SKINNLÄGEL

En behållare för bland annat vatten, olja, mjölk, vin, smör och ost. Läglar användes redan tidigt i historien i Bibelns länder. De tillverkades av hudar från får och getter och även från nötkreatur. Efter det att djuret hade slaktats skar man av huvudet och fötterna och drog sedan försiktigt av huden från kroppen, så att buken inte behövde sprättas upp. Därefter garvade man huden, och alla öppningar utom en syddes igen. Halsen eller kanske ett av benen fick vara lägelns öppning, som kunde tillslutas med en propp eller ett snöre. I några fall togs inte håren bort på hudar som skulle användas till behållare för mjölk, smör, ost eller vatten. Men det krävdes en grundligare beredning av skinnet när läglarna skulle användas för olja eller vin. Även i nyare tid har skinnläglar tillverkats på detta sätt i Mellanöstern. Om skinnläglar för vatten inte garvas får vattnet i dem en obehaglig smak.

När Abraham sände bort Hagar gav han henne en ”skinnlägel [hebr.: chẹmeth]”. (1Mo 21:14, 15, 19) Gibeoniterna sade till Josua: ”Detta är de skinnläglar [hebr.: no’dhọ̄th] för vin som vi fyllde när de var nya, och se, de har spruckit.” (Jos 9:13) Skinnläglar kunde med tiden spricka på grund av det tryck som bildades när vinet jäste. Elihu sade: ”Se, mitt inre är som vin som det inte har öppnats för, likt nya skinnläglar [hebr.: ’ovọ̄th] är det nära att sprängas.” (Job 32:19) Som regel tålde nya vinsäckar det tryck som bildades. Men gamla vinsäckar hårdnade efter hand och förlorade sin elasticitet, och då kunde de sprängas. Därför sade Jesus Kristus: ”Inte heller slår man nytt vin i gamla vinsäckar; om man gör det, då sprängs vinsäckarna, och vinet spills ut, och vinsäckarna blir förstörda. Nej, nytt vin slår man i nya vinsäckar, så blir båda bevarade.” (Mt 9:17)

När David var på flykt och omringad av fiender omnämnde han skinnlägeln bildligt och sade: ”Lägg mina tårar i din skinnlägel.” (Ps 56:8) David satte alltså sin förtröstan till Gud och bad honom bildligt talat lägga hans tårar i en skinnlägel för att komma ihåg dem.

Det är troligt att man ibland hängde upp skinnläglar fyllda med vin på en plats där de kunde behandlas med rök för att skydda dem mot insekter eller för att snabbare ge vinet vissa önskvärda egenskaper. Men skinnläglar som inte användes kunde hängas upp i ett rum utan skorsten, och då blev de mörka av röken från eldstaden. Sådana vinsäckar förlorade snart sin elasticitet och skrumpnade. Det var kanske detta som psalmisten tänkte på när han under sina prövningar sade: ”Jag är som en skinnlägel i rök.” (Ps 119:83; se KÄRL; VINSÄCK.)