SPECIALARTIKEL
Det assyriska världsväldet
DET assyriska världsväldets historia präglas av militära erövringar som ofta följdes av en mycket grym behandling av krigsfångarna. Religionen hade ett stort inflytande på livet i Assyrien, och krig betraktades som en viktig del av religionsutövningen. Historikern W. B. Wright skriver: ”Krig var nationens främsta sysselsättning, och prästerna var ständiga tillskyndare av krig. De fick i huvudsak sitt uppehälle från krigsbyte, av vilket en fastställd del utan undantag tillföll dem innan de andra fick sin andel, ty detta plundrarsläkte var ytterligt religiöst.” (Ancient Cities, 1886, sid. 25)
Både Bibeln och profana källor berättar om återkommande kontakter mellan Israel och Assyrien. Med tiden tvingades nordriket Israel betala tribut till Assyriens kung, och 740 f.v.t. intogs huvudstaden, Samaria, och tusentals israeliter fördes i landsflykt. Att Jehova lät detta ske visar hur djupt det avfälliga Israel hade sjunkit. Men när Sanherib försökte foga Jerusalem till raden av erövringar, tillintetgjorde Jehovas ängel 185 000 assyriska soldater på en enda natt. (Jes 36:1–37:38) Precis som Jehovas profeter hade förutsagt blev Assyrien med tiden en öde ruin, och Babylon övertog rollen som världsvälde. (Jes 23:13; Sef 2:13)
KARTA: Det assyriska världsväldet
Denna målning av arkeologen A. H. Layard visar prakten hos kung Assurnasirpal II:s palats i Nimrud (Kalach)
Denna enorma tjur med vingar och människohuvud prydde Sargon II:s palats
Väggrelief från Assurnasirpal II:s palats i Nimrud. Lejonjakt var något de assyriska kungarna roade sig med. Staden Nineve omtalades som ”lejonens läger” (Nah 2:11)
En scen från kung Assurnasirpal II:s hov, där han avbildas med en tjänare och en skyddsande; från palatset i Nimrud (Kalach); reliefen finns på British Museum. Religionen spelade en central roll i assyrisk politik
Kung Assurnasirpal II som störtar in i striden med sin gud Assur flygande framför sig. Båda skjuter pilar. Reliefen finns på British Museum
Kung Assurnasirpal II omgiven av symboler för sina gudar. Hjälmen med horn sägs representera Assur, skivan med vingar står här för solguden Shamash, månskäran är månguden Sins symbol, den gaffelformiga symbolen är Adads åskvigg, och stjärnan betecknar Ishtar
Sanheribs talesman hånar Jehova och kräver att invånarna i Jerusalem kapitulerar
Sanheribs prisma (Taylorprismat på British Museum), en av kungens sista annaler, där han skryter om sin invasion av Juda men utelämnar alla detaljer om den katastrof som drabbade hans här
Assyriernas brutalitet skildras på väggar i deras palats. Till vänster: kaldéer flås levande, och deras tungor rycks ut. Underst och till höger: fångar från Lakis flås levande och spetsas på pålar
Som det var förutsagt i Bibeln blev Nineve (ruinkullen Kouyunjik i förgrunden) en ”ödelagd stad” (Nah 2:10)
En tavla som är en del av den babyloniska krönikan berättar om babyloniernas plundring av den en gång så mäktiga staden (Babylonisk krönika B.M. [British Museum] 21901, även känd som Gaddkrönikan)