Inre skönhet

GEOD. Ett främmande ord. Det kommer från det grekiska ge·ṓ·dēs, som betyder ”jordlik”. Det är en sten som är i det närmaste rund, ihålig och varierar från tre centimeter till mer än 0,3 meter i diameter. Den som visas här är mera utdragen än rund och kommer från Brasilien. Det är inget speciellt med stenens yttre; den ser ut som stenar brukar se ut.

Men bryt sönder den! Titta inuti! Fäst blicken på de hopklämda högarna av gnistrande purpurkristaller! Geoden bildades i en hålighet i avlagringar. När den växte, bildades sprickor på dess yta, så att mineralförande vatten kunde tränga in, och under det att mineralen utfälldes, växte kristallerna inåt från väggen på håligheten. Med tiden får vi en kristallstreckad geod. Den som visas här producerade en purpurvariant av kristalliserad kvarts, som kallas ametist. Utvärtes är den kanske inte mycket, men dess inre skönhet är bländande!

Har du inte känt människor som varit lika geoder? Tysta, kanhända blyga, kanske ganska alldagliga på utsidan? Men ta dig tid till att bekanta dig med dem, så öppnar de sig och visar en inre skönhet som glöder. En varm, vänlig anda framträder, en behagfull personlighet uppenbaras. Du upptäcker djup som du aldrig tidigare väntat dig.

Du börjar uppskatta vad aposteln Petrus sade: ”Låt inte er prydnad vara den utvändiga, att fläta hår och att hänga på guldsmycken eller att bära ytterklädnader, utan låt den vara hjärtats fördolda människa i den oförgängliga klädnaden från den stilla och milda anden, som är av stort värde i Guds ögon.” — 1 Petrus 3:3, 4.

Och du försöker se som Gud ser: ”En människa ser på det som är för ögonen, men Herren [Jehova] ser till hjärtat.” — 1 Samuelsboken 16:7.