”Det är hans fel!” — fridsamma förhållanden trots meningsskiljaktigheter

”OM DU tar dig i kragen och gör ditt, så skall jag göra mitt”, snäste Sherry. Hennes man, Allen, åhörde stillatigande utbrottet. Men i sitt sinne tänkte han att det var precis tvärtom. Båda kände till bibelns principer men ansåg att den andra parten inte tillämpade dem.

Många par kommer in i en sådan återvändsgränd och tror då att deras problem huvudsakligen är den andres fel. Övertygad om att det var Allens fel och att han inte skulle ändra sig flyttade Sherry ifrån honom. ”Jag tyckte att det inte var någon idé att jag försökte”, sade hon. ”Situationen verkade hopplös.” Har du känt det så någon gång? Lyckligtvis fann detta par en lösning som räddade deras äktenskap.

Är det bara ens fel?

Vid ett av Jehovas vittnens möten hörde Sherry något som rörde vid hennes hjärta. En av tjänarna i församlingen sade att ödmjukhet var nödvändigt för ett fritt tankeutbyte äkta makar emellan. Sherry började ödmjukt betrakta sig själv för att se om hon hade bidragit till deras problem.

Faktum är att vi alla är snara att skjuta ifrån oss skulden. ”Den som först lägger fram sin sak har rätt, sedan kommer motparten och uppdagar hur det är.” (Ordspråksboken 18:17) Att skjuta skulden på den andre är bara ett sätt att ursäkta sig och undvika en smärtsam självrannsakan efter möjliga orsaker till den besvärliga situationen. Enligt bibeln kan man antingen bygga upp eller riva ned sitt äktenskap ”med egna händer”. (Ordspråksboken 14:1) En granskning av oss själva i sanningens ljus avslöjar ofta att det finns utrymme för förbättringar.

Denna självrannsakan var början till lösningen för Sherry. Hon insåg att det inte var troligt att hon genom sitt tidigare tillvägagångssätt skulle kunna förändra sin onekligen något ”diktatoriske” man. Men hon skulle kunna förändra sin egen inställning och det sätt varpå hon talade till honom. Detta kanske skulle påverka honom till det bättre. Hon återvände därför hem, fast besluten att nu vakta sin tunga. Resultatet blev positivt.

Tungans makt

”En saktmodig tunga är ett livets träd”, sägs det i bibeln, ”men en ond [odisciplinerad, Knox] tunga ger hjärtesår.” (Ordspråksboken 15:4) Tanklöst eller ”odisciplinerat” tal väcker ofta vrede och förtrytelse. ”Jag brukade alltid kasta honom i ansiktet att den enda anledningen till att han gifte sig med mig var att han ville ha någon som skötte om huset och barnen”, medgav Sherry. ”Då blev han rasande och började skrika. Nu slutade jag att säga så. Jag slutade upp att vara så tjatig och kritisk. I stället för att nedvärdera honom inför barnen väntade jag till en bättre tidpunkt när jag ville diskutera sådant som jag inte tyckte om. Jag försökte lyssna mer och berömma honom när jag kunde.”

Deras äktenskap tinade upp allteftersom Allen började ge gensvar. Hur är det med dina ord? Berikar de ditt äktenskap eller ger de din äktenskapspartner ”hjärtesår”? Lyder du bibelns befallning att vi skall ”visa medkänsla” och ”vara ömt medlidsamma”? — 1 Petrus 3:8.

Vi kan ta ett exempel. Ett annat par, Larry och Michele, diskuterade vad de skulle ha till efterrätt på sin middagsbjudning. ”Gör det enkelt. Köp en tårta”, uppmanade Larry. Men Michele insisterade på att baka en raffinerad tårta. Mycket riktigt, strax innan gästerna skulle komma hörde Larry ett tjut från köket. Tårtbottnarna hade gått sönder. ”Sade jag inte att det var dumt att försöka göra den där tårtan?” sade Larry, totalt okänslig för hennes bedrövelse. ”Vad tänker du nu ha till dessert?”

”Jag var en hårsmån från att slänga alltihop i ansiktet på honom”, erkände Michele. Det var bara tack vare gästernas ankomst som ett våldsammare uppträde avstyrdes. De talade knappt med varandra på flera dagar. Men kunde Larry påstå att det bara var hennes fel? Tvärtom; hans tanklösa kommentar hade stungit ”liksom svärd” och framkallat ett hetsigt svar. (Ordspråksboken 12:18) Hur mycket bättre hade det inte varit om han hade uttryckt sin sympati och sedan föreslagit en annan efterrätt!

Men hur är det då om din äktenskapspartners upprörda känslor beror på ett svårt personligt problem eller misslyckande? Du inser nog att det egentligen inte är du som är måltavlan. Men hur uppträder du när den andre i sin besvikelse far ut mot dig?

Självuppoffrande kärlek

I stället för att fjärma sig från varandra bör makarna följa bibelns råd: ”Fortsätt att bära varandras bördor och uppfyll på så sätt den Smordes lag.” (Galaterna 6:2) Eftersom det sannerligen inte är lätt att ge sin äktenskapspartner sitt stöd när denne är upprörd, är det av största vikt att vi tillämpar ”den Smordes lag”.

Jesus bjöd oss att visa självuppoffrande kärlek. (Johannes 13:34, 35) Sådan kärlek ”söker inte sina egna intressen”. (1 Korintierna 13:5) Även om vi har en giltig ”orsak till klagomål”, kommer denna kärlek att driva oss att vara förlåtande och överseende. (Kolosserna 3:13) Den självuppoffrande kärleken kräver att vi tar ”ledningen i att bevisa varandra heder” och att vi återgäldar ont med gott. — Romarna 12:10, 17—21.

Men att vi är självuppoffrande betyder inte att vi skall göra vad som helst för att blidka en make eller maka. Bibeln berättar om Sara, som var undergiven och självuppoffrande. Men ändå tvekade hon inte att rättframt säga sin mening till sin man, när situationen krävde detta. Hon såg mer till de långsiktiga välsignelserna för familjen än till ett eventuellt tillfälligt avbrott i familjefriden. — 1 Moseboken 16:1—6; 21:8—11.

Om din äktenskapspartner slår in på en orätt kurs, bör du därför följa bibelns råd: ”Bättre är öppen tillrättavisning än kärlek som hålls fördold.” (Ordspråksboken 27:5) Men välj rätt tidpunkt — utom hörhåll för barnen och andra. Vädja till din partner och försök att hjälpa honom eller henne att inse det förståndiga i att ändra kurs.

Det som betyder allra mest

Ibland händer det emellertid att en make eller maka tycks vägra att ändra sig. Du kanske kan föreslå att ni söker upp en kvalificerad rådgivare och ber om hjälp. I Jehovas vittnens församlingar finns det andligt kvalificerade tillsyningsmän som är villiga att hjälpa. (Jakob 5:14, 15) En sådan hjälp kanske kan förmå din partner att tillämpa bibelns råd, i synnerhet om han eller hon värdesätter ett gott förhållande till Gud.

Men om det inte är så? Då måste kärleken till Guds lagar vara ditt allt överskuggande intresse. Så här skriver psalmisten, som vid detta tillfälle befann sig i en ytterst svår situation: ”Trofasthetens väg har jag valt. ... Jag kommer att löpa dina buds själva väg, ty du låter mitt hjärta få rum.” (Psalm 119:11, 30, 32, NW) Psalmisten, som värderade Guds lagar, förökade inte bara kunskapen om Gud i sitt hjärta, utan utvecklade också en allt större förtröstan på Guds förmåga att uppehålla honom. Gud hjälpte honom därför att ”få rum” i sitt hjärta att bära dessa känslomässiga svårigheter.

Jehova är således i stånd att också hjälpa dig att i ditt hjärta rymma även en föga samarbetsvillig make eller maka. Vetskapen om att man behagar Gud och håller hans bud ger en person inre frid.

Det fungerar verkligen!

Lyckligtvis har Sherry och Allen varit återförenade efter separationen i nästan tio år nu. Båda har, fastän de är ofullkomliga, försökt att tillämpa bibelns råd. ”Ibland faller jag in i mitt gamla handlingssätt”, medgav Allen. ”Men jag försöker hela tiden ändra mig.”

Men Sherry försöker att inte bry sig så mycket om hans tillkortakommanden. ”Man måste lära sig att acceptera vissa saker hos en person”, sade Sherry. ”Han är helt enkelt sådan. Man kan inte förändra allt hos honom, lika lite som jag kan ändra på alla mina ofullkomligheter.” Ja, Sherry kom fram till en mycket viktig slutsats: man måste kunna förlåta mindre misstag. (Matteus 18:21, 22) ”När jag nu har sett Allens gensvar på min förändrade inställning”, säger Sherry när hon ser tillbaka på de sju olyckliga åren av deras äktenskap före separationen, ”tänker jag: ’Varför har jag inte gjort det här förut?’ Då skulle de där åren ha varit så mycket lyckligare.”

Förvänta alltså inte att din äktenskapspartner skall vara nära nog fullkomlig. Även hos de bästa makar innebär äktenskapet en viss ”vedermöda i köttet”. (1 Korintierna 7:28) Ta itu med problemen på ett rättframt sätt i stället för att försöka fly bort från dem genom en lättvindig separation eller skilsmässa.a Stärk ditt personliga beslut att lyda Guds lagar, så kommer du att få erfara det sannfärdiga i Psalm 119:165: ”Stor frid äger de som har din [Guds] lag kär, och inget finns, som bringar dem på fall.”

[Fotnot]

[Ruta på sidan 12]

”Endast i tämligen sällsynta fall, till exempel när den ena parten är alkoholist eller mentalsjuk utan att den andra parten visste om det när de gifte sig, kan största delen av skulden för ett olyckligt äktenskap tillskrivas den ena av parterna i stället för båda.” Detta är den slutsats som Gary Birchler vid den medicinska fakulteten vid University of California kom fram till efter att ha bedrivit omfattande forskning på äktenskapets område.

[Bild på sidan 11]

När känslorna svallar, kommer då dina ord att förbättra eller försämra situationen?