PROSTITUERAD

En person, vanligtvis en kvinna, som erbjuder sexuellt umgänge mot betalning; en sköka. Det hebreiska ordet för ”prostituerad”, zōnạh, kan också användas i mer allmän betydelse om en som bedriver otukt. Det motsvarande grekiska ordet är pọrnē. (Se SKÖKA.)

Under den mosaiska lagen. Guds lag till Israel innehöll följande bud: ”Vanhelga inte din dotter genom att låta henne bli en prostituerad, så att landet förfaller till prostitution och uppfylls av sedeslöshet.” (3Mo 19:29) Det sjunde budet förbjöd äktenskapsbrott (2Mo 20:14; 5Mo 5:18); båda parterna skulle straffas med döden (3Mo 20:10). En flicka som falskeligen utgav sig för att vara jungfru när hon gifte sig skulle avrättas. (5Mo 22:13–21) En trolovad flicka som begick otukt med en annan man betraktades på samma sätt som en gift kvinna som hade begått äktenskapsbrott, och hon skulle avrättas. (5Mo 22:23, 24) En flicka som inte var trolovad och som begick otukt skulle gifta sig med den man som hade förfört henne, om inte hennes far vägrade att ge henne åt honom. (2Mo 22:16, 17; 5Mo 22:28, 29)

Av dessa och andra orsaker var de flesta prostituerade i Israel utan tvivel kvinnor av utländsk härkomst; de var ”främmande”, från ett främmande land. Ordspråksboken varnar gång på gång för den ”främmande [el.: utländska] kvinnan” som kunde locka en man att begå omoraliska handlingar. (Ord 2:16; 5:20; 7:5; 22:14; 23:27)

En präst fick enligt lagen inte gifta sig med en prostituerad kvinna, och en prästdotter som utövade prostitution skulle avrättas och därefter brännas upp i eld. (3Mo 21:7, 9, 14) En prostituerads ”lön” fick inte tas emot som bidrag till Jehovas helgedom, för prostitution var något avskyvärt i Jehovas ögon. (5Mo 23:18)

Salomo behandlade ett fall som gällde två prostituerade kvinnor på ett så vist och förståndigt sätt att det i hög grad stärkte folkets förtroende för honom som en passande efterträdare till David på Israels tron. Det rörde sig troligen om ett fall som domarna vid den lägre domstolen inte hade kunnat avgöra, och därför hänsköts det till kungen. (5Mo 1:17; 17:8–11; 1Sa 8:20) Dessa kvinnor kanske inte var prostituerade i egentlig mening, utan kvinnor som hade begått otukt, antingen judiska kvinnor eller, högst sannolikt, kvinnor av utländsk härkomst. (1Ku 3:16–28)

Tempelprostituerade. Tempelprostituerade spelade en viktig roll i falsk religion. Historikern Herodotos berättar: ”Babyloniernas skändligaste sedvänja är följande. Varje infödd kvinna måste en gång i livet sätta sig i Afrodites helgedom och pläga umgänge med en främling.” (I, 199; i den sv. utgåvan Herodotos historia, 2000, sid. 100) Tempelprostituerade var också knutna till dyrkan av Baal, Ashtoret och andra gudar och gudinnor i Kanaan och på andra platser.

Det fanns även manliga tempelprostituerade inom denna depraverade tillbedjan. (1Ku 14:23, 24; 15:12; 22:46)

Vägen till döden. I kapitel 7 i Ordspråksboken beskriver kung Salomo en scen som han hade iakttagit och som visar vilka metoder en prostituerad kvinna använder och hur det går för dem som låter sig lockas av henne. Han berättar om en ung man som i skymningen kommer gående på gatan nära en prostituerads hus. Salomo beskriver den unge mannen som en ”som saknade ett förståndigt hjärta”, dvs. saknade urskillningsförmåga och sunt förnuft. (Se HJÄRTA.) Kvinnan, som är oanständigt klädd, som en prostituerad, står på lur och går fram till honom. Hon har hala läppar och talar insmickrande, men egentligen är hon högröstad och envis, och hon har ett förslaget hjärta. Hon ger sken av att vara rättfärdig genom att säga att hon samma dag har framburit gemenskapsoffer (och antyder därmed att hon har mat att bjuda på, eftersom den som offrade i regel fick en del av gemenskapsoffret till sig och sin familj). (Ord 7:6–21)

Den unge mannen har låtit sig förledas så här långt, och enligt Salomo kan han inte motstå hennes inbjudan nu, utan blir indragen i synd; mot allt förnuft går han efter henne, ”lik en tjur som är på väg till slaktning”, lik en man som är fjättrad och inte kan komma undan sitt straff. Salomo fortsätter: ”Till dess en pil klyver hans lever”, dvs. till dess han får en skada som leder till hans död, både andligen och bokstavligen. Döden kan bli bokstavlig genom att han utsätter sig för dödsbringande sexuellt överförda sjukdomar (när det gäller fall av långt framskriden syfilis förstörs levern av bakterier). Skadan kan också göra honom andligt död – ”det gäller hans egen själ”. Hela hans kropp och hans liv har påverkats, och han har syndat allvarligt mot Gud. Salomo slutar sin berättelse med orden: ”Hennes hus är vägarna till Sheol; de går ner till dödens innersta kamrar.” (Ord 7:22, 23, 27; jfr Ord 2:16–19; 5:3–14.)

Förlust av ”värdefulla ting”. Det sägs i ett ordspråk: ”En man som älskar vishet gläder sin far, men den som umgås med prostituerade gör av med [el.: ”förstör”, SFB] sina värdefulla ting.” (Ord 29:3) För det första gör han av med eller förstör det värdefullaste han har, nämligen ett gott förhållande till Gud. Han drar också vanära över sin familj och förstör sitt goda förhållande till den. Som det varnande sägs i ett annat ordspråk ger en sådan man sin ”värdighet åt andra” och sina ”år åt det som är grymt”; främlingar får mätta sig med hans kraft, och det han har ”skaffat med smärtfylld möda hamnar i en utlännings hus”. (Ord 5:9, 10)

Den vise mannen ger därför rådet: ”Ha inte begär till hennes [den främmande kvinnans] skönhet i ditt hjärta, ... ty på grund av en prostituerad kvinna får du till slut bara en kaka bröd kvar, men en annan mans hustru är på jakt efter din dyrbara själ.” (Ord 6:24–26) Detta kan syfta på att en man i Israel slösade bort sina tillgångar och blev fattig genom att umgås med en prostituerad (jfr 1Sa 2:36; Lu 15:30), men den man som begick äktenskapsbrott med en annan mans hustru miste sin själ (under den mosaiska lagen var äktenskapsbrott belagt med dödsstraff). Det är också möjligt att hela avsnittet syftar på en otrogen hustru som beskrivs som prostituerad.

I de avslutande verserna i kapitlet (Ord 6:29–35) sägs det: ”Så går det ... med den som har umgänge med sin nästas hustru; ingen som rör henne går fri från straff. Man föraktar inte en tjuv för att han begår stöld för att fylla sin själ när han är hungrig. Men när han ertappas får han gottgöra det sjufalt; allt av värde i sitt hus får han lämna ifrån sig. Den som begår äktenskapsbrott med en kvinna saknar ett förståndigt hjärta; den som gör det störtar sin själ i fördärvet. Plåga och vanära skall han finna, och hans skam skall inte utplånas. Ty svartsjuka driver en man till raseri, och han visar inte medömkan på hämndens dag. Han skall inte godta någon som helst lösen eller visa villighet, hur stor du än gör gåvan.”

Innebörden i det som sägs i Ordspråksboken 6:30–35 kan vara att man kanske inte ser ner så mycket på en tjuv som stjäl för att stilla sin hunger; man kan i viss mån förstå honom. Men om han grips måste han ersätta det han har stulit med ränta (detta gällde särskilt under lagen [2Mo 22:1, 3, 4]; uttrycket ”sjufalt” kan ha använts i ordspråket för att visa att han måste betala allt som han åläggs att böta). Äktenskapsbrytaren däremot kan inte gottgöra sin synd; hans skam är stor och består, och han kan inte betala en lösen eller på något annat sätt köpa sig fri från det straff han förtjänar.

Om en kristen som är en av lemmarna i Kristi andliga kropp har umgänge med en prostituerad, en sköka, eller begår otukt, tar han bort en av Kristi lemmar och gör den till en skökas lem genom att han förenar sig med henne och blir till en enda kropp med henne. Han syndar därigenom mot sin egen kropp, som är en av ”Kristi lemmar”. (1Kor 6:15–18)

Ett levnadssätt som måste överges. Det finns hopp för prostituerade och andra som lever omoraliskt, om de överger sitt omoraliska levnadssätt och utövar tro på Jesu Kristi lösenoffer. Aposteln Paulus skrev till de kristna i Korinth och påminde dem om att några av dem hade varit otuktiga och äktenskapsbrytare men att de hade upphört med detta och hade tvättats rena och förklarats rättfärdiga i Herren Jesu Kristi namn. (1Kor 6:9–11) Många av skökorna i Israel visade sig ha en bättre hjärteinställning än de religiösa ledarna. Dessa kvinnor, som de skriftlärda och fariséerna föraktade, lyssnade ödmjukt till Johannes döparen, och Jesus nämnde dem som exempel för de religiösa ledarna: ”I sanning säger jag er att tullindrivarna och skökorna är på väg in i Guds kungarike före er.” (Mt 21:31, 32)

Rahab. Rahab var en prostituerad kvinna som visade tro på Gud och blev förklarad rättfärdig. (Jak 2:25) De män som Josua sände ut som spejare till Jeriko gick in i Rahabs hus för att få husrum. (Jos 2:1) Det är inte rimligt att anta att de gjorde detta i omoraliska avsikter. Professorerna C. F. Keil och F. Delitzsch säger angående deras motiv: ”Att de gick in i en sådan persons hus skulle inte verka så misstänkt. Husets läge vid eller på stadsmuren skulle också göra det lättare att fly. Men det var Herren som ledde spejarna så att de i denna synderska fann precis en sådan person som bäst kunde hjälpa dem, en vars hjärta hade blivit så positivt påverkat av berättelserna om de underverk som den levande Guden hade gjort för israeliterna att hon inte bara berättade för spejarna om kanaanéernas modlöshet, utan också, i full tillit till den makt som israeliternas Gud ägde, gömde spejarna när hennes landsmän kom och frågade efter dem, trots att det innebar största fara för henne själv.” (Commentary on the Old Testament, 1973, bd II, Josua, sid. 34) Med tanke på att Gud hade befallt israeliterna att driva ut kanaanéerna på grund av deras omoraliska handlingar och med tanke på att han välsignade erövringen av Jeriko och även välsignade Rahab, skulle det vara helt orimligt att mena att spejarna hade omoraliska förbindelser med Rahab eller att hon fortsatte att utöva prostitution senare. (3Mo 18:24–30)

Upplysningar om Jefta, som var son till en prostituerad (Dom 11:1), och Simson, som gick in till en prostituerad kvinna i staden Gaza (Dom 16:1), finns i artiklarna JEFTA; SIMSON.

Bildspråk. Uttrycket ”prostituerad” används i Bibeln om en person, en nation eller en församling som är överlämnad åt Gud men som ingår förbindelser med världen eller börjar tillbe falska gudar. Ett exempel på detta är Israels nation, som förleddes att ”bedriva otukt” med utländska gudar. Likt en otrogen hustru som söker upp andra män vände sig Israel till andra nationer för att få beskydd och befrielse från sina fiender i stället för att vända sig till sin ”äkta man”, Jehova Gud. (Jes 54:5, 6) Staden Jerusalem gick dessutom så långt i sin förnedring och trolöshet att den gjorde det som prostituerade vanligtvis inte gör. Profeten Hesekiel blev inspirerad att skriva: ”Till alla prostituerade har man för vana att ge en gåva, men du däremot ger själv gåvor åt alla dina älskare, och du erbjuder dem mutor för att de skall komma till dig från alla håll till dina prostitutionshandlingar.” (Hes 16:33, 34) Både tiostammarsriket Israel och tvåstammarsriket Juda fördömdes för att de utövade prostitution på detta symboliska sätt. (Hes 23:1–49)

Det mest kända exemplet när det gäller andlig prostitution är ”det stora Babylon, modern till skökorna och till vämjeligheterna på jorden”. (Upp 17:5; se BABYLON, DET STORA.)