då äldre kristna — eller föräldrar till kristna — blir sjuka eller kraftlösa? Vems ansvar är det att ge dem vård? Följande artiklar kommer att redogöra för hur bibeln besvarar dessa frågor.
[Bilder på sidan 7]
I Jehovas vittnens församlingar har de gamla många tillfredsställande uppgifter att utföra