MEFIBOSET

[Mefibọset]

1. Den ene av kung Sauls två söner med Rispa, Ajas dotter. (2Sa 21:8) Han var en av de sju avkomlingar av Saul som David gav åt gibeoniterna för att sona Sauls försök att utrota dem. (Se GIBEON, GIBEONITER.) Efter det att gibeoniterna hade dödat Mefiboset och de sex andra medlemmarna av Sauls hushåll ”under de första skördedagarna, i början av kornskörden”, ställde de ut deras kroppar till beskådande ”på berget inför Jehova”. (Jfr 4Mo 25:4.) Men Rispa höll fåglar och vilda djur borta från dem, och David tog senare deras ben och begravde dem tillsammans med Sauls och Jonatans ben på Kis gravplats. (2Sa 21:1–14)

2. Son till Jonatan och sonson till kung Saul. När rapporten om att Saul och Jonatan var döda kom från Jisreel, bar Mefibosets sköterska i väg den fem år gamle pojken och flydde i panik, men tappade honom så att han ”blev halt”. (2Sa 4:4) Därefter bodde Mefiboset några år i Ammiels son Makirs hus i Lo-Debar. David fick veta detta genom Siba, en som tidigare hade varit tjänare i Sauls hus. David, som utan tvivel kom ihåg sitt förbund med Jonatan (1Sa 20:12–17, 42), önskade visa kärleksfull omtanke mot dem som var ”kvar av Sauls hus”. Mefiboset fördes fram inför David, och när kungen förklarade att det var hans önskan att visa honom kärleksfull omtanke och sade: ”All den mark som har tillhört din farfar Saul skall jag ge dig tillbaka, och du skall alltid äta vid mitt bord”, svarade Mefiboset ödmjukt: ”Vad är din tjänare, eftersom du har vänt ditt ansikte till en sådan död hund som jag?” Men i enlighet med Davids beslut fick Mefiboset allt som hade tillhört Saul, och Siba och alla som bodde i hans hus (däribland 15 söner och 20 tjänare) blev Mefibosets tjänare. Mefiboset flyttade därefter till Jerusalem och åt alltid vid kungens bord. (2Sa 9)

När David flydde från Jerusalem på grund av Absaloms sammansvärjning kom Siba emot honom och gav honom proviant. När David frågade var Mefiboset var svarade Siba: ”Se, han är kvar i Jerusalem, för han sade: ’I dag kommer Israels hus att ge mig tillbaka min fars kungliga styre.’” Kungen sade då till Siba: ”Se! Allt som tillhör Mefiboset skall nu vara ditt.” (2Sa 16:1–4) När kung David längre fram återvände till Jerusalem kom Mefiboset för att möta honom, och ”han hade inte vårdat sina fötter eller vårdat sin mustasch eller tvättat sina kläder alltifrån den dag då kungen drog bort ända till den dag då han kom tillbaka i frid”. När David frågade honom varför han inte hade följt med honom sade han att hans tjänare hade lurat honom och tillade: ”Då baktalade han din tjänare för min herre kungen. Men min herre kungen är som den sanne Gudens ängel” (dvs. han skulle se saken i det sanna ljuset). David insåg tydligtvis att Mefiboset var oskyldig, för han ändrade sitt första påbud genom att säga: ”Du och Siba skall dela marken.” Till detta svarade Mefiboset: ”Låt honom ta alltsammans, nu när min herre kungen har kommit i frid till sitt hus.” (2Sa 19:24–30; jfr Ord 18:17; 25:8–10.)

När gibeoniterna krävde att Sauls avkomlingar skulle dö för att sona kungens onda försök att utrota dem, kände David medömkan med Mefiboset på grund av den Jehovas ed som David och Jonatan hade svurit varandra och skonade Mefiboset. (2Sa 21:7, 8) Bibeln berättar ingenting mer om Mefiboset, men den visar att Sauls släktlinje fördes vidare genom Mefibosets son Mika. (2Sa 9:12; 1Kr 9:39–44) Av 1 Krönikeboken 8:34 och 9:40 framgår det att Mefiboset också hade namnet Merib-Baal.