EBJATAR

[Ẹbjatar] Betyder ”företrädets far”, ”far till mer än nog (överflöd)”.

Son till översteprästen Ahimelek av Levis stam och Elis släkt. (1Sa 14:3; 22:11; 23:6) Han levde under kungarna Saul, David och Salomo och blev överstepräst under Davids regering. Han hade två söner, Jonatan och Ahimelek (samma namn som Ebjatars far). (2Sa 15:27, 36; 8:17)

Ebjatar bodde i Nob, ”prästernas stad”, inte långt från Jerusalem, när kung Saul gav edomén Doeg order att döda Ebjatars far, översteprästen, och andra präster (sammanlagt 85 män), eftersom de antogs ha stött David. Doeg dödade också alla stadens övriga invånare med svärd. Endast Ebjatar undkom. Han flydde till David, som själv var på flykt och tydligen uppehöll sig i Kegila, som låg flera kilometer sydväst om Nob. David, som kände ett visst medansvar för tragedin, sade till Ebjatar: ”Jag visste det den dagen att eftersom edomén Doeg var där skulle han helt visst underrätta Saul. Det är jag som har gjort orätt mot varje själ i din fars hus. Stanna nu bara hos mig. Var inte rädd, ty den som traktar efter min själ traktar efter din själ, ja, du behöver beskydd hos mig.” (1Sa 22:12–23; 23:6)

Ebjatar följde nu med David under resten av hans tid som fredlös och tjänade som präst för Davids styrkor. Av 1 Samuelsboken 23:6 framgår det att Ebjatar hade med sig en efod. Prästerna bar vanligen en efod av linne (1Sa 22:18), men det som sägs i verserna 9–12 i kapitel 23 tyder på att det här var fråga om den efod som hade tillhört Ebjatars far, översteprästen, och som innehöll urim och tummim.

Under Davids och Salomos regeringstid. Av allt att döma blev Ebjatar överstepräst när David tillträtt tronen. Somliga bibelkännare menar att kung Saul, efter översteprästen Ahimeleks död, lät insätta Sadok som överstepräst i Ahimeleks ställe och därigenom bortsåg från Ebjatar, som hade slutit sig till Sauls framtida efterträdare, David. De hävdar att David efter sin tronbestigning gjorde Ebjatar till överstepräst jämte Sadok. Den uppfattningen bygger tydligen på det förhållandet att Sadok och Ebjatar ofta nämns tillsammans som om de gemensamt innehade en hög ställning inom prästerskapet. (2Sa 15:29, 35; 17:15; 19:11; 20:25; 1Ku 1:7, 8, 25, 26; 4:4; 1Kr 15:11) I den inspirerade berättelsen sägs det emellertid ingenting om att Sadok utnämndes till överstepräst under kung Sauls tid. Det är möjligt att Sadok var framträdande därför att han var siare eller profet, precis som profeten Samuel nämns oftare i den inspirerade berättelsen än översteprästen på hans tid. (2Sa 15:27) Vittnesbörden tyder på att Ebjatar ensam var överstepräst under Davids regering och att Sadok då innehade en ställning underordnad honom. (1Ku 2:27, 35; Mk 2:26)

I förbindelse med detta har 2 Samuelsboken 8:17 gett upphov till en del frågor, eftersom det där sägs att ”Sadok, Ahitubs son, och Ahimelek, Ebjatars son, var präster” på den tiden, medan Ebjatar inte omnämns som överstepräst. Somliga menar att namnen Ahimelek och Ebjatar har kastats om genom ett avskrivningsfel och att det skulle ha stått: ”Ebjatar, Ahimeleks son”, som det gör i den syriska Peshitta. (Jfr Åk.) Redogörelsen i 1 Krönikeboken (18:16; 24:3, 6, 31) bekräftar emellertid den ordning i vilken namnen förekommer i den här versen i den masoretiska texten. Det förefaller därför mer troligt att Sadok och Ahimelek helt enkelt omnämns som underordnade präster under översteprästen Ebjatar och att Ebjatars ställning vid det här tillfället är underförstådd. (1Kr 16:37–40; jfr 4Mo 3:32.)

Ebjatar fick tillsammans med andra präster privilegiet att föra Jehovas ark upp till Jerusalem från Obed-Edoms hus. (2Sa 6:12; 1Kr 15:11, 12) Förutom att Ebjatar var överstepräst var han en av Davids rådgivare. (1Kr 27:33, 34)

Mot slutet av Davids regering anstiftade Davids son Absalom en sammansvärjning mot sin far. När omständigheterna tvingade David att fly från Jerusalem ställde sig Ebjatar återigen på kungens sida och följde honom. Som ett led i den plan som gick ut på att omintetgöra råden från Davids tidigare rådgivare, förrädaren Ahitofel, sändes de lojala prästerna Ebjatar och Sadok tillbaka till Jerusalem för att tjäna som kontaktpersoner och hålla David informerad om hans upproriske sons planer. (2Sa 15:24–36; 17:15) Efter Absaloms död tjänade Ebjatar och Sadok som Davids talesmän och förberedde hans återkomst till huvudstaden. (2Sa 19:11–14)

Med tanke på att Ebjatar så troget hade uthärdat många svårigheter tillsammans med David, när denne var på flykt undan Saul och även senare när Absalom gjorde uppror, och med tanke på att han hade åtnjutit Davids förtroende, vänskap och ynnest i omkring 40 år, är det förvånansvärt att han längre fram tog del i en konspiration som en annan av Davids söner, Adonia, anstiftade för att komma åt tronen. Trots att komplotten också stöddes av härföraren Joab misslyckades den. Salomo utnämndes till kung och smordes av den lojale prästen Sadok på Davids order. (1Ku 1:7, 32–40) Ebjatars son Jonatan, som tidigare hade tjänat som budbärare och försett David med nyheter under Absaloms revolt, underrättade nu Adonia om att kuppen hade misslyckats. Kung Salomo vidtog inte genast åtgärder mot Ebjatar, men när det visade sig att upproret inte hade lagt sig gav han order om att Adonia och Joab skulle dödas och förvisade prästen Ebjatar från Jerusalem med orden: ”Gå till Anatot, till dina marker, för du förtjänar döden. Men denna dag skall jag inte döda dig, eftersom du bar den suveräne Herren Jehovas ark inför min far David och eftersom du led nöd under hela den tid min far led nöd.” (1Ku 2:26) Sadok utsågs nu till Ebjatars efterträdare och därmed återgick översteprästämbetet till Eleasars, Arons sons, släktlinje, och den prästerliga linje som härstammade från Eli upphörde, i uppfyllelse av profetian i 1 Samuelsboken 2:31. (1Ku 2:27; 1Sa 3:12–14)

Senare i berättelsen, i 1 Kungaboken 4:4, omnämns Ebjatar återigen som präst tillsammans med Sadok under Salomos regering, men förmodligen nämns Ebjatars namn endast som en hedersbevisning eller på historiska grunder. Somliga bibelkännare menar att Ebjatar efter degraderingen blev satt av Salomo till att tjäna som Sadoks ställföreträdare och att den ene tjänstgjorde på berget Sion, där förbundsarken var, medan den andre tjänstgjorde i tältboningen, som stod i Gibeon ända tills templet byggdes. (Se 1Kr 16:37–40.) Första Kungaboken 2:26 visar emellertid att Salomo sände Ebjatar till hans marker i Anatot, och även om Anatot inte låg så långt från Gibeon, tyder Salomos order på att Ebjatar inte fick ta aktiv del i någon som helst form av prästtjänst.

Enligt de flesta översättningar av Markus 2:26 sade Jesus att David gick in i Guds hus och åt skådebrödet ”när Evjatar [Ebjatar] var överstepräst”. (2000) Eftersom det var Ebjatars far, Ahimelek, som var överstepräst när den händelsen ägde rum, är en sådan översättning inte historiskt korrekt. Det är värt att lägga märke till att flera tidiga handskrifter utelämnar denna fras, och den finns inte med i parallellskildringarna i Matteus 12:4 och Lukas 6:4. En liknande konstruktion förekommer emellertid i den grekiska grundtexten i Markus 12:26 och Lukas 20:37, och här använder många översättningar uttrycket ”i stället om” (2000), ”på det ställe, där det talas om” (1917). Det verkar således finnas goda skäl att återge första delen av Markus 2:26 på det sätt som det görs i Nya världens översättning, som lyder: ”Hur han, i berättelsen om Ebjatar, den främste prästen, gick in i Guds hus.” Eftersom berättelsen om Ebjatars första bedrifter följer kort efter berättelsen om hur David gick in i Guds hus och åt skådebrödet och eftersom Ebjatar senare blev Israels överstepräst under Davids regering, bevaras genom den här återgivningen berättelsens historiska exakthet.