ADNA

[Ạdna] Betyder ”vällust”, ”ljuvlighet”.

1. En tapper officer av Manasses stam; han gick över från Sauls här till Davids här i Siklag. Han kämpade på Davids sida mot den amalekitiska rövarskara som hade plundrat Davids läger i Siklag. Han blev anförare i Davids här. (1Kr 12:20, 21; 1Sa 30:1, 2, 17–19)

2. En anförare i hären; han var av Judas stam och hade befäl över 300 000 tappra, väldiga krigare under kung Jehosafats regering. Han hade dessutom ledningen för ytterligare 480 000 man som anfördes av Jehohanan och Amasja. De utförde alla tjänst för kungen i Jerusalem. (2Kr 17:13–16, 19)

3. En israelit som tillhörde Pahat-Moabs fädernehus. Han var en av dem som var villiga att sända bort sina icke-israelitiska hustrur när prästen Esra uppmanade folket att rena sig. (Esr 10:30, 44)

4. En präst som tillhörde Harims fädernehus; han levde på översteprästen Jojakims, ståthållaren Nehemjas och prästen Esras tid. (Neh 12:12–15, 26)