TRÄKOL

Ett svart, poröst material, vanligtvis framställt genom torrdestillation av trä i ett slags kolmila. Förr i tiden framställdes träkol genom att man täckte en vedhög med jord, lät den brinna långsamt i flera dagar och endast tillförde så mycket luft att de gaser som utvecklades kunde förbrännas. På detta sätt fick man en relativt ren form av kol. Det var en tidskrävande process som krävde noggrann övervakning, men träkol var ett omtyckt bränsle som gav en stark och stabil värme utan rökutveckling. Det finns ingenting som tyder på att stenkol användes i det forntida Israel.

Vid kallt väder värmde man sig vid en öppen träkolseld eller en kolpanna. (Jes 47:14; Jer 36:22; Joh 18:18) Eftersom träkol avger en jämn värme utan lågor och rök är det också mycket lämpligt för matlagning. (Joh 21:9) När man smälte och luttrade metaller var träkol oumbärligt; utan kol skulle det knappast ha varit möjligt att uppnå och behålla de höga temperaturer som krävdes för att utvinna ren metall ur malmen. (Jes 44:12; 54:16; se LUTTRING.) Man lade malmen mellan lager av träkol, ungefär på samma sätt som man i våra dagar använder en masugn för att framställa järn. Det är förmodligen den metoden som har gett upphov till talesättet att man genom att vara vänlig mot en fiende hopar glödande kol på hans huvud; det dämpar hans vrede och lockar fram det bästa hos honom. (Ord 25:22; Rom 12:20) En ”vis kvinna” i Tekoa talade om ”min glöd [el.: min träkolsglöd] som är kvar” och liknade på så sätt sin ännu levande avkomling vid glöden av långsamt brinnande träkol. (2Sa 14:1–7)

De hebreiska orden gachẹleth och pechạm återges dock inte alltid med ”träkol”, utan avser ofta helt enkelt kol, brinnande kol eller glöd. Man använde ved som bränsle på altaret i tältboningen (3Mo 1:7, 8; 3:5), och på försoningsdagen fick ”brinnande eldkol från altaret” rökelsen att breda ut sig som ett moln över förbundsarken. (3Mo 16:12, 13) Jesaja beskriver en avgudadyrkare som gör upp en eld med ved från ett träd och bakar bröd över dess kol och som sedan tillverkar en gud av resten av trädet. (Jes 44:14, 15, 19)

I många bibelställen används ordet ”kol” i överförd eller bildlig bemärkelse om något varmt, glödande eller brännande. (2Sa 22:9; Job 41:21; Ps 18:8, 12, 13; 140:10; Jes 6:6; Hes 1:13; 10:2; 24:11) Det straff som drabbar den som har en ”svekfull tunga” sägs vara som ”brinnande kol av ginstbuskar”. (Ps 120:2–4)