Jehovas öga vakade över de äldste
ÄLDSTE i våra dagar måste ofta fatta beslut som tycks gå utöver deras kunskaps och erfarenhets räckvidd. Men tänk på en situation som mötte några judiska äldste på Esras tid.
Efter den judiska kvarlevans återkomst från Babylon inträdde en 16 år lång period av overksamhet. Profeterna Haggai och Sakarja lyckades skaka judarna ut ur deras likgiltighet, och arbetet med att återuppbygga Jehovas tempel återupptogs. Detta arbete ifrågasattes dock snart av persiska ämbetsmän. ”Vem har gett er tillåtelse att bygga detta hus?” frågade de som satte sig emot. — Esra 5:1—3.
Det var en ömtålig sak att svara på denna fråga. Om de äldste lät sig skrämmas, skulle templets återuppbyggande abrupt ha avbrutits. Om de äldste retade upp dessa myndighetspersoner, skulle ett omedelbart förbud ha kunnat utfärdas mot arbetet. De äldste (som utan tvivel leddes av ståthållaren Serubbabel och översteprästen Josua) formulerade därför ett taktfullt men effektivt svar. De påminde myndighetspersonerna om Kores’ sedan länge bortglömda påbud, som gav judarna kungligt tillstånd att sätta i gång med detta arbete. Dessa myndighetspersoner, som var förtrogna med det persiska tillvägagångssättet att aldrig ändra på en fastställd lag, valde klokt att undvika att sätta sig upp emot ett kungligt påbud. Arbetet fick sålunda lov att fortsätta till dess kung Darius till sist gav sitt officiella tillstånd! — Esra 5:11—17; 6:6—12.
Berodde detta häpnadsväckande resultat på mänsklig vishet? Nej, i Esras redogörelse heter det i stället att ”över judarnas äldste vakade deras Guds öga”. (Esra 5:5) Det var tydligt att Jehova vägledde både deras svar och det gynnsamma gensvaret från den persiske kungen. Kristna äldste i våra dagar kan likaså blicka upp till Jehova för att få hjälp och vägledning, när de måste fatta svåra beslut eller ha att göra med sådana som sätter sig emot. Jehovas försäkran i Psalm 32:8 lyder: ”Jag vill lära dig och undervisa dig om den väg du skall vandra, jag vill ge dig råd och låta mitt öga vaka över dig.”