13, 14. Till vem sätter Jehovas vittnen sitt hopp, och vad gör de för detta hopp?

¹³ Jesus har naturligtvis inte ersatt Jehova som mänsklighetens hopp. Orden i Psalm 37:34 (NW) är fortfarande tillämpliga: ”Hoppas på Jehova och håll hans väg, och han kommer att upphöja dig till att ta jorden i besittning. När de ondskefulla avskärs, kommer du att se det.” Man måste fortfarande hoppas på Jehova och uppmuntra alla andra människor att sluta upp med att hoppas på människogjorda institutioner.

16. Varför kan det sägas att Jesus hade samma inställning som David?

¹⁶ Kung David var Jehovas andlige herde för stammarna i det forntida Israel, och han banade också vägen för Jerusalem att bli nationens huvudstad, där hans son Salomo kom att härska i 40 år. Jesus Kristus omtalades med goda skäl som ”Davids son”. (Lukas 1:31; 18:39; 20:41) Om David hade hoppats på Jehova Gud, så skulle hans jordiske avkomling, Jesus Kristus, komma att göra detsamma. Och det gjorde han också.

17. Vad finns det för bevis för att Jesus hoppades på Jehova?

¹⁷ Som bevis för att Davids mest ryktbare jordiske avkomling, Jesus Kristus, följde rådet i Psalm 37:34, sade han, när han utandades sin sista suck på tortyrpålen: ”Fader, i dina händer anförtror jag min ande.” (Lukas 23:46) Han citerade och uppfyllde Davids ord i Psalm 31:6 (NW), som riktades till Gud: ”I din hand anförtror jag min ande.” Jesu hopp gäckades inte — nej, lika lite som kung Davids. Kristus uppväcktes från de döda på den tredje dagen. Fyrtio dagar senare återvände han till sin himmelske Fader. Vid slutet av hedningarnas tider år 1914 upphöjde Jehova sin Son till att bli jordens härskare.

En tid av hopp nu

18. Varför är det nu på sin plats att hoppas?

¹⁸ Nu, när det nya året, år 6014 a.m. (världens år), för mänskligheten framåt in i framtiden, vilket hopp kan man då hysa för mänskligheten? Den frågan är verkligen på sin plats, eftersom det nu har gått nästan 1.900 år sedan bibeln fullbordades. Det har gått lång tid sedan David skrev Psalm 37:34.