”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte heller till jordemänniskans son, som ingen räddning tillhör.” — PSALM 146:3, NW.

Allt mindre tillit

3. Vad bevisar att tilliten är något som har försvunnit i vår tid?

³ I denna skräckfyllda tid är vi i stort behov av andra som vi kan förtrösta eller lita på, sådana som kommer att vara lojala och till hjälp i tider av nöd. Men många känner sig svikna av dem som de litade på. En tidning i ett land förklarade: ”Människor litar inte på de flesta offentliga institutioner.” Politiska ledare och företagschefer litade man minst på. Misstron har också ökat inom familjen, vilket framgår av den höga skilsmässofrekvensen. I vissa länder är det en skilsmässa för vart tredje äktenskap eller till och med en skilsmässa på vartannat. I ett land slutar 70 procent av alla nya äktenskap med skilsmässa inom tio år! Tilliten är således något som försvinner mer och mer. Den ersätts av misstro. Det är inte längre ovanligt att höra människor säga: ”Jag litar inte på någon längre.”

4. Hur påverkas många unga människor av fruktan?

⁴ Detta är den mest skräckfyllda tiden i hela mänsklighetens historia, och därför finns det så mycket misstro. Detta århundrade har sett två världskrig och massor av andra krig, vilka sammanlagt har krävt mer än hundra miljoner liv. Och nu hotar kärnvapen att förinta allt liv på jorden. Och detta påverkar tilliten till och med hos de mycket små. En läkartidskrift rapporterade: ”Fler och fler barn, också små barn, blir skrämda av hotet om en kärnvapenkatastrof.” I en kanadensisk tidning hette det att det nu finns ”en cynism, ett svårmod, en bitterhet och en känsla av hjälplöshet” hos många unga människor. Så här sade en yngling: ”Vi känner oss helt enkelt inte skyddade av den vuxna befolkningen. Vi kan komma att växa upp till den mest cyniska generationen någonsin.”

5. Hur skulle kanske den mest oskyldiga och hjälplösa gruppen av små kunna känna det, om de kunde tala?

⁵ Och vad skulle en annan grupp av små — ifall de kunde tala — säga om att inte känna sig skyddade av de vuxna? Vi menar dem som dödas genom abort innan de ens är födda. Enligt en beräkning utförs det årligen 55 miljoner aborter jorden runt. Vilket svek mot den mest oskyldiga och hjälplösa delen av mänskligheten!

6. Hur har brottslighet bidragit till misstron i vår tid?

⁶ Misstron har också vuxit på grund av en annan växande fruktan i vår tid: fruktan för att falla offer för brott. Många gör nu som den kvinna som sade att hon sover med en revolver under kudden. En annan rädd kvinna sade: ”Jag tycker illa om det. ... Min mormor låste aldrig dörren.” I en redaktionell artikel i en tidning i Puerto Rico hette det således: ”Det är vi som sitter inspärrade” — ja, i våra egna tillbommade och låsta hem! Denna fruktan är välgrundad. I Förenta staterna kommer till exempel antagligen var tredje kvinna att bli överfallen under sin livstid. Chefen för den allmänna hälsovården där konstaterade att ”det årligen är omkring fyra miljoner amerikaner som utsätts för allvarligt våld — mord, våldtäkt, hustrumisshandel, barnmisshandel eller överfall och rån”. Sådana brott är vanliga i många länder och skadar ytterligare den tillit och det förtroende som människor har till andra.

7. Varför bidrar dåliga ekonomiska förhållanden till misstron?

⁷ I de underutvecklade länderna lever de flesta människor i armod. Det är inte många som tror att det alls finns någon som kan få dem ut ur det. Presidenten i ett sådant land sade att i en provins dör 270 av 1.000 födda spädbarn före ett års ålder. Och endast vart 100:e hus har vatten. Ett annat lands regering säger att 60 procent av dess barn lider nöd och att sju miljoner övergivna barn ”växer upp som utslagna, fientligt sinnade och arbetsodugliga analfabeter”! I Förenta staterna beräknas antalet hemlösa ungdomar uppgå till 500.000, men somliga säger att den verkliga siffran är mycket högre! Hur stor tillit kan sådana ungdomar ha till sina föräldrar, till samhället, till lag och ordning eller till ledarnas löften?

8. a) Hur hotas världsekonomin och de rika nationernas stabilitet? b) Är det någon idé att tro att experter skall kunna lösa ekonomiska problem?

⁸ Ekonomiska problem plågar också de rika nationerna. Nyligen hade Förenta staterna det största antalet bankkrascher sedan den stora depressionen på trettiotalet. Så här skrev en ekonom: ”Nettoresultatet är ett banksystem som säkert är lika bräckligt nu som det var på tjugotalet” — alldeles innan det kollapsade. En iakttagare talade om ”en potentiellt förödande annalkande storm” inom världsekonomin. En annan sade: ”Orsaken till att detta känns så angeläget är att dessa påfrestningar på det internationella systemet inte längre hotar; de har kommit.” Kan man sätta sin förtröstan till att ekonomerna skall kunna vägleda nationerna ut ur dessa problem? En av dem sade att meritlistan i fråga om deras förhandsberäkningar ”är så skrämmande att det inte råder något tvivel om att de mest sprider förvirring”.

Ogrundad optimism

9. a) Vad har hänt med den optimism som fanns vid sekelskiftet? b) Varför skulle Jehovas vittnen inte ha velat underteckna Förenta nationernas dokument år 1945?

⁹ Hur skiljer sig inte allt detta från den optimism som fanns när världen gick in i det 20:e århundradet! Det hade då varit årtionden av relativ fred, och man trodde att freden och högkonjunkturen skulle nå nya höjder. Men år 1914 raserade första världskriget den framtidsutsikten. År 1945, efter ett ännu hemskare andra världskrig, undertecknades Förenta nationernas stadga. Nationerna lät skriva ner sin vision av en efterkrigsvärld där det skulle råda fred, välstånd och rättvisa. I en nyligen upprättad rapport hette det: ”Slutdokumentet undertecknades av 51 länder, ... och alla kontinenter, större etniska grupper och religioner var representerade.” Men det fanns en religion som inte var representerad och som inte heller önskade vara det, nämligen Jehovas vittnen. De visste att dessa löften om fred, välstånd och rättvisa inte skulle förverkligas av någon av denna världens nationer eller av någon sammanslutning av dem, till exempel Förenta nationerna.

10. Hur är verkligheten nu jämförd med Förenta nationernas dröm år 1945?

¹⁰ I samma rapport heter det: ”Fyrtio år senare är det på sin plats att ställa verkligheten mot idealen. Fakta får en att nyktra till. Verkligheten är en värld med mindre rättvisa och trygghet och med tilltagande våld. Den del av befolkningen som saknar mat, vatten, husrum, hälsovård och utbildning ökar oavbrutet. Det var inte vad man drömde om år 1945.” Den tillägger: ”Fyrtio år efter det att nationerna förenades för att säkerställa att alla människor skulle kunna leva i frihet från fruktan och brist är den verkliga världen nu på 1980-talet en värld med förödande fattigdom för åtminstone en fjärdedel av mänskligheten. Femtio tusen människor dör dagligen i samband med svält.” Och ändå lägger nationerna ut över hundra miljoner dollar varje timme på krig!

11. Hur pålitliga är människors löften om en bättre värld?

¹¹ Kan vi, med tanke på denna dystra rapport efter århundraden av möjligheter, lita på mänskliga löften att lösa dessa problem? Sådana löften är ungefär lika tillförlitliga som de ord en kapten på en stor oceanångare yttrade, när han sade: ”Jag kan inte föreställa mig någonting som skulle kunna få ett [stort] fartyg att sjunka. ... Modernt skeppsbyggeri har passerat det stadiet.” Så här sade en besättningsman på det fartyget till en passagerare: ”Gud själv skulle inte kunna sänka detta fartyg.” Och ändå sjönk det fartyget, Titanic, år 1912, och 1.500 människor omkom! Och år 1931 sade National Education Association i Förenta staterna att före år 1950 skulle ”brottsligheten vara praktiskt taget utplånad” genom utbildning. År 1936 skrev en brittisk journalist att år 1960 ”kommer mat, kläder och husrum att kosta lika lite som luft”. Håller du inte med om att våra dagars verklighet vederlägger dessa löften?