Frågor från läsekretsen

◼ Varför måste Davids och Bat-Sebas son dö, när de hade syndat, då det ju sägs i 5 Moseboken 24:16 och Hesekiel 18:20 att en son inte skall dö för sin fars missgärning?

David och Bat-Seba var båda gifta, när de begick äktenskapsbrott och hon blev havande. Deras äktenskapsbrott var en allvarlig synd, som skulle straffas med döden under Guds lag. (2 Samuelsboken 11:1—5; 5 Moseboken 5:18; 22:22) Så om Gud hade låtit människor som stod under lagen handlägga deras fall, skulle sonen som utvecklades i hennes livmoder ha dött tillsammans med sin mor. Men Jehova valde att behandla deras fall annorlunda, vilket han som ”hela jordens domare” förvisso hade rätten att göra. — 1 Moseboken 18:25.

När David konfronterades med sin skuld erkände han: ”Jag har syndat mot Jehova.” Då sade Guds talesman till David: ”Jehova i sin tur låter i sanning din synd gå förbi. Du kommer inte att dö.” (2 Samuelsboken 12:13, NW) David visades barmhärtighet på grund av förbundet om Riket. Och eftersom Gud kan läsa hjärtan, måste han ha bedömt äktheten av Davids ånger och dragit den slutsatsen att det fanns grund för att visa David och Bat-Seba barmhärtighet. Men de skulle inte slippa undan all vedergällning för sin synd. De fick veta: ”Likväl, eftersom du genom detta otvivelaktigt har behandlat Jehova med ringaktning, kommer också sonen själv, som just har blivit född åt dig, med visshet att dö.” — 2 Samuelsboken 12:14, NW.

Gud utdelade ett slag mot dem som gällde deras barn vilket de inte var berättigade till; pojken blev sjuk och dog. En person i våra dagar kan ha en tendens att fokusera sig på barnets död och tycka att det var en hård dom som verkställdes. Men det är bra att komma ihåg att om äktenskapsbrottet hade behandlats av och prövats inför mänskliga domare under lagen, så skulle alla tre (David, Bat-Seba och sonen i hennes livmoder) ha förlorat livet. Om man betraktar saken i det ljuset så var det barmhärtigt av Gud att låta två av dem få överleva. Dessutom har vi inte så här långt fram i tiden alla fakta, till exempel kunskap om hur barnets hälsotillstånd var omedelbart efter födelsen. Men vi kan ändå godta det sätt varpå Gud hanterade saken och lita på att det han gjorde var opartiskt, vist och rättvist. Till och med David erkände senare: ”Vad den sanne Guden beträffar, fullkomlig är hans väg.” — 2 Samuelsboken 22:31, NW; jämför Job 34:12; Jesaja 55:11.

Detta stämmer med Davids reaktion, när han hade hört Guds dom. Medan barnet var sjukt sörjde David och fastade. Men när barnet väl dog insåg David att saken var avslutad. (2 Samuelsboken 12:22, 23) David litade på Guds dom och övergick därför till att trösta Bat-Seba (nu hans lagliga hustru) och försäkrade henne om att deras äktenskapsförhållande skulle fortsätta. Senare föddes Salomo åt dem och blev Davids efterträdare.

Guds sätt att behandla detta fall behöver inte betraktas som varande i strid med 5 Moseboken 24:16 eller Hesekiel 18:20.

Gud gav följande anvisning som en del av lagen: ”Fäder skall inte dödas för barns skull, och barn skall inte dödas för fäders skull. Var och en skall dödas för sin egen synd.” (5 Moseboken 24:16, NW) Dessa riktlinjer var avsedda för israelitiska domare som behandlade rättsfall. Domarna kunde inte läsa hjärtan. De skulle behandla varje människa enligt fakta som gällde hennes eget uppförande.

Likaså heter det i Hesekiel 18:20 (NW): ”En son för sin del kommer inte att bära någon skuld på grund av faderns missgärning, och en far å sin sida kommer inte att bära någon skuld på grund av sonens missgärning. Den rättfärdiges egen rättfärdighet kommer att visa sig vara över honom själv, och den ondskefulles egen ondska kommer att visa sig vara över honom själv.” Detta åsyftade i första hand vuxna människor. Sammanhanget talar om en son som bevittnade sin fars ondska men vägrade att bli delaktig i den; sonen handlade i stället efter Jehovas rättsliga beslut och vandrade efter hans stadgar. En sådan son skulle bli bevarad när hans far dog. — Hesekiel 18:14—17, NW.

Det går dock inte att förneka att barn kan komma att få lida på grund av sina föräldrars handlingar. Föräldrar som är slösaktiga eller dåraktiga kan förorsaka hela sin familj fattigdom. Eller föreställ dig vilken verkan det får för barnen, om en förälder döms till fängelse för brottslig verksamhet. Till och med sådana olyckor som Gud med rätta lät komma över Israel för dess ondskas skull påverkade barnen som levde då. (5 Moseboken 28:15, 20—32; Hesekiel 8:6—18; 9:5—10) Omvänt uppmanade Gud sitt folk: ”Du måste välja livet för att du må förbli vid liv, du och dina avkomlingar, genom att älska Jehova, din Gud, genom att lyssna till hans röst och genom att hålla dig till honom; ty han är ditt liv och dina dagars längd.” — 5 Moseboken 30:19, 20, NW.

Därför bör Davids och Bat-Sebas erfarenhet inskärpa hos föräldrar att deras uppförande i hög grad kan påverka deras barn. Om föräldrar fruktar Guds namn, så kan rättfärdighetens sol skina till välsignelse för hela familjen. — Malaki 4:2.