Den universella stridsfrågan avgörs för gott
”Jehova själv på din högra sida kommer sannerligen att sönderkrossa kungar på sin vredes dag.” — PSALM 110:5, NW.
1, 2. Vilken händelse år 70 v.t. kan ha kastat tvivel över huruvida Jehova Guds suveränitet var universell, men till vilka hade hans ynnest då vänt sig?
DEN förnämsta stridsfrågan inför människor och änglar gäller himmelens och jordens Skapares universella suveränitet. Jehovas fiender har i många hundra år bestridit hans suveränitet, men den stridsfrågan kommer inom kort att avgöras för alltid. Ja, förstörandet år 70 v.t. av staden Jerusalem och dess åt Jehova överlämnade tempel kan ha kastat tvivel över huruvida Skaparens, Jehovas, suveränitet var universell. Men det fanns ett giltigt skäl till att Jehova inte då valde att bli en krigargud för det köttsliga Israel.
2 Vad var det för ett skäl? Jo, Jehova Gud hade då vänt sin ynnest till en ny nation, ett andligt Israel, ”Guds Israel”, som aposteln Paulus kallar Jesu Kristi församling. (Galaterna 6:16) Men hittills under den så kallade kristna eran har Jehova inte stridit för det andliga Israel som en krigargud på det sätt som han stred för det naturliga Israel under det mosaiska lagförbundet. Han tillät till och med att romerska soldater på judarnas anstiftan dödade Jesus Kristus på en tortyrpåle på Golgata. Detta var 37 år innan Jerusalem förstördes av romarna år 70 v.t.
3, 4. Hur hade Gud visat sig vara en krigare från Mose tid och fram till Hiskia, men vad har i fallet med de andliga israeliterna varit sant om hans och deras stridande?
3 Från profeten Mose tid och fram till kung Hiskias regering i Jerusalem stred Jehova Gud på ett övernaturligt sätt för Israels nation, och israeliterna stred under honom med dödliga vapen. (5 Moseboken 1:30; 3:22; 20:3, 4; Josua 10:42) Men inte så i fallet med det andliga Israel! Under hela den vanliga tideräkningen, ända sedan Jesu Kristi död utanför Jerusalem, har denne krigargud inte valt att strida i någon fysisk krigföring för Guds Israel. Och inte heller har han bemyndigat de andliga israeliterna, som utgör den kristna församlingen, att strida med materiella krigsvapen. De kristna har ett annat slags krig att utkämpa.
4 I överensstämmelse med detta skrev en av den kristna trons ledande kämpar följande till medkristna i Korint i Grekland: ”Vår krigförings vapen är ju inte köttsliga, utan mäktiga genom Gud till att riva ner starka förskansningar. Vi river nämligen ner tankebyggnader och allt högtsträvande som häver sig upp mot kunskapen om Gud; och vi tar varje tanke till fånga för att göra den lydig mot den Smorde; och vi håller oss redo att bestraffa all olydnad, så snart som er egen lydnad har blivit genomförd.” (2 Korintierna 10:4—6) Tidigare i samma brev talade Paulus om ”rättfärdighetens vapen till höger och till vänster”. — 2 Korintierna 6:7; se också Efesierna 6:11—18.
Jehova skall strida vid Harmageddon
5. Vilken hållning intog Jesus i Getsemane trädgård mot användandet av materiella vapen i självförsvar, och hur handlar hans lärjungar?
5 Jesus Kristus brukade aldrig dödliga vapen i självförsvar, när han var på jorden. Den natt då han blev förrådd i Getsemane trädgård drog hans hängivne lärjunge Simon Petrus ett svärd och högg av örat på den judiske översteprästens tjänare. Men Jesus satte genom ett underverk tillbaka örat på dess plats och sade: ”Alla som tar till svärd skall gå under genom svärd. Eller menar du att jag inte kan vädja till min Fader om att i detta ögonblick förse mig med mer än tolv legioner änglar? Men hur skulle Skrifterna då uppfyllas som säger att det måste ske på det här sättet?” (Matteus 26:52—54) Med tanke på allt detta bevarar alla sanna efterliknare av Guds självuppoffrande Son sin neutralitet både direkt och indirekt, när det gäller världslig krigföring. — Johannes 17:16; 18:36.
6. Vilken ståndpunkt kommer Jehovas vittnen att inta under kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag vid Harmageddon?
6 Må därför nationerna här underrättas om att Jehovas vittnen inte kommer att ta del i striden under ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” vid ”den plats som på hebreiska kallas Har-Magedon”. De kommer att överlämna striden åt krigarguden, ”härars Jehova”, och hans legioner änglar under Jesu Kristi ledning. — Uppenbarelseboken 16:14—16; 19:11—21; Psalm 84:13, NW.
Jehova står i begrepp att återuppta sin militära verksamhet
7. Med vilken titel kom Jehova att kallas som krigargud, och räknas han fortfarande som sådan?
7 Det forntida Israels Gud kom att bli känd och tilltalad som Jehova tseva·’óhth, härars Jehova. (1 Samuelsboken 1:3, 11, NW) I Romarna 9:29 (1917) syftar den kristne aposteln Paulus på Jesaja 1:9, när han skriver: ”Om Herren Sebaot icke hade lämnat en avkomma kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.” Den kristne lärjungen Jakob skriver också: ”Skördemännens rop hava kommit fram till Herren Sebaots öron.” (Jakob 5:4, 1917) Paulus och Jakob räknade således Gud som härars Jehova under det första århundradet enligt den vanliga tideräkningen. Och även om Gud under de följande 1.800 åren inte har inlåtit sig i någon köttslig krigföring för det andliga Israel, Guds Israel, på det sätt som han gjorde för det forntida Israel, är han ändå fortfarande härars Jehova.
8—10. a) Vem gav bemyndigande till kriget i himmelen, och varför var Mikael den mest kvalificerade att strida? b) Vad blev följden av kriget i himmelen, och hur lång tid återstår före kriget på Jehovas stora dag?
8 Vid det messianska rikets födelse vid slutet av ”hedningarnas tider” år 1914 bröt det ut krig i Jehova Guds himmelska domän. (Lukas 21:24, 1917) Vem gav bemyndigande till det kriget? Jo, Jehova Gud själv. Han sände ut sin på tronen uppsatte Son på slagfältet under namnet Mikael, eftersom han är den som är mest kvalificerad att besvara den fråga som innefattas i det namnet, nämligen ”Vem är lik Gud?” Mikael gick genast till aktion som den stridande representanten för härars Jehova.
9 Därför läser vi i Uppenbarelseboken 12:7—10: ”Och krig bröt ut i himmelen: Mikael och hans änglar drabbade samman med draken; och draken och dess änglar krigade, men den fick inte övertaget, inte heller fanns det längre en plats för dem i himmelen. Så blev den store draken nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ner till jorden, och hans änglar slungades ner med honom. Och jag hörde en hög röst i himmelen säga: ’Nu har frälsningen och makten och riket, som tillhör vår Gud, och myndigheten, som tillhör hans Smorde, blivit en verklighet, eftersom våra bröders anklagare har slungats ner.’”
10 Nu, mer än 70 år efter den striden i himmelen, återstår endast ”en kort tidsfrist” innan kriget på Jehova Guds stora dag bryter ut och han tydligt kommer att visa sig som härars Jehova för den nuvarande generationen av människor. — Uppenbarelseboken 12:12; Sakarja 14:3.
Han som strider till försvar för Jehova
11. Vilken fastställd tid väntar kvarlevan av den lilla hjorden och den stora skaran på, och vad kommer de då jublande att få applådera?
11 Så här skrev den vise kung Salomo i det forntida Israel under inspiration: ”För allting finns det en fastställd tid, ja en tid för varje angelägenhet under himlarna: ... en tid för krig och en tid för fred.” (Predikaren 3:1—8, NW) Här på jorden väntar lärjungarna till den regerande kungen, som är ”något mer än Salomo”, på den tid och det tillfälle då han skall leda de segerrika himmelska änglarna ut i striden vid Har-Magedon. (Matteus 12:42; Uppenbarelseboken 19:11—16) Där kommer han att ”vara herde över dem [nationerna] med järnstav”, och slå sönder dem ”med järnspira”. (Uppenbarelseboken 19:15; Psalm 2:9) Hur kommer inte hans fridsamma och beskyddade lärjungar att applådera hans vördnadsbjudande befriande av dem! Detta befriande kommer att omfatta både kvarlevan av den ”lilla hjorden” av hans medregenter i Riket och den ”stora skaran” av hans ”andra får”, som hyser hoppet att få ärva den paradisiska jorden under hans tusenåriga fredsregering. (Lukas 12:32; Uppenbarelseboken 7:9—17; Johannes 10:16) Under ”den Allsmäktiges själva skugga” kommer de att jublande applådera herdekungens, Jesu Kristi, imponerande seger till försvar för Jehova Guds universella suveränitet. — Psalm 91:1, NW.
12. Varifrån hotas nationerna av krig, och med vilket resultat enligt Psalm 68:2, 3 (NW)?
12 Man kan utan att överdriva säga att alla jordiska nationer, antingen de är medlemmar av Förenta nationerna eller inte, nu hotas av ett krig som kommer från en plats långt utanför människans domän och där man använder vapen som träffar målet exakt och som vida överträffar människans atombomber. Lyssna: ”Må Gud stå upp, må hans fiender kringspridas, och må de som intensivt hatar honom fly på grund av honom. Som rök blåses bort, må du blåsa bort dem; som vax smälter för elden, må de ondskefulla förgås inför Gud.” — Psalm 68:2, 3, NW.
13. Till vem riktas orden i Psalm 45:2—7 mycket lämpligt, nu när krigsförberedelserna pågår?
13 Förberedelserna för kriget framför alla andra pågår nu. Följande ord skrivna under inspiration av en medlem av Israels nation riktas till honom som är Jehova Guds förnämste stridsman och som träder upp till hans försvar: ”Du är verkligen skönare än människors söner. Behag har utgjutits på dina läppar. Därför har Gud välsignat dig till obestämd tid. Bind ditt svärd vid ditt lår, o du väldige, med din värdighet och din prakt. Och i din prakt — dra vidare till framgång; rid för sanningens och ödmjukhetens och rättfärdighetens sak, och din högra hand kommer att undervisa dig i ting som inger fruktan. Dina pilar är skarpa — under dig fortsätter folken att falla — i hjärtat på kungens fiender. Gud är din tron till obestämd tid, ja för evigt; din kungamakts spira är en rättrådighetens spira.” — Psalm 45:2—7, NW.
Nationerna går samman mot Jehova
14, 15. Vilka ord ur Psalm 2 citerade apostlarna, när de blivit frigivna ur häkte, såsom uppfyllda, och vad bad de Gud om?
14 Kort efter grundandet av den kristna församlingen på pingstdagen år 33 v.t. urskilde smorda kristna en tillämpning av Psalm 2:1, 2 (NW). Detta skriftställe lyder: ”Varför har nationerna råkat i tumult och folkgrupperna för sin del fortsatt att mumla det som är tomhet? Jordens kungar ställer upp sig, och höga ämbetsmän, de har gått samman som en man mot Jehova och mot hans smorde.” Efter det att Jehovas Smordes apostlar för första gången hade blivit arresterade och illa behandlade av fientliga judar slöt de sig vid sin frigivning åter till sina medkristna och citerade då dessa ord från Psalm 2, som är skrivna av kung David. Så här återger Apostlagärningarna 4:23—30 detta:
15 ”Sedan de blivit frigivna, gick de till sina egna och berättade om vad de främsta prästerna och de äldste hade sagt till dem. När de hade hört detta, höjde de endräktigt sina röster till Gud och sade: ’Suveräne Herre, du är den som har gjort himlen och jorden och havet och allting i dem och som genom helig ande har sagt genom vår förfader Davids, din tjänares, mun: ”Varför tog nationer till att larma och hade folk fåfänga ting i sinnet? Jordens kungar fattade ståndpunkt och styresmännen gick samman som en man emot Jehova och emot hans smorde.” Ja, både Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med män från nationer och med Israels folkgrupper var verkligen samlade i denna stad emot din helige tjänare Jesus, som du har smort, för att göra vad din hand och ditt rådslut hade förutbestämt skulle ske. Och nu, Jehova, vänd din uppmärksamhet till deras hotelser och förunna dina slavar att fortsätta med att tala ditt ord med all dristighet, medan du räcker ut din hand till läkedom och medan tecken och förebud sker genom din helige tjänare Jesu namn.’”
16, 17. a) Har det någonsin i mänsklighetens historia hänt något som kan jämföras med det som började hända år 1914? Förklara. b) Vilken kurs fortsätter nationerna att ta, och vad tvingar de därigenom Jehova Gud att skriva, när det gäller boken om hans krig?
16 Men vad i mänsklighetens historia kan jämföras med det som började hända för 76 år sedan, år 1914, när det gäller larmande nationer, kungar som fattade ståndpunkt som en man och politiska ledare som gick samman emot Jehova och hans Smorde, Jesus Kristus? Det var inte bara året då det första världskriget i mänsklighetens historia bröt ut, utan det var framför allt året då hedningarnas tider eller ”nationernas fastställda tider” slutade! (Lukas 21:24) Psalm 2 började tydligt få sin större uppfyllelse det året.
17 Ingen av nationerna — inte ens nationerna i den så kallade kristenheten, där många av medborgarna betraktar sig själva som andliga israeliter — var benägen att välkomna Jehovas Smorde, Jesus Kristus, till härskartronen över jorden vid slutet av hedningarnas tider år 1914. Och nu, 71 år efter det att ”dessa goda nyheter om riket” från och med år 1919 började predikas ”till ett vittnesbörd för alla nationerna”, ämnar nationerna inom och utom kristenheten helt visst inte hylla Jehovas sedan länge aviserade kung och svära honom sin undersåtliga tro och lydnad medan de avsäger sig sitt eget herravälde över jorden. (Matteus 24:14) De har i stället äntligen nått fram till den tid och situation, då de tvingar Jehova att så att säga skriva den storslagna avslutningen på ”Boken om Jehovas krig”. — 4 Moseboken 21:14, NW.
En härlig triumf för krigarguden
18. Vilken åtgärd av Jehova är vi för, och vem kommer så att säga att vara på hans sida för att uppfylla Psalm 110?
18 Framåt därför till drabbning, o härars Jehova, med din kunglige Son, Jesus Kristus, vid din sida! Till honom riktas de profetiska orden: ”Dra kuvande fram mitt ibland dina fiender. Jehova själv på din högra sida kommer sannerligen att sönderkrossa kungar på sin vredes dag. Han kommer att verkställa dom bland nationerna; han kommer att låta det bli fullt av döda kroppar. Han kommer sannerligen att sönderkrossa huvudet över ett folkrikt land.” — Psalm 110:2, 5, 6, NW.
19. Vilken bön frambär vi till Gud för den stora skaran av andra får angående kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag som ligger alldeles framför oss?
19 O, härars Jehova, låt dina trogna tjänare på jorden få bli jublande vittnen till din oförlikneliga seger genom din krigarkung, Jesus Kristus, i kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag vid den plats som på hebreiska kallas Har-Magedon! (Uppenbarelseboken 16:14) Låt den stora skaran av fårlika personer, som ”har tvättat sina långa dräkter och gjort dem vita i Lammets blod”, tillsammans med kvarlevan av de sanna andliga israeliterna, jublande få komma ”ut ur den stora vedermödan” för att bli dina jordiska vittnen i all evighet! (Uppenbarelseboken 7:14) Låt dem utan att behöva dö få överleva under din kärleksfulla omvårdnad in i den domän utan krig som tillhör din segerrike Son, som skall härska över den renade jorden, vilken skall förvandlas till ett vackert paradis i överensstämmelse med ditt ursprungliga uppsåt. Låt dem få bli ett synligt vittnesbörd för alla de uppväckta döda till försvar av den suveränitet över hela universum som rätteligen tillhör dig! Vi tackar dig för att du då för gott, ja, för evigt, skall ha avgjort den universella stridsfrågan!
Minns du?
◻ Vad är den förnämsta stridsfrågan inför människor och änglar?
◻ Vad är skillnaden mellan Jehovas sätt att strida för det forntida Israel och för det andliga Israel?
◻ Vilken ståndpunkt kommer Jehovas vittnen att inta under Harmageddon, och varför det?
◻ När fick Psalm 2:1, 2 en uppfyllelse utan tidigare motstycke?
◻ Hur kommer den universella stridsfrågan att avgöras för gott?
[Bild på sidorna 24, 25]
Den ”stora skaran” kommer att applådera Guds segerrike herdekung