FÄDERNEHUS

Det hebreiska uttrycket bēth ’av (plur.: bēth ’avọ̄th) kan användas: 1) om en fars hus rent bokstavligen (5Mo 22:21); 2) om familjen som bor i huset, hushållet (1Mo 31:30; 38:11); 3) om dem som utgör hushållet även när de inte bor i föräldrahemmet (1Mo 46:31; Dom 9:18); 4) om ”fädernehuset”, som i några fall kunde omfatta flera släkter. Det var till exempel fyra släkter som räknades till kehatiternas fädernehus när israeliterna blev mönstrade i vildmarken. (4Mo 3:19, 30; se också 2Mo 6:14; 4Mo 26:20–22; Jos 7:17.) En stam bestod av flera fädernehus (till exempel Levis stam, som bestod av Gersons, Kehats och Meraris fädernehus).

Uttrycken ”fädernehus”, ”fars hus” och liknande användes dock inte alltid i de betydelser som nämns ovan. (Se 4Mo 17:2, 6, där ”fädernehus” används om en hel stam.)

Efter hand som befolkningen i Israel ökade och olika områden i det utlovade landet befolkades ökade också antalet fädernehus. David delade in prästerna i 24 avdelningar efter deras fädernehus: 16 avdelningar för Eleasar och 8 för Itamar. De 24 överhuvudena kallades ”överhuvuden för sina fädernehus”. (1Kr 24:4–6) De övriga leviterna utvaldes till särskilda uppgifter genom lottkastning, utan hänsyn till ålder. (1Kr 24:20–31)

Överhuvudet representerade fädernehuset i officiella sammanhang och i samband med rättskipning. (Neh 7:70, 71; 11:13) Vid påskfirandet i Jerusalem på kung Josias tid gick israeliterna tydligtvis in på templets förgård grupperade enligt sina fädernehus för att frambära offer. Leviterna, som var indelade i avdelningar efter sina fädernehus, tog emot folkets offergåvor och gjorde i ordning dem. (2Kr 35:4, 5, 12)

Jesus Kristus sade till sina lärjungar att han skulle gå bort och bereda en plats åt dem i sin ”Faders hus”. Han menade då Jehovas boning i himlen. (Joh 14:2; se FAMILJ, SLÄKT.)