KISONS REGNFLODSDAL

[Kịson]

Kison var namnet på den flod som nu kallas Nahr al-Muqatta (Nahal Qishon). Från höjderna vid Taanak ringlar floden fram i nordvästlig riktning över Jisreelslätten (Esdrelonslätten [Emeq Yizreel]). Sedan rinner den genom en trång klyfta mellan berget Karmel och en utlöpare av de galileiska bergen och därefter över Akkoslätten innan den mynnar ut i Medelhavet. Avståndet mellan Kisons källor och mynningen i Akkobukten är 37 km fågelvägen. Om våren är den första delen av Kison ca 6 m bred, men bredden ökar till 9 m på den västra delen av Jisreelslätten. Sin största bredd, 20 m, når Kison på Akkoslätten. Med undantag av de sista 10 kilometerna torkar floden i regel ut om sommaren. Men under regntiden blir den en störtflod som svämmar över sina bräddar och drar med sig allt i sin väg. Slätten där Kison flyter fram blir då en sumpmark.

De händelser som ledde fram till att israeliterna blev befriade från kanaaneiskt förtryck på Baraks och Deboras tid hade anknytning till Kisons regnflodsdal. Barak och hans styrkor ställde upp sig på berget Tabor. Härföraren Sisera tog då med sig sina välutrustade styrkor och 900 stridsvagnar till Kisons regnflodsdal. (Dom 4:6, 7, 12, 13) Israeliterna såg ut att vara militärt underlägsna. Ändå följde Barak och hans 10 000 man den befallning de fick och drog ner från berget Tabor för att strida mot fienden. Då ingrep Jehova Gud. ”Från himlen stred stjärnorna, från sina banor stred de mot Sisera.” (Dom 4:14, 15; 5:20)

Enligt den judiska traditionen, som återges av Josephus, ”utbröt från himmelen ett förskräckligt åskväder med regn och hagel i stor myckenhet, som af vinden kastades midt i ansigtet på kananeerna, och det slog dem så i ögonen, att de icke kunde afskjuta sina pilar eller slunga med sina slungor”. (Antiquitates Judaicae [Den forntida judiska historien], V, 205 [v, 4]; i den sv. utgåvan Judarnes gamla historia av Flavius Josefus, 1889, sid. 408) Ett sådant skyfall skulle säkerligen ha förvandlat marken till gyttja, så att vagnarna och hästarna fastnade och fienden flydde i fruktan för Baraks män. Men oavsett vad som hände blev resultatet av Jehovas ingripande att ”hela Siseras läger föll för svärdsegg. Inte så mycket som en enda var kvar.” (Dom 4:15, 16; se också Ps 83:9, 10.) Fiendernas döda kroppar sköljdes uppenbarligen bort av den förrädiska regnfloden. (Dom 5:21) Sisera själv slapp undan till fots men dog sedan en föga ärofull död för en kvinnas hand – han blev dödad av Jael, keniten Hebers hustru. (Dom 4:17–21)

Senare, när Ahab var kung i Israel, dödade profeten Elia 450 baalsprofeter vid Kisons regnflodsdal. (1Ku 18:22, 40)

”Megiddos vatten” (Dom 5:19) och ”regnflodsdalen som ligger framför Jokneam” (Jos 19:11) anses också syfta på Kison.