RAFAÉER

Ett folk eller en stam som bestod av högväxta människor. Det är osäkert vad namnet betyder och vad det har för ursprung. De kallades troligen rafaéer (hebr.: refa’ịm) därför att de var avkomlingar av en man vid namn Rafa. I 2 Samuelsboken 21:16 är ”rafaéerna” en återgivning av haRafạh (förstavelsen ha är den bestämda artikeln), och här står faderns namn tydligen för hela släktet av jättar.

Det verkar som om rafaéerna tidigt i historien bodde öster om Döda havet. De blev bortdrivna av moabiterna, som kallade dem eméer (”förskräckliga (skräckinjagande) skapelser”). Ammoniterna kallade dem samsummiter (möjligen från en rot som betyder ”ha i sinnet”, ”göra upp planer”). (5Mo 2:10, 11, 19, 20) När Kedorlaomer, kungen i Elam, drog västerut för att strida mot fem upproriska kungar i närheten av Döda havet (och tog Lot till fånga) besegrade han rafaéerna i Ashterot-Karnajim. (1Mo 14:1, 5) Det betyder att rafaéerna vid den tiden bodde i Basan, öster om Jordan. Kort därefter sade Gud att han skulle ge Abrahams avkomlingar det utlovade landet, som omfattade området där rafaéerna bodde. (1Mo 15:18–20)

Mer än 400 år senare, strax innan israeliterna drog in i Kanaan, kallades Basan fortfarande ”rafaéernas land”. Där besegrade israeliterna Og, kungen i Basan (5Mo 3:3, 11, 13; Jos 12:4; 13:12), som var den ende som ”var kvar av det som återstod av rafaéerna”. Det kan betyda att han var den siste av rafaéernas kungar eller den siste av rafaéerna i det området, för kort därefter berättas det om rafaéer väster om Jordan.

I det utlovade landet hade israeliterna allvarliga problem med rafaéerna, eftersom en del rafaéer fortsatte att hålla till i skogarna i Efraims bergstrakt. Josefs söner var rädda för att driva bort dem. (Jos 17:14–18) När David stred mot filistéerna slog han och hans tjänare ihjäl fyra ”ättlingar till rafaéerna i Gat”. En av dem beskrevs som ”en man av osedvanlig storlek, med sex fingrar på var hand och sex tår på var fot, sammanlagt tjugofyra”. Beskrivningen av deras vapen tyder på att de alla var storväxta. En av dem var ”Lahmi, gittiten Goljats bror”. (1Kr 20:4–8) Denne Goljat, som David dödade, var sex alnar och ett fingerspann lång (2,9 m). (1Sa 17:4–7) I 2 Samuelsboken 21:16–22 talas det om ”Goljat” och inte om ”Goljats bror” (1Kr 20:5). Detta kan tyda på att det fanns två Goljat. (Se GOLJAT.)

Det hebreiska ordet refa’ịm används också i en annan betydelse i Bibeln. Ibland är det tydligt att det inte handlar om ett bestämt folkslag utan om de döda. En del forskare förbinder uttrycket med ett rotord som betyder ”sjunka”, ”slappna”, och de menar därför att det betyder ”de sjunkna” eller ”de kraftlösa”. I de fall där ordet har den betydelsen har Nya världens översättning återgett det med ”de som är kraftlösa i döden”, och en del andra översättningar återger det med ”de döda” eller ”de avlidna”. (Job 26:5; Ps 88:10; Ord 2:18; 9:18; 21:16; Jes 14:9; 26:14, 19)