Även om de tre sönerna konsekvent räknas upp i samma ordning – ”Sem, Ham och Jafet” – råder det en viss osäkerhet angående i vilken ordning de föddes. Att Sem nämns först betyder inte nödvändigtvis att han var den förstfödde, för Sems egen förstfödde son (Arpaksad) nämns som nummer tre i släktregistren. (1Mo 10:22; 1Kr 1:17) Den hebreiska grundtexten i 1 Moseboken 10:21 kan återges på mer än ett sätt. I en del översättningar omnämns Sem som ”bror till Jafet, den äldste” (NV; jfr Hey, Me), medan han i andra omnämns som ”Jafets äldre [”äldste”, 2000] bror”. (SFB; jfr Åk, 1917.) De översättningar som gjordes i forntiden skiljer sig också från varandra – den grekiska Septuaginta, Symmachos (Symmakus) översättning och Targum Onkelos omnämner Jafet som den äldste, medan den samaritanska Pentateuken, den latinska Vulgata och de syriska översättningarna omnämner Sem som den äldste. Andra bibliska vittnesbörd talar dock för att Sem var Noas andre son och alltså yngre än Jafet.

Efter Arpaksads födelse fick Sem fler söner (och även döttrar), däribland Elam, Assur, Lud och Aram. (1Mo 10:22; 11:11) Efter Aram har parallellskildringen i 1 Krönikeboken 1:17 också med namnen ”Us och Hul och Geter och Mas”, men i 1 Moseboken 10:23 omnämns de som Arams söner. Bibeln, och även andra historiska vittnesbörd, visar således att Sem blev stamfar till de semitiska folkslagen: elamiterna, assyrierna, de tidiga kaldéerna, hebréerna, araméerna (syrierna), olika arabiska stammar och kanske lydierna i Mindre Asien. Det betyder att den befolkning som härstammade från Sem huvudsakligen var koncentrerad till det sydvästra hörnet av den asiatiska kontinenten och att den bredde ut sig över större delen av den bördiga halvmånen och bebodde en betydande del av Arabiska halvön. (Se artiklarna under namnen på Sems söner.)